Litteratur #59/2018

Rabinyan fegar ur

Det är lätt att lockas in i föreställningen att berättelsen om hur fundamentalism och krigshot sätter käppar i vägen för kärleken skulle utgöra ett politiskt ställningstagande – men i stället fegar författaren Dorit Rabinyan ur gång på gång och får ingenting väsentligt sagt, tycker Arbetarens Josephine Askegård. Foto: Isaac Shokal

Israeliska Liat lever sin dröm på ett års stipendium i en lånad lägenhet i Greenwich Village i New York. I en paus från föräldrahemmet i Tel Aviv umgås hon med frisinnade New York-bor oavsett deras etniska, religiösa eller sexuella identifikationer. [BOK] Alla floder flyter mot havet Dorit Rabinyan Norstedts, 2018 En dag träffar hon palestinska […]

Israeliska Liat lever sin dröm på ett års stipendium i en lånad lägenhet i Greenwich Village i New York. I en paus från föräldrahemmet i Tel Aviv umgås hon med frisinnade New York-bor oavsett deras etniska, religiösa eller sexuella identifikationer.


[BOK] Alla floder flyter mot havet
Dorit Rabinyan
Norstedts, 2018

En dag träffar hon palestinska Hilmi, en konstnär på uppåtgående. De blir omedelbart förälskade, lever i ett intensivt rus omväxlande hos henne och i hans bohemiska lägenhet/ateljé i Brooklyn.

Hon planerar att flytta hem till Israel när hon är klar med sitt studieår och vet att det inte finns någon framtid där med Hilmi. Hennes familj och vänner accepterar inte en palestinsk arab i familjen. Hilmi tycker att de kunde göra ett försök att leva tillsammans men Liat sätter trots sina känslor för honom sin framtidsplanering först. Hon är hårt pragmatisk.

Upplägget i Dorit Rabinyans Alla floder flyter mot havet påminner om Marilyn Frenchs feministiska klassiker Det blödande hjärtat (1980), där två akademiker från USA får ett år tillsammans i Europa innan mannen i dramat måste hem till sin sjuka fru. Där finns en kärlek som stöts mot de tvås val av liv under vetskapen om att deras gemensamma tid är begränsad, under deras ständiga diskussioner om kärleken och omständigheterna.

Det räcker inte riktigt ända fram att konstatera att omständigheterna skiljer de älskade åt.

Rabinyans roman känns ännu mer som en konstruktion än Frenchs, men utan att använda den till något viktigt. Det räcker inte riktigt ända fram att konstatera att omständigheterna skiljer de älskade åt.

Båda inte bara lever i New York som om de inte hade någon bakgrund, även i sina respektive statsbildningar (bara några mil och en mur ifrån varandra) varifrån de i den senare delen av boken försöker upprätthålla något slags kontakt verkar de gå i en politisk oskuldsdimma

Det är lätt att lockas in i föreställningen att berättelsen om hur fundamentalism och krigshot sätter käppar i vägen för kärleken skulle utgöra ett politiskt ställningstagande – i stället fegar Rabinyan ur gång på gång och får ingenting väsentligt sagt.

Alla floder flyter mot havet har enligt uppgift ”förbjudits” i Israel men det säger i så fall mer om Israel än om bokens subversiva kvaliteter. Det är nästan stötande hur författaren utnyttjar valda delar i en politisk konflikt för sin inte särskilt moderna Romeo och Julia-historia.

Läs Marilyn French i stället. Det finns en anledning till att en klassiker kallas klassiker.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga