Konsten som demokratiprojekt

Kultur
Byggnaden, en gammal centraltvätt från 1949, som Konsthall C är inrymt i behandlas som ett arkitektoniskt kulturarv.
Foto: Ola Bergengren
[KONST] Konsthall C
Pågående utställning: Horses on Rollerblades, 25 februari – 7 maj 2017
Medverkande konstnärer: Kajsa Dahlberg, Kapwani Kiwanga, Rabbya Naseer, Tracey Rose

Den nytillträdda konstnärliga ledaren Corina Oprea på Konsthall C i Hökarängen, inleder med utställningen Horses On Rollerblades. Utställningen ingår i ett tvåårigt forskningsprogram om avkolonisering.

Oprea kommer framför allt att arbeta med teman kring intersektionalitet, och säger till Arbetaren att hudfärg och språk är dagens två stora diskrimineringsformer. Hon talar om avkolonisering som ett sätt att undersöka och bryta olika maktstrukturer.

Ett exempel från utställningen är den ”typiska arbetarkroppen” och då i synnerhet den fysiskt arbetande kvinnokroppen, som tas upp av Kajsa Dahlberg (f. 1972) i verket The Kitchen (2002). Dahlberg undersöker här hur den industriella produktionen sätter standarder för den kvinnliga kroppen. Verket kommer att utföras igen om 15 år, men av en annan konstnär.

Konsthall C beskrivs på samma gång ett konstverk, en konstinstitution och ett demokratiprojekt. Det är svårt att skriva något om museet, utan att se till helheten. Såväl verksamheten som det faktum att byggnaden också behandlas också som ett kulturarv; arkitektoniskt för den gamla centraltvätten från 1949 som Konsthall C är inrymt i, men även i hur konsthallen förvaltar Hökarängens arkiv, i sig en permanent utställning om Hökarängens historia.

Konsthalls C:s grundare, Per Hasselberg, berättar om konsthallen som del i ett stadsförnyelseprojekt och hur man bland annat arbetar med förskolor och skolor i området för att låta barn och unga ta plats i konsthallen. Utställningsrummet Centrifug finns dessutom tillgängligt, två gånger om året kan vem som helst skriva upp sig och ställa ut i rummet för en kortare period.

Det är stort tryck på att få ställa ut och man kan behöva stå i kö och hoppas på en reservplats. Arkivet kommer också vara tillgängligt för allmänheten från mars i år, det är bara att ringa och boka tid. Offentliggörandet av arkivet skapar ett offentligt rum precis som konsthallen har för avsikt att vara.

Per Hasselberg menar att konstnären bör vara en del av och relatera till samhället. Det handlar om att tänka om strukturen i såväl konsten som i samhället. Samt att här se potentialen i konsten.

Hasselberg ger också en bakgrundshistoria kring Hökarängen och den bostadssociala utredningen (1933-1947). Han berättar om det unika i den svenska modernismen som den utgick från hemmet och den privata sfären.

Arkitektur och demokrati hängde nära samman och man kan utläsa idéer kring skapandet av en demokratisk, eget kritiskt tänkande människa från den här tiden. Det fanns idéer kring visst självstyre i form av stadsdelsråd i byggandet av förorter som Hökarängen, som i praktiken aldrig genomfördes.

Möjligheten att både se internationellt uppmärksammade konstnärer, som just nu den aktuella, sydafrikanska Tracey Rose, och samtidigt få ta del av inte bara byggnads- utan ett helt områdes historia, är några av de saker som gör Konsthall C väl värd att besöka.