På tisdagen presenterade LO, TCO och SACO, samt arbetsköparna inom Svenskt Näringsliv, Transportföretagen och Teknikföretagen, sin gemensamma överenskommelse om inskränkningar i strejkrätten.
Alla parter förklarade sig antingen vara nöjda eller glada över att ha enats om ett eget förslag som kommer att lämnas över till arbetsmarknadsministern. Parterna förmedlade tydligt att den sittande regeringen, eller eventuellt kommande regeringar, bör göra ändringar i Medbestämmandelagen, MBL, i enlighet med överenskommelsen.
– Vi utgår från det och jag förväntar mig det. Det skulle vara mycket förvånade om någon regering, oavsett politisk färg, går emot en sådan här samlad önskan från arbetsmarknadens parter, sade Transportföretagens vd Mattias Dahl, till Arbetaren efter presskonferensen.
Jag vill inte peka ut något särskilt fack, men Hamnarbetarförbundet i Göteborg har haft en gräddfil.
Mattias Dahl, Transportföretagens vd
Innehållet i överenskommelsen stämde överens med de uppgifter som Arbetaren redan avslöjat tidigare under dagen. Huvuddragen i förslaget är att det ska bli förbjudet för facken att vidta stridsåtgärder i annat syfte än att teckna kollektivavtal mot en arbetsköpare som redan har avtal med annan facklig organisation.
– Jag vill inte peka ut något särskilt fack, men Hamnarbetarförbundet i Göteborg har haft en gräddfil. Man har kunnat använda konfliktvapnet på ett sätt som inte andra fackförbund har kunnat göra, sade Mattias Dahl till Arbetaren.
Vidare föreslås att ”arbetstagare” inte får delta i stridsåtgärder, exempelvis en strejk, i ett individuellt ärende för att utöva ”påtryckning i pågående individuella tvister rörande innebörden eller tillämpningen av lag eller avtal”. Innebörden är att fristående fackförbund, som till exempel Hamnarbetarförbundet och SAC Syndikalisterna, förbjuds att strejka om en medlem exempelvis avskedats på felaktiga grunder.
– Då ska man gå till domstol. Vi har en arbetsdomstol, och meningen är att den ska användas. Man ska inte köra sådana grejer i konflikt helt enkelt, sade Torbjörn Johansson, avtalssekreterare för LO, till Arbetaren.
Inför de församlade förklarade flera av näringslivets representanter hur förödande hamnkonflikten i Göteborg varit för Sverige. Hamnarbetarförbundet togs av, Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppsson, som exempel på ett fack som ”missbrukat rätten till konfliktåtgärder” och som ”misshandlat den svenska modellen”.
Även Mattias Dahl, vars arbetsköparorganisation representerar arbetsköparna i hamnarna, framhöll hur hamnkonflikten ”är ett hot mot den svenska modellen och kollektivavtalsinstrumentet.”
– Vår uppgörelse bygger på att vi värnar den svenska modellen. Vår uppgörelse innebär ett kirurgiskt ingrepp i MBL, ingen stor förändring. Syftet är att förhindra missbruk och avarter på svensk arbetsmarknad när det gäller stridsåtgärder mot företag som har kollektivavtal, sade han under presskonferensen.
När Arbetaren pratar med Hamnarbetarförbundet i samband med att uppgifter om överenskommelsen läckt, sade förbundsstyrelseledamoten Erik Helgeson, att den inte kommer att ” lösa arbetsköparnas påstådda problem”. Och när Arbetarens reporter får en enskild intervju med Mattias Dahl, efter presskonferensen, visar det sig att han delar den bedömningen.
– Den innehåller så många aspekter. Jag tror inte alla delar kommer att lösas av det här, nej, säger Mattias Dahl.
De fackförbund som berörs av inskränkningarna har själva inte inbjudits att delta i det partsgemensamma förslaget. För både SAC och Hamnarbetarförbundet kom Arbetarens avslöjade uppgifter som en blixt från klar himmel.
Det här innebär inga inskränkningar av konflikträtten som skulle ens komma i närheten av att stå i strid med internationella åtaganden.
Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen
Från Hamnarbetarförbundets sida kallades överenskommelsen ”extremt odemokratisk” och SAC sade att den riskerar att “utestänga fackliga alternativ”. Arbetarens reporter ställde också under presskonferensen den direkta frågan om huruvida en inskränkning av de fristående fackens rätt till stridsåtgärder var förenligt med svensk föreningsrätt och FN:s konventioner om möjligheten att fritt verka för sin fackförening.
– Det finns ingen tvekan om att det är fullt förenligt. Det här innebär inga inskränkningar av konflikträtten som skulle ens komma i närheten av att stå i strid med internationella åtaganden, svarade Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson framhöll på presskonferensen att LO:s motiv för att förekomma regeringens strejkutredning var den oro som de känt inför ett ännu värre förslag. Fördelen med deras nuvarande förslag är att för de undertecknande närvarande ”huvudorganisationerna blir konfliktmöjligheterna oförändrade”. Efter presskonferensen utvecklade han resonemanget.
Jag tycker inte att vi inskränker strejkrätten för den breda massan.
Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare
De fristående facken är ju inte representerade här. Vad gör att ni kan ta er rätten att bestämma över dem?
– Den svenska traditionen ser ut så. Vi har gjort en massa saker som parter som tar ansvar för den svenska arbetsmarknaden och det tror jag att vi kommer fortsätta göra, för vi måste se till att vi har en fungerande arbetsmarknad. Vi kan inte ha olika regelverk för olika spelare, sade han.
När du tillträdde som avtalssekreterare, trodde du då att du skulle vara med att teckna en överenskommelse med arbetsköparna om att inskränka strejkrätten i Sverige?
– Det hade jag inte sett komma. Det kan jag erkänna. Men jag tycker inte att vi inskränker strejkrätten för den breda massan. Vi räddar strejkrätten med det vi gör.
Förändringen i strejkrätten kan beskrivas som att de begränsningar som följer av att facket undertecknar avtal med fredsplikt nu utökas till att gälla alla fack, även de som inte undertecknat något avtal. Rätten till politisk strejk, indrivningsblockad samt sympatiåtgärder förblir orörd.
