LO:s semesterstugor för kvinnor skrotas

De LO-stiftelseägda kvinnostugorna i Nacka i Storstockholm försvinner. I höst börjar rivningen av de semesterstugor som sedan lång tid tillbaka varit öronmärkta för kvinnor med särskilda behov eller låga inkomster. Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs minne menar att det är tiderna som har förändrats – medan hyresgästerna menar att det handlar om vinstintressen.

Inrikes
Sedan 1930-talet har tusentals kvinnor getts möjlighet att tillbringa sina lediga sommardagar i stugområdet i Nacka. Men nu anser ägarstiftelsen att det inte bär sig längre.
Foto: Johasp/platsr.se

I höst påbörjar stiftelsen Anna Johansson-Visborg försäljningen av sina 84 000 kvadratmeter mark i Nacka. Det är den mark där fackföreningslegenden Anna Johansson-Visborg lät bygga sommarstugor för fattiga, behövande kvinnor att tillbringa sin semester i på 1920-talet. 1901 grundade Johansson-Visborg den första fackföreningen i Sverige för kvinnliga bryggeriarbetare. Vid sidan av mycket annat organiserade hon även städerskor och sömmerskor.

Det stugområde som hon sedermera donerade till stiftelsen har fram till i dag förvaltats just så som det var tänkt. Sedan 1930-talet har i första hand kvinnor – fram till i dag tusentals – haft möjlighet att tillbringa sina lediga sommardagar med utsikt över det vatten som löper in mot Stockholms stadskärna. Uppe på en höjd, i en stilla miljö med nära till stan.

Anledningen till att marken nu ska säljas är enligt den fackförbundsstyrda stiftelsen att dagens verksamhet inte bär sig. Stefan Hansson, S, chef för LO-distriktet i Stockholms län, säger till Arbetaren att det är mycket trist att lämna ifrån sig ett så pass vackert område men att stiftelsen de senaste åren har gått back flera hundra tusen varje år.

– Om vi fortsätter så här innebär det att stiftelsens dagar är räknade, säger Stefan Hansson till Arbetaren.

Om vi fortsätter så här innebär det att stiftelsens dagar är räknade.
Stefan Hansson, chef för LO-distriktet i Stockholms län

Men att det är frågan om att stugorna ska rivas tycker han är fel ordval. I stället vill han framhålla att det handlar om vad nästa ägare väljer att göra med området.

– Man ska avyttra området och då kommer det att förändras. Jag tror inte att det finns någon annan som kommer att ta över dagens verksamhet, eftersom den är inte kommersiell. Det är inga jättepengar i verksamheten. Det finns nog ingen spekulant som vill ta över driften som den är idag. Men att det ska rivas är att ta i, det låter så dramatiskt, säger Stefan Hansson.

Stiftelsen har under åren försökt få verksamheten att gå ihop på olika sätt – genom att stycka av och sälja enstaka tomter, samt genom att hyra ut kommersiellt. Detta har inte betraktats som ekonomiskt hållbart i längden, och nu har man alltså beslutat sig för att sälja hela marken för att sedan placera pengarna i värdepapper vars avkastning enligt stiftelsen ska gå till stipendier.

Någonting man menar kommer bidra till mer pengar och kommer gagna fler kvinnor.

– Vår målsättning är förstås att förädla marken och sälja den för mesta möjliga peng. Så vi sen kan skapa en stiftelse som har så mycket kapital som möjligt och dela ut till så många kvinnor som möjligt, säger Stefan Hansson till Arbetaren.

Stefan Hansson menar att det också handlar om ett beslut som kom från Skatteverket för några år sedan som definierade en inkomstgräns för de ”behövande kvinnor” som det står att stiftelsen ska vända sig till i stadgarna. Skatteverkets bedömning sa att det handlade om kvinnor med en årsinkomst på 178 000 kronor. Enligt stiftelsen gjorde det beslutet att man var tvungna att hålla hyrorna nere.

– Det var ju inte bestämt vad ”behövande” var; om det var medicinskt, ekonomiskt eller socialt. Då vände vi oss till myndigheter för att höra efter, och då satte de en lägre inkomstgräns än den vi hade. Så klart en målgrupp som är ännu mer behövande men har samtidigt ännu mindre ekonomisk möjlighet att hyra en stuga fastän stughyran är väldigt låg. Det i sin tur resulterade i att vi fått en mycket mindre, slarvigt uttryckt, ”kundgrupp” och med det mindre intäkter till stiftelsen.

I en intervju i SVT Nyheter säger Ann Kristin Wennerström, en låginkomsttagare som hyrt sommarstugorna vid flera tillfällen under en 25-årsperiod att det hela är mycket sorgligt. För henne och många andra kvinnor som bott där har stugorna varit väldigt viktiga.

– Sådana här fantastiska ställen finns ju inte. Nu är det bara vinstintresse och man vill sälja ut, säger Ann Kristin Wennerström till SVT Nyheter.