Har facket förändrat sitt arbetssätt efter #MeToo?

#MeToo-kampanjen fick i Sverige ett stort arbetslivsfokus med vittnes­mål om sexuella trakasserier från kvinnor i yrke efter yrke. Men hur har facken tacklat de problemen, internt och gentemot motparterna? Hur går de vidare så att medvetenheten och förhållningssättet blir varaktiga? Arbetaren har frågat några fackliga företrädare.

Foto: Per Larsson/TT

Susanna Gideonsson
Förbundsordförande, Handels

– Internt har vi genomfört en undersökning som visade att problemet är minimalt inom organisationen, men vi har nog
en hög medvetenhet. Däremot har vi inte något direkt samarbete med våra motparter. Vi har ställt krav, men vi har ännu inte haft något ärende som har lett till en konfrontation.

Har ni märkt någon skillnad i antalet ärenden?

– Nej, tyvärr. Jag hade önskat att det skulle ha ökat. Rädslan bland medlemmarna är tyvärr fortfarande för stor, rädslan av att inte få tillräckligt med timmar om man rapporterar.

Vilka lärdomar har ni gjort?

– Det gäller att se över att alla förtroendevalda vet vad som gäller och hur man ska bete sig om man blir drabbad. Samma sak gentemot medlemmarna: se till att de vet hur man ska bete sig, men också vart man vänder sig för att anmäla sexuella trakasserier. Tydligast kanske är att vi måste komma åt rädslan.

—————

 

Foto: Jusek

Sofia Hylander
Opinionsbildare, Jusek
– Vad #MeToo-kampanjen visade var en stor tystnadskultur. Vi startade därför en stor informationskampanj, lade ut checklistor med instruktioner om hur du ska agera som chef, som utsatt eller om du ser någon bli utsatt. Vi konstaterade att ska man skapa förändring måste det ske på arbetsplatserna. Det nya är att få ut det även till arbetsplatser som inte har kollektivavtal. Informationsmaterialet riktar sig därför direkt till medlemmarna.

Vilka lärdomar har ni dragit och hur går ni vidare?

– Uppropet i vår bransch var ett av de största och första. Vi har ju känt till jämställdhetsproblemen, men blev som alla andra tagna på sängen gällande omfattningen. Arbetsgivaransvaret är glasklart, men det krävs att medarbetarna vågar säga ifrån. Det ligger därför ett ansvar på oss att uppmärksamma även tidiga tecken på negativa kulturer och stötta medlemmarna. Jag tror faktiskt att tystnadskulturen fått sig en rejäl törn i och med detta.

—————

 

Foto: Målareförbundet

Mikael Johansson
Förbundsordförande, Svenska Målareförbundet

– Det handlar om en ökad medvetenhet att vara uppmärksam på vad som händer runt omkring en. Jag trodde att vi skulle märka av en ökning av ärenden, men vår organisation har varit rätt bra rustade för att hantera de här frå­gorna. Det finns en ordning och en struktur att arbeta utifrån när de här frågorna dyker upp. Det kan leda till att de ärenden som finns drivs utan att det märks.

Vilka lärdomar har ni dragit?

– Att ingen verksamhet någonstans är skyddad och att det inte räcker med att bara bekämpa problemet på den traditionella arenan. Den gemensamma nämnaren är att någon med makt missbrukar någon som inte har makt. Då inser man att det är massor av saker i samhället man måste ta rätt på. Ett arbetsliv och ett samhälle som bygger på människors makt över andra människor ökar risken för maktmissbruk.

—————

 

Foto: Sören Andersson/TT

Malin Ackholt
Förbundsordförande, Hotell- och restaurangfacket
– Vi har jobbat med vårt nya värdegrundsmaterial och utbildat all vår personal. Naturligtvis lyfter vi frågan löpande och i vår kommer frågan att aktualiseras i flera motioner på kongressen. Vi känner oss trygga med att vi har gjort mycket. Vi har också diskuterat frågan med arbetsgivarsidan och påtalat att ansvaret ligger hos dem, men också lyft vad vi kan göra gemensamt.

Har ni märkt någon skillnad i antalet ärenden?

– Nej. Vi har en liten mängd ärenden som kommer till oss, men vi vet att problemen är större. De som lyfter ärenden är personer som är trygga på arbetsplatsen. Många som jobbar i branschen har tidsbegränsade anställningar på väldigt låg sysselsättningsgrad. Många vittnar om att man är beredd att stå ut med mer för att kunna försörja sig.

Hur permanentar ni #MeToo-medvetenheten?

– Genom att systematiskt medvetandegöra anställda och förtroendevalda, genom att prata, uppdatera och diskutera förhållningssätt så att den inte glöms bort.

—————

 

Foto: Ulf Huett/TT

Johan Larson
Vice ordförande, Vårdförbundet
– Vi har inte ställt om allt vårt arbete. Mycket av det vi gör är i linje med det som #MeToo-rörelsen vill angripa. Vi har varit på barrikaderna före #MeToo och har velat se omvälvande samhällsomvandlingar utifrån jämställdhetsperspektiv. Det är samhällsstrukturer som behöver förändras och vi är en part
som trycker på. Det är inte bara en kampanj utan en livsstil.

– Den ödmjuka delen är att man alltid kan bli bättre på det man gör.

Hur går ni vidare?

– En lärdom är att man aldrig kan jobba tillräckligt mycket med de här frågorna. Den viktigaste delen är i partsförhållandet till alla de arbets­givare vi har i branschen och kanske allra viktigast på lokalnivå. Det handlar om att trycka på för att det inte ska bli en dagslända och påverka på de många sätt vi kan göra. För ett kvinno­dominerat förbund är det förstås än mer angeläget att bli kvitt den här typen av trakasserier.