Artikel 1 av 2

Facket bytte trygghet mot flexpension

Den kritiserade förhandlingen om flexpensionen mellan Almega, Unionen och Sveriges Ingenjörer är över och avtalet är klart. För att få flexpensionen på plats har facket fått göra stora eftergifter – men det var det värt, säger Unionen.

Inrikes
Flexpensionsfrågan har varit en långkörare i förhandlingarna mellan arbetsmarknadsparterna. Avtalet som nu är på plats innebär bland annat att facken accepterar förändringar i anställningsskyddet.
Montage: Arbetaren

Arbetsköparorganisationen Almega har länge gjort hårdnackat motstånd mot Unionen och Sveriges Ingenjörers deltidspension, vad de kallar ”flexpension”. Men nu är det klart och arbetsköparna är nöjda med vad facket givit i utbyte.

– Vi har gemensamt lyckats lösa en svår konfliktfråga som under lång tid sett svårlöslig ut. Vi har dessutom gjort det på ett sätt som förbättrar för företagen att bedriva sin verksamhet, säger Anna-Karin Hatt, vd för Almega, i ett pressmeddelande.

Avtalet ska ge en anställd som fyllt 62 år möjligheten att gå ned i arbetstid, men samtidigt få löneförlusten kompenserad av flexpensionen. Varje år ska arbetsköparna avsätta pengar till denna pensionsfond, avsättningen följer parterna i industrins nivå. Sätter de noll, blir det inte heller något för de privata tjänstemännen. För att betala för pensionen får alla anställda gå med på lägre löneökningar.

Den 62-åriga anställda som vill gå ned i arbetstid och få del av pensionspengarna måste ansöka om det och det är sedan upp till arbetsköparen att avgöra om den anställde får gå ned i tid.

– Den stora vinsten är så klart att vi nu förbättrar pensionen även inom Almega. Det är en stor fråga och kommer bli ännu större när man inser var nivåerna för ens pension landar nu för tiden, säger Niklas Hjert, förhandlingschef på Unionen.

Men avtalet innebär också förändringar i anställningsskyddet, som ersätter LAS-reglerna, något som fått arbetsrättsexperten Kurt Junesjö att kalla det ”skräp”. Med överenskommelsen skapas en ny sjudagarsanställning ”avtalad visstid”. Arbetsköparna kan också göra individuella överenskommelser om ännu kortare anställningar, men om facket märker att det missbrukas kan de stoppa dessa.

Det ger också möjligheten provanställa i sex månader, en anställning som kan avbrytas av arbetsköparen med två veckors varsel. För en del anställda, exempelvis bemanningsanställda, kan provanställningen vara i tio månader.

Avtalet ger också arbetsköparna möjlighet att visstidsanställa en person i upp till tre år, till skillnad från LAS tvåårsregel. Enligt Niklas Hjert ska det tolkas som positivt.

– Lagen gör att du kan anställa först på allmän visstid i två år och sedan på vikariat, alltså i fyra år totalt. Med den här anställningen kan du inte det längre. Det ger alltså en större trygghet, säger han.

En sista punkt som ökar skillnaderna mellan LAS och vad som gäller för de anställda i Almega-företag är vem som ska få sparken när företagen skär ned. Huvudregeln i lagen är att det ska vara anställningstiden som avgör om du får stanna – ”sist in, först ut”. I det omställningsavtal som gäller för branschen finns det också möjligheter att låta personer med viktiga kompetenser stanna kvar, men också ett krav på att värna ”konkurrenskraften”.

Det har sedan länge funnits ett missnöje hos arbetsköparna med att facket tolkat kompetens som erfarenhet och utbildning. Nu har dock Unionen och Sveriges Ingenjörer gått med på att definiera begreppet vidare, enligt Almegas lönebildningsexpert Per Östberg.

– Kompetens är inte bara utbildning och formell behörighet. Också den anställdes prestation ska vägas in. Det är ju vad företagen behöver när de måste minska personalen: Att få med sig dem som jobbat bra, säger Per Östlund till Arbetet.

Trots förändringarna i förhållandet till LAS anser inte Niklas Hjert att det medför en försämring av anställningstryggheten. Förändringen som Per Östberg hyllar kallar han ”bara en broschyr”. Han säger att det avtalet är en överenskommelse han kan ”stå för” och att det var ”definitivt värt det”.

Vem vann mest?

– Som alltid är det svårt att prata om vem som vunnit. Som alltid är det ett givande och tagande. Men på totalen är vi nöjda med överenskommelsen, säger han.

Men alla är inte lika imponerade. Läs här hur Kurt Junesjö sågar avtalet jäms med fotknölarna och kallar Unionen ”mjuka i ryggen”.

Artikel 2 av 2

”Flexpensionsavtalet är skräp och utförsäljning”

Flexpensionsavtalet är klart, men trots stora eftergifter är facket nöjda. Men arbetsrättsexperten Kurt Junesjö kallar avtalet kort och gott för ”skräp”, Unionen för ”mjuka i ryggen” och frågar sig vad de egentligen ”har i huvudet”.

Inrikes
Parternas pressmeddelande till vänster. Kurt Junesjö till höger.
Montage: Arbetaren

Deltidspensionsavtalet mellan å ena sidan Unionen och Sveriges Ingenjörer och å andra sidan Almega är nu klart. Förhandlingarna har skett under fredsplikt och utan möjlighet till facklig påtryckning, i stället har pensionen fått bytas mot förändringar till arbetsköparnas fördel.

Under den långdragna processen har den tidigare förbundsjuristen på LO/TCO-rättsskydd, Kurt Junesjö, varnat för att förhandling utan konfliktmöjlighet är till arbetsköparnas fördel. Med facit i hand ger han sig själv rätt.

– Det är skräp, säger han.

Enligt Kurt Junesjö hade Unionen kunna få ”vad fan som helst” om de använt den styrka de har som Sveriges medlemsrikaste fackförbund och strejkat i 14 dagar. I stället valde de byteshandel, eller ”utförsäljning” som han kallar det.

– Unionen är mjuka i ryggen. Det här är en korrumpering av förhandlingsrätten när man sitter och säljer rättigheter som fackliga ombudsmän och medlemmar uppnått under 100 år mot pengar. Man säljer och säljer tills man sålt slut och sedan börjar man knapra in på lagen, som nu, säger han.

Den nya anställningsformen ”avtalad visstid” som kan gälla i sju dagar, eller mindre om den anställde går med på det, kallar han ”en riktig skitanställning”.

– Det är rena daglönesystemet. Nu inför man alltså samma villkor som gäller för kommunalt extraanställda som måste sitta vid telefonen för att få jobb och kan ropas in med en timmes varsel och jobba i sju dagar. Det är så dåligt så man undrar vad de har i huvudet.

Har man så dåliga avtal tycker jag att man borde förbättra dem, inte försämra dem. Vill man hindra stapling ska man kapa ned tvåårsregeln inte skapa treårsanställningar.
Kurt Junesjö, arbetsrättsexpert och tidigare förbundsjurist på LO/TCO-rättsskydd

Inte heller upp till tio månaders provanställning eller möjlighet till visstidsanställning i upp till tre år innan de fastanställer imponerar. Unionens förhandlingschefs, Niklas Hjert, argument att det förhindrar stapling av två på varandra följande tvåårsanställningar avfärdas bryskt.

– Bullshit! Har man så dåliga avtal tycker jag att man borde förbättra dem, inte försämra dem. Vill man hindra stapling ska man kapa ned tvåårsregeln inte skapa treårsanställningar.

Enligt Almega har den nya överenskommelsen fört med sig att arbetsköparna nu fått svart på vitt att de vid nedskärningar kan få behålla personer de anser ”jobbar bra”. Till Arbetaren säger Niklas Hjert:

– Det är ju ingen förändring av regelverket. Det är en broschyr som beskriver hur regelverket ser ut. Det förändrar ingenting.

Kurt Junesjö köper det inte.

– Bullshit! Även innan kan facket säga ”dra åt helvete” vi går på turordning enligt lagen. Men det finns arbetsplatser inom branschen med svaga, eller ingen fackklubb alls. Nu öppnar man för att köra över sådana klubbar som inte säger ”dra åt helvete”. Man lämnar de svaga i sticket.

Till Arbetaren lovade Niklas Hjert i en tidigare artikel att tryggheten inte skulle tummas på. När Arbetaren frågar honom nu vidhåller han att parterna gjort anställningarna tryggare.

Men Kurt Junesjö ger lika lite för det svaret som han gjort för förhandlingschefens övriga förklaringar. Enligt honom har facken tagit steg i exakt motsatt riktning mot vad de borde göra när det gäller tidsbegränsade anställningar. Enligt honom är det just tryggheten de säljer.

– Tidsbegränsade anställningar tillhör de sämsta anställningsformerna som finns på den svenska arbetsmarknaden. Man utsätter arbetstagaren för oerhört osäkra villkor och försvagar dessutom facket. Är folk rädda för att inte få fortsätta hur ska de då agera fackligt?