Litteratur #73/2017

Stark när det blåser

Journalisten och författaren Åsa Moberg är aktuell med den självbiografiska boken "Livet". Här vandrar hon i ungdomens kvarter i Vitabergsparken i augusti i år. Foto: Henrik Montgomery/TT

Man föreställer sig lätt att Åsa Moberg fick ägna en stor del av sina första tio yrkesår åt att bevisa sin duglighet. Hon var drygt 20 år och helt utan journalistutbildning när hon regelbundet, under en jättestor vinjettbild, fick börja skriva krönikor i Aftonbladet. [BOK] Livet Åsa Moberg Natur och kultur, 2017 Med ett argt svar […]

Man föreställer sig lätt att Åsa Moberg fick ägna en stor del av sina första tio yrkesår åt att bevisa sin duglighet. Hon var drygt 20 år och helt utan journalistutbildning när hon regelbundet, under en jättestor vinjettbild, fick börja skriva krönikor i Aftonbladet.


[BOK] Livet
Åsa Moberg
Natur och kultur, 2017

Med ett argt svar på en artikel av Gunnar Myrdal om att Vietnamdemonstranterna borde resa till kriget och ta till vapen i stället för att bara prata gjorde hon entré inom journalistiken, fick anställning och fortsatte att skriva strukturellt om livets personliga erfarenheter. Hennes memoarbok Livet handlar mycket om hur hon genom tillfälligheter och trådar som leder vidare gör erfarenheter av miljöförstöring, sexism, psykisk ohälsa och vård som inte fungerar.

Ofta blir hon avfärdad till att börja med, men vinner på att sätta sig in ordentligt i frågan, vilket oväntat ofta de som tagit besluten inte gjort. Och hon har en plattform och en samling äldre män med viss auktoritet bakom ryggen. Vissa av dem har hon kärleksförbindelser med, situationer för henne hit och dit, lite till synes slumpvis.

När man läst klart är det ändå tydligt att Moberg alltid haft stark integritet i varje fråga – som hon låter bli en ny pusselbit i en ganska stadig helhet ändå. Framförvallt är det språket som flyter fram så lätt, och ofta vackert och njutbart, med total närvaro i stunden då. Här finns också starka möten och relationer som lämnar berörande avtryck, som hennes nära och långa relationer med författarna Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg.

Moberg skriver starkt och övertygande om vikten av att stötta varandra när det blåser – vilket det ofta gjort för henne. Dock sveper hon ofta över det svåra lite grann, vill hellre beskriva kampens goda resultat och hur hon hela tiden lyckas resa sig till och med ur det allra svåraste. Ensam i huset på holmen många mil bort från stan får hon besked om att partnern sedan flera decennier dött i övernattningslägenheten i Stockholm. Den nya mannen visar sig vara ordentligt sjuk med maniska och depressiva perioder. Då blir det böcker och artiklar. Och nya vänner och män och goda middagar. Man undrar ibland hur det egentligen går till.

Privatiseringsförespråkandet är en svårbegriplig ståndpunkt med tanke på hennes många erfarenheterna av en vård med dåliga resurser och beslut som så ofta inte fungerar.

Det finns några korta passager kring ”vänsterns vinstfobi [i vården]”, utan att hon går in på frågan närmare, som hänger förbryllande löst. Privatiseringsförespråkandet är en svårbegriplig ståndpunkt med tanke på hennes många erfarenheterna av en vård med dåliga resurser och beslut som så ofta inte fungerar. Att hävda vinstmöjligheterna som lösning ter sig egendomligt och blir väldigt lösryckt när de inte utvecklas.

Också en och annan släng mot statiska och moralistiska uttryck hos sjuttiotalets feministrörelse ter sig svepande, även om jag inte betvivlar att det är verkliga erfarenheter som ligger bakom. Så kan det bli när man blandar det allra mest privata med strukturell analys, och det blir fullt ut intressant och spännande läsning över ett kvinnoliv under efterkrigstiden och fram till vår globala röra.

Här finns stor igenkänning i den ständiga kampen att på en och samma gång förväntas vara både ”en av grabbarna” och samtidigt bli bemött som ”en av brudarna” när det inte passar. Jag slås av att det börjar och slutar med mamma, trots att hon inte tar så stor plats däremellan. Den delen av författarens liv antyds mest, förutom en bitterhet som skymtar fram då och då. Vad hände med det dramat?

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga