6F-förbunden vill utreda alternativ till ”märket”

Industriavtalet cementerar löneskillnader mellan kvinnor och män och mellan arbetare och tjänstemän. Det konstaterar de fem fackförbunden i 6F-samordningen och inleder nu en utredning kring en alternativ modell för svensk lönebildning.

Inrikes
Industrimärket har satt lönenormen i två decennier. Men löneklyftorna mellan kvinnor och män består. Nu vill fackförbunden i 6F-samordningen ha en ny modell för lönebildning.
Foto: Hasse Holmberg/TT

Under de senaste 20 åren har industriavtalet satt ”märket”, eller löneökningstakten, för hela den svenska arbetsmarknaden. Men under de senaste åren har modellen varit under hård press för att inte ha kunnat leverera en tillräckligt hög utgångsnivå.

Utåt sett har alla fackledningar ändå stött modellen, trots intern kritik. Men nu startar de fem fackförbunden i 6F-samordningen en utredning om en ny modell.

– Jag är långt ifrån säker på att industriavtalet har spelat ut sin roll, men det är vad utredningen får visa. Vi kan däremot konstatera att mer och mer pengar går till tjänstemännen och försvinner ut till aktieägarna och i ersättning till chefer. Klyftan mellan män och kvinnor består och den nuvarande modellen löser inte det problemet och då måste vi hitta ett annat sätt, säger Jonas Wallin, ordförande för Elektrikerförbundet och 6F.

Arbetaren har tidigare skrivit om att klyftan mellan tjänstemän och arbetare under de 20 år som industriavtalet fått sätta ”märket” gradvis har ökat. 6F drar slutsatsen att industriavtalet visserligen kunnat höja reallönerna generellt, men ”cementerat dagens löneskillnader”.

– Det är väldigt problematiskt med den klyfta som ökar. Det är en av pinnarna som gör att vi tycker att man bör utreda om man kan göra det här på ett bättre sätt, säger Peter Sjöstrand, förhandlingschef för 6F-facket Målareförbundet.

Under förra avtalsrörelsen utmanade 6F-facken industrimärket och lade sig på en högre kravnivå med hänvisning till att man ville få in en satsning på de lägst betalda yrkesgrupperna i respektive förbund. Det fick ett snöpligt avslut när LO tillsammans med Svenskt Näringsliv i ett gemensamt uttalande uppmanade 6F att rätta sig i ledet.

Det gjorde de då, men alla medlemmar var inte nöjda med agerandet. Då avstod 6F-fackens förbundsledningar att kritisera och uttalade sitt stöd igen. Men nu är tonen inte lika säker när Jonas Wallin medger att industriavtalet innebär ett hinder för förbundens egna lönekamp.

– Ja, det gör den. Det är ju på sätt och vis syftet också. Men att gå utanför vad industrin gör upp om, det är otroligt svårt, säger han.

Våra medlemmar är inga dumskallar. De ser att företagen genererar mer pengar än vad medlemmarna får ut i löneökningar.
Jonas Wallin, ordförande för Elektrikerförbundet och 6F

I ett försök att återigen samlas har LO-facken i år kommit överens om krav på att en generell låglönesatsning också ska in i industriavtalet, vilket ska möjliggöra för efterkommande fack att få in det i sina avtal.

Men beslutet fick i stället arbetsköparna som förhandlar om industriavtalet, genom Teknikföretagens förhandlingschef, att hota med att säga upp avtalet helt och hållet om industrifacket IF Metall fortsätter driva frågan.

– Utspelen visar att vi måste ta det på allvar. Industriavtalet skulle kunna vara ett minne blott fortare än vi trott, säger Jonas Wallin.

Är den här omgången för industriförhandlingarna en ödesstrid för avtalet?

– Jag tror att det är väldigt viktig att industriavtalet levererar och låglönesatsningen är en del av vad de behöver leverera. Trovärdigheten skulle bli märkbart påverkat om de inte klarar den leveransen.

Hur mycket har intern kritik spelat in för att ni nu börjar titta på alternativ?

– Jag känner mig inte jagad, men våra medlemmar är inga dumskallar. De ser att företagen genererar mer pengar än vad medlemmarna får ut i löneökningar. De vill se resultat och sedan tar någon annan pengarna. Många gånger gör de också bättre lokalt än vad vi mäktar med centralt.

Utredningen kommer att ligga under Valle Karlsson från 6F-förbundet Seko.