Inrikes #18/2018

Facklig anslutningsgrad fortsätter nedåt

LO-borgen vid Norra Bantorget i Stockholm. Bland arbetare sjönk den totala fackanslutningsgraden med en procentenhet förra året – till 61 procent. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Allt färre är med i facket – och förra året fortsatte trenden nedåt. Störst är nedgången på arbetarsidan, inom offentlig sektor. Svårigheter att nå de otryggt anställda, säger LO. Men Syndikalisterna menar att skälet ligger i synen på facket – något som man anser att LO själva bär ansvar för.

Allt färre på arbetsmarknaden är med i facket – en utveckling som nu pågått sedan slutet av 1990-talet. De färska siffrorna från förra året innebär inte något positivt trendbrott. Bland arbetarna sjönk den totala anslutningsgraden med en procentenhet till 61 procent.

Störst är nedgången inom den offentliga sektorn.

Det är slående hur det går ned på den kommunala sidan. Där har anslutningsgraden sjunkit mer än föregående år, säger Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet.

Efter höjningen av a-kasseavgiften med start 2007 ökade takten i raset. Men medan tjänstemännen redan 2010 lyckats vända nedgången, fortsatte tappet bland arbetarna.

Men till skillnad från föregående år minskade anslutningsgraden förra året även bland tjänstemännen med en halv procentenhet. Det visar årets upplaga av Anders Kjellbergs återkommande sammanställningar.

– Det håller på att ske ett generationsskifte. En äldre generation går i pension och ersätts av unga och utlandsfödda som inte uppfattar det som lika självklart att vara med i facket som tidigare generationer. Sedan tillkommer att det under förra årets högkonjunktur inte upplevts som lika angeläget att vara med. Det är min huvudförklaring till varför det går ned hos tjänstemännen, säger han.

En äldre generation går i pension och ersätts av unga och utlandsfödda som inte uppfattar det som lika självklart att vara med i facket.

Anders Kjellberg, professor i sociologi, Lunds universitet

Anders Kjellberg spårar den avgörande faktorn för den pågående nedgången till just a-kasseförändringarna. Även om avgifterna i dag är en bråkdel av vad de var när alliansregeringen genomförde reformen, är det fortfarande sviterna av den driver utvecklingen, menar han.

Anders Kjellberg säger att följden av reformen blev att den klassiska sammankopplingen mellan fack- och a-kassemedlemskap brutits, vilket fått anställda i Sverige att mer än tidigare väga nyttan av medlemskapet mot kostnaden.

– Det satte det hela i rörelse. Trygghetsskälen är viktiga och det upplevdes tidigare som viktigt att vara med i a-kassan. Men när det blev så dyrt som 700 kronor i månaden att vara med i både facket och a-kassan började folk fundera över om det var värt det, säger Anders Kjellberg.

Berit Müllerström, andra vice ordförande i LO framhåller, i en intervju med tidningen Arbetet, att hon anser att förra årets nedgång har med högkonjunkturen att göra. Men hon säger samtidigt att knäckfrågan är att nå den ökande gruppen av otryggt anställda.

– De flesta som har fasta jobb på heltid är med i facket. Men en stor del av arbetarna har otrygga visstidsanställningar som kanske bara sträcker sig någon dag framåt och då går de inte med. Om vi gör något åt det så har vi löst mycket, säger hon.

A-kassereformen är en viktig faktor, men hade LO varit en kamporganisation hade man bättre kunnat stå emot.

Frederick Batzler, facklig samordnare, SAC Syndikalisterna

Men Frederick Batzler, facklig samordnare på SAC Syndikalisterna, säger att även om det är uppenbart att a-kassereformen innebar en hård smäll, är anledningen till tappet betydligt äldre. Han ser upphovet i fackens förvandling från kamporganisationer till vad han kallar ”en leverantör av en försäkringstjänst.”

Bristen på medlemsinflytande gör, enligt honom, att medlemmar upplever att ”de köper en tjänst”, inte gemensamt kämpar för att förändra sina livsvillkor.

– A-kassereformen är en viktig faktor, men hade LO varit en kamporganisation hade man bättre kunnat stå emot. Den typen av angrepp får man räkna med, för det är så arbetsköparna bedriver klasskamp. När LO å sin sida inte bedriver klasskamp utan klamrar sig än hårdare fast vid samförståndsanda förlorar man, säger han.

Frederick Batzler, SAC. Foto: Privat

Men den nedgång som drabbat de stora fackförbunden har också sin motsvarighet hos SAC. Att SAC inte i högre grad har lyckats suga åt sig LO:s tappade medlemmar har, enligt Frederick Batzler, flera förklaringar. Dels att ett samhällsklimatet inte gynnar radikal arbetsplatsorganisering, men också att LO:s medlemsmentalitet smittar av sig.

Men han säger samtidigt att även SAC måste vara självkritiskt.

– Vi har haft vår beskärda del av interna konflikter. Det innebär att vi kanske haft en organisation, eller struktur, som inte understödjer arbetsplatsorganisering i den utsträckning som den borde ha gjort, säger han.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984