Ilska mot makthavarna efter branden i London

Efter branden i norra London, i vilken ett 24 våningar högt hyreshus eldhärjades och minst 17 människor dog, är vreden stor. Många riktar sin ilska mot landets sittande konservativa regering som anklagas för att negligera den svåra bostadssituationen för arbetarklassen. I kväll anordnas en stor demonstration i centrala London. Arbetaren rapporterar på plats.

Utrikes
På byggnadernas fasader i norra Kensington i London har det efter branden upprättats minnesväggar för folk att skriva sina tankar på.
Foto: Sarah Liz Degerhammar

Det har nu gått två dygn sedan branden i London blåste ut ett 24 våningar högt hyreshus, lämnade ett dussintal döda och hundratals saknade. Hjälparbetet, till uteslutande del organiserat av ideella organisationer och volontärer, är i full gång i norra Kensington.

I kväll, fredag, anordnas en demonstration utanför The Department for Communities and Local Government i centrala London. Den förväntas bli stor och på gatorna i området är folk öppet förbannade på det som hänt. Det är för många uppenbart hur branden är en klassfråga.

Grenfell Action Group, som jobbat sedan 2010 med att lyfta just hur gentrifieringen direkt påverkat arbetarklassinvånarnas säkerhet och behov, hade vid flera tillfällen påtalat säkerhets- och brandrisken i höghusen i norra Kensington, utan att bli hörda av staden.

– Vi sade rakt ut att en sådan här katastrof är oundviklig om ingenting görs, men staden lyssnade inte, säger en talesperson för gruppen.  

Eftersom byggnaden syns på långt håll så var det viktigt för de rika bostadsrättsinnehavarna som bor i områdena runt omkring att fasaden såg bra ut.
Simon Youel, volontär i hjälparbetet efter branden

Enligt gruppen kunde branden ha undvikits. Huset som brann ned saknade både sprinklers, brandvarnare och en ordentlig utrymningsplan.

Dessutom var trapphusen blockerade med bråte från ombyggnationer. Ombyggnationer som många menar bara gjordes av estetiska skäl. Bland annat så hade fasaden på huset bara för ett par år sedan byggts om med ett material som var brandfarligt.

– Vad som gör just det här extra vidrigt är det material som sattes upp runt byggnaden. Det var det som gjorde att branden kunde spridas så snabbt som den gjorde. Eftersom byggnaden syns på långt håll så var det viktigt för de rika bostadsrättsinnehavarna som bor i områdena runt omkring att fasaden såg bra ut. Det är en del i hela den här gentrifieringsprocessen. De utsätter folks liv för fara, bara för att förbättra utseendet på huset, säger Simon Youel, en volontär på plats.

Räddningsarbetet efter att 24-våningshuset blåsts ut i branden.
Foto: Matt Dunham/TT

Många riktar sin ilska mot den sittande regeringen. Radical housing network, ett nätverk bestående av en mängd grupper i London som arbetar med bostadsfrågor och sociala rättigheter meddelade häromdagen i ett pressmeddelande att den före detta bostadsministern Gavin Barwell (nu Theresa Mays rådgivare) sedan en tid tillbaka suttit på en rapport som varnade om att just de här höghusen var särskilt brandfarliga.

Gavin Barwell var också en av dem som röstade emot den proposition som lades fram i parlamentet förra året av Labour. Ett förslag om att alla hus skulle besiktigas, göras brandsäkra och beboeliga för människor. Propositionen röstades ned av regeringen.

– Det fanns inget intresse från politikerna att ta tag i det här, på grund av åtstramningarna, brist på pengar men mest av allt brist på intresse. Många av dem som sitter där är själva hyresvärdar och fastighetsägare, så de är inte intresserade av en rättvis bostadsmarknad, säger Simon Youel och fortsätter:

– Egentligen skulle det här kunna hända var som helst där man avreglerat bostadsmarknaden. Om man skär ned på säkerhet för att göra vinst så står du förr eller senare inför en tragedi. Så fort staden säljer ut och husen börjar hyras ut privat så bryr sig ingen. Det finns ingen som kollar att de tagit sitt ansvar.

Radical housing network fortsätter i sitt pressmeddelande med att förklara hur man fullkomligt negligerat de kommunala fastigheterna. Om hur hyresgästerna blivit behandlade som ”andra klassens medborgare” och om hur omvandlingen, och den så kallade förnyelsen av området i stort, för arbetarklassinvånarna bara inneburit vräkningsbesked, dålig kvalitet på renoveringarna, eftersatta hus och väldigt lite inflytande över sin tillvaro.

Över hela London, men också nationellt, så har man sett hur politikerna systematiskt låtit kommunala och statliga bostadsbestånd förfalla för att sedan säljas ut. Något man menar bara varit till fördel för investerare och exploatörer.

Volontärer organiserar förnödenheter utanför Westway sportarena som för tillfället fungerar som boende åt alla dem som miste sina hem i branden.
Foto: Tim Ireland/TT

Simon Youel menar att folk är väl medvetna om klasskillnaderna här och vilken politik det är som skapar den. Det har inte minst märkts under dagen:

– Premiärministern Theresa May kom på torsdagen förbi platsen för en kort visit, men kunde inte stanna på grund av säkerhetsrisker. Sedan kom Labourpartiets Jeremy Corbyn och möttes med kramar och uppmaningar från de boende att ta makten och fixa det här. Till BBC sade Corbyn senare att det ”inte är acceptabelt att de rika har lyxiga byggnader och lägenheter som landbanker för framtiden medan de hemlösa och de fattiga letar efter någonstans att bo”, säger Simon Youel.

– Vissa här pratar även om det som statssponsrat våld. Det ska bli intressant att se vad som händer i kväll på demonstrationen. Det är så mycket som hänt i England på senaste tiden och människor är mer förbannade på regeringen än på väldigt länge. Det är de som är ansvariga för vad som hänt här och de  måste ställas inför rätta. Varför ska folk betala för någonting som potentiellt kan ta livet av dom. Vi borde hyresstrejka, det är det enda sättet att få makt i det här läget när pengar är det enda de här ägarna bryr sig om.

Längs med husfasaderna på de närliggande byggnaderna i norra Kensington har det upprättats minnesväggar för folk att skriva sina tankar på. Det är smockfullt med människor som i tal och skrift uttrycker saker till hyresgemenskapen, till sina grannar och till de som dött i branden. En kvinna som bor i ett av de andra höghusen i området överröstar massan:

– De säger att det här området är farligt. Jag ska berätta vad som är farligt, det är farligt att sova i de här husen om nätterna. Och det är bara svarta människor och muslimer som bor i de här husen, vad säger det dig?