I logementet

[SCEN] Snövit – för vuxna Regi: Staffan Valdemar Holm Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm Snövit var Disneys första tecknade långfilm. Sagan om den av sin avundsjuka styvmoder jagade flickan som flydde ut i skogen och blev glad hemmafru åt sju små gruvarbetare, har blivit en otäck klassiker. Än värre var den när bröderna Grimm nedtecknade den […]

Snövit var Disneys första tecknade långfilm. Sagan om den av sin avundsjuka styvmoder jagade flickan som flydde ut i skogen och blev glad hemmafru åt sju små gruvarbetare, har blivit en otäck klassiker. Än värre var den när bröderna Grimm nedtecknade den efter att ha farit Tyskland runt och samlat in gamla folksagor – då med finalen att den elaka drottningen dansade ihjäl sig i ett par glödande järnskor.

På Stockholms stadsteater läggs ett annat anslag – för säkerhets skull har föreställningen tillägget ”– för vuxna”, eftersom barn lär ha tråkigt. För här är det de sju männen som står i fokus med sitt prat och sin ilska – också Glader och Toker ruttnar på de andra i den unkna mansgrottan i Bente Lykke Møllers militärgråa logement.

Här är det som vanligt den koleriske Kloker som sätter reglerna, irrationella men säkert funktionella för känsloläckande pojkar i 435-årsåldern.

Här är det som vanligt den koleriske Kloker som sätter reglerna, irrationella men säkert funktionella för känsloläckande pojkar i 435-årsåldern. Mer än första halvan av föreställningen får Snövit, som levererats i en plåtlåda, vänta på att komma ut. Nervositeten är stor inför detta störande moment i gänget. Under tiden pågår en underbar dialog som spänner mellan dikt och försiktiga gissningar kring världen där utanför.

När så prinsessan bryter sig ut tar det en stund att samla sig till motstånd mot detta upproriska och hånfulla stycke, men snart är det mesta tillbaka till den bästa av världar.

Snövit för vuxna är faktiskt bland det bästa man kan se på teater just nu. De sju manliga skådespelarna är som en fascinerande dekonstruerad individ utan egentlig kontakt eller kontroll över sina sidor. Galen, trött, sur, tröttsamt förklarande, förkyld, blyg och platt skämtande – allt i en intensitet utan egentlig kontakt med verkligheten. Under vacker sång och dans pågår grävandet i den inre gruvan.