Valet till riksdag, landsting och kommun står för dörren och valfläsket puttrar i pannan. Årets valaffischer utmärker sig med att lite oftare än vanligt illustrera vaga löften om frihet och rättvisa med intetsägande bilder, ofta på partiledarna och deras medarbetare. Ingen sticker ut, inte ens Sverigdemokraterna vågar fresta med det de egentligen vill – att utskilja svensken från de andra.
Ändå är det ett okontroversiellt önskemål – till exempel har även Stefan Löfven har sagt att särskilt ”svenska värderingar” existerar. I hans ögon handlar det om att respektera andra människor och se allas lika värde, det har jag hört tidigare under året.
Jens Liljestrands mycket läsvärda biografi Mannen i skogen över Vilhelm Moberg som utkommer i dagarna plumsar rakt ned i septembers svennebananprojekt. Boken innehåller intressanta resonemang kring hur det gick till när svenskheten en gång för alla smetades över journalisten och författaren Moberg och gjorde honom till en figur att användas av alla läger.
Vilhelm Moberg föddes 1898 i den lilla byn Moshultamåla i Algutsboda socken – bara ortsnamnet räcker en bit för att spika fast rötterna i det ursvenska.
Hans Utvandrarsvit har i vår tid fått symbolisera all världens flyktingar – och visst kan man se likheter mellan romangestalterna Karl Oskars och Kristinas mödosamma utvandring och bosättning i det för dem nya landet och de många flyktingar som söker en ny trygg tillvaro över gränserna, till exempel i Sverige.
Andra vill inte göra den jämförelsen utan anser att den reslige, uppfinningsrike och strävsamme smålänningen liksom tar sin svenskhet med sig. Det är samma ena som framhåller den väldigt internationellt influerade folkmusiken som ”svensk”. Samma ena som tänker att folkdräkten, som uppfanns i slutet av 1800-talet som ett nationalitetspolitiskt projekt, skulle vara ”svensk”, eller att potatisen och kroppkakorna vi äter är ”svenska”. I mina ögon är det svenskprojektet förvirrande och meningslöst.
Vilhelm Mobergs mest älskade verk, nyupptäckt av Björn Ulvaeus och Benny Andersson i deras musikal Kristina från Duvemåla, skildrar ett trångt och bigott fattigsverige som människor flydde med risk för livet. En av de viktigaste huvudkaraktärerna där är Robert, rymlingen som vill leva ett eget, anarkistiskt liv utan krav och ordergivning. Han har kollegor i de flesta av Mobergs romaner, särskilt de med självbiografiska inslag. Republikanen Moberg levde långa tider i det USA han skildrade och byggde också ett flott sommarhus i Schweiz.
Jag kommer inte rösta på ett projekt som vill stängsla in mig i en form som grundar sig på nationalitet och nationalism. Vad jag vet var inte heller Vilhelm Moberg imponerad.
