Konfrontation i Sundbyberg

Den syndikalistiska rörelsen, i likhet med betydande delar av den övriga svenska arbetarrörelsen, ställde sig solidarisk med den röda sidan i finska inbördeskriget. Samtidigt mobiliserades från borgerligt håll en svensk frivilligstyrka som slöt upp på de vitas sida i kriget. Sammanstötningar även i Sverige blev ofrånkomliga, och fientligheten levde inte sällan kvar flera år efter krigets slut. Sundbybergs lokala samorganisation (LS) av SAC Syndikalisterna hade bildats 1910, sedan uppgått som en sektion i Stockholms lokala samorganisation, men var från 1920 en självständig organisation igen. Den fick, som vi ska se, en tumultartad nystartsperiod.

Versioner av texten har tidigare publicerats i Per Lindbloms uppsats Sundbybergs rebeller – Syndikalismen i Sundbyberg 1910–1920 (Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet, 1998), samt i SAC-jubileumsboken Ett sekel av syndikalism (Federativs, 2012).

Sundbybergs LS återstartades med buller och bång 1920. I februari återfanns rubriken: ”Syn­dikalistuppträden i Sundbyberg” över en helsidesartikel i Stockholms Förstadsblad. Under en längre tid hade Sundbybergs socialister retat sig på en viss poliskonstapel Edvard Asp. Konstapel Asp hade deltagit som frivillig på de vitas sida i finska inbördeskriget.

Sundbybergs LS styrelsemöte den 12 feb­­­ruari beslöt ”att i gemensamhet med ung­­­­­­socialistiska klubben, inbjuda Sundbybergs arbetare till ett möte i Folkets hus för dryftande af frågan om vad som bör göras för att aflägsna här vistande vitgardister, särskilt den af Länsstyrelsen anställda Asp.”

Följande dag ordnades också ett möte i Folkets hus. Mötet beslöt att utse en kommitté som fick i uppdrag att kräva konstapel Asps omedelbara avskedande. De kommitterade begav sig genast till polis­stationen där landsfiskal Forsselius meddelade att han inte hade för avsikt att avskeda Asp samt att han ville se ett skriftligt protokoll från mötet.

”Samma dag på kvällen då Asp ej var närvarande överlämnades också ett protokoll, ’fört vid möte med Sundbybergs orga­niserade arbetare’. Däri uppställas nämnda fordringar ’med anledning av den roll, som A. spelat under finska klasskriget, där han på det mest omänskliga sätt uppträtt mot värnlösa kvinnor och barn och t.o.m. själv skrutit med sina bragder’, varför man anser att han ’saknar de moraliska förut­sättningarna för ordningens upp­rätt­­­hål­lande.”

Svenska brigaden återvänder till Stockholm efter striderna i finska inbördeskriget 1918. De finlandsfrivilliga hyllades i de egna kretsarna men avskyddes av många socialister.
Foto: TT

Klockan ett på lördagen den 14 februari återkom de kommitterade, Oskar Krantz, Ernst Algot Vallin, Karl Erik Jönsson och Östen Sühl, till polisstationen för att kräva besked ”… i sällskap med något hund­ratal personer, som så småningom ökades, så att cirka 300 voro samlade. De flesta av demonstranterna bestodo otvi­velaktigt av syndikalister, varförutom en mängd småflickor och pojkar drogo sitt strå till stacken genom skrän och oväsen. Endast en och annan ordentlig, mera mogen arbetare kunde upptäckas bland hopen.”

Landsfiskal Forsselius stod dock fast vid sitt tidigare besked att lämna ärendet utan åtgärd. Då konstapel Asp var närvarande vid kommitténs återbesök uppmanades han att avlägsna sig från Sundbyberg. Under tiden hade en allt större folkmassa samlats utanför polisstationen. Utifrån gatan hördes hotfulla rop. Folkmassan krävde att Asp skulle följa med till Folkets hus för att förklara sig. Asp nekade och när de kommitterade begav sig ut på gatan för att delge folkmassan detta, blev stämningen än hätskare. ”Ett par poliser hade också ankommit, men dessa gjorde ingenting för att förhindra upptågen.”

Kraven på Asps utlämnande blev allt starkare.

”Ej heller landsfiskalens uppmaning åt hopen att överlämna åt sina kommitterade att slutföra sitt uppdrag åstadkom verkan. För att förhindra ytterligare uppträden fann Asp det rådligast att göra detta och medföljde till Folkets hus”. De kommitterade hade dessförinnan garan­terat att intet ont skulle vederfaras Asp. Den illustra processionen vandrade så iväg till Folkets hus under avsjungande av Internationalen. Konstapeln placerades i ett av Folkets hus fönster varifrån han bedyrade sin oskuld. Asp bad om anstånd till måndagen då han skulle återkomma med vittnen som kunde bedyra hans oförvitlighet. Hans begäran avslogs. Asp lovade då att begära förflyttning till annan plats. Med detta  löfte blev de kommitterade och övriga nöjda.Demonstrationen upplöstes. De kommitterade höll sitt ord och såg även till att konstapeln kunde lämna platsen oskadd.

Liljedahl och Kumlin påstod senare att Asp tillsammans med en kollega på söndagskvällen hade tagit sig in i arrestlokalen och misshandlat dem med gummibatong.

Nästa dag arresterades de fyra kommitterade samt ytterligare två av de mest aggressivt uppträdande arbetarna som kunnat identifieras: skomakeriarbetaren Nils Kumlin och grovarbetaren Lars Liljedahl. N.P. Fagerland som deltagit i mani­­­­festationen genom att läsa upp en anklagelse mot Asp utanför polisstationen anhölls också men släpptes efter förhör.

Konstapel Asp tycks snabbt ha repat nytt mod. Hans löfte om att begära förflyttning visade sig vara en nödlögn för att klara sig helskinnad från Folkets hus. Liljedahl och Kumlin påstod senare att Asp tillsammans med en kollega på söndagskvällen hade tagit sig in i arrestlokalen och misshandlat dem med gummibatong.

Detta styrktes också av två läkarintyg ”vari betygas att våld, sannolikt härrörande från gummibatong, ut­övats.” En utredning gjor­des av polisen där det konstaterades att ”Liljedahls och Kumlins uppgifter måste sakna all grund.”

Det hela ledde till skarpa protester med åtföljande protestmöten från Sundbybergs arbetarkommun.

De kommitterade dömdes till vardera tre månaders fängelse, utom Östen Sühl som på grund av att han betraktades som ledaren fick fem månader. Av de två arbetarna dömdes Nils Kumlin till fyra månader medan Lars Liljedahl frikändes.Av de häktade var Oskar Krantz, Karl Erik Jönsson och Lars Liljedahl medlemmar i Sundbybergs LS vid tidpunkten. Oskar Krantz var även vice ordförande i LS styrelse.