Kultur #51/2018

Olydnad – mellan änglar, monster och människor

Skådespelarna Rachel Weisz och Rachel McAdams spelar Ronit och Esti som återupplever sin ungdomsförälskelse i filmen Olydnad. Foto: LC6 Productions

[FILM] Olydnad Regissör: Sebastián Lelio Skådespelare: Rachel Weisz, Rachel McAdams och Alessandro Nivola Olydnad bygger på Naomi Aldermans bok med samma namn.   Den chilenska regissören Sebastián Lelio, bakom detta års Oscarsvinnande film En fantastisk kvinna, gör det igen. Olydnad är ett storslaget drama om förbjuden kärlek och längtan, där heder och förlegade könsroller håller friheten […]

[FILM] Olydnad
Regissör: Sebastián Lelio
Skådespelare: Rachel Weisz, Rachel McAdams och Alessandro Nivola
Olydnad bygger på Naomi Aldermans bok med samma namn.  

Den chilenska regissören Sebastián Lelio, bakom detta års Oscarsvinnande film En fantastisk kvinna, gör det igen.

Olydnad är ett storslaget drama om förbjuden kärlek och längtan, där heder och förlegade könsroller håller friheten i ett järngrepp.

Ronit är mitt uppe i ett fotojobb när telefonen ringer med dåliga nyheter från andra sidan Atlanten. Hennes pappa, den omtalade rabbinen Krushka, är död. Det här får Ronit att motvilligt packa sina väskor och återvända hem till ett London hon för länge sedan lämnat.

“Du ser så New York ut”, säger en tillknäppt Esti iklädd en heltäckande blåsvart klänning och peruk – ett tecken på giftermål inom ortodox judisk tro. “Och du ser så from ut!”, utbrister Ronit med ciggen mellan fingrarna och hakan nere.

Det har uppenbarligen gått många år sedan barndomsvännerna Ronit och Estis stora förälskelse. En för dom omöjlig kärlek i den strängt ortodox judiska förorten de båda växt upp i.

Men till skillnad från Ronit som genom att fly undkommit det utstakade liv som låg framför henne, blev Esti kvar och gifte sig men den man hennes konservativa uppfostran befallde – deras bästa vän Dovid.

Olydnad är ett triangeldrama om att lämna och att stanna kvar. Om det pris som så många betalar för rätten till en egen sexuelitet och frihet.

Rachel Weisz (Ronit), Rachel McAdams (Esti) och Alessandro Nivola (Dovid) gör det känslomässiga vemodigt. I en scen tar Esti mekaniskt av sig kläderna för det samlag hon och Dovid enligt tradition ska genomföra varje fredag. “Dovid även när vi var små flickor, det har alltid varit så här. Jag har alltid varit så här!”, säger Esti till honom.

Det är vackert skildrat om en längtan efter att både få tillhöra och vara ärlig sig själv och sitt hjärta. En aktuell film om det som går förlorat i den gemenskap som vaktar på varandra och skapar olydnad.

Trots det inger Olydnad hopp. För kanske kan vi nå fram, förändra och förstå varandra? Kanske är det eller den som håller oss fången inte ett monster, inte en ängel, utan människa. I början av filmen, men slutet av sitt liv, står den stora Rabbinen Krushka upp i synagogan och för ett resonemang om vad det innebär att vara människa: “Vad är den här saken man och kvinna? Jo, det är makten att inte lyda, att ha en fri vilja.”

 

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga