Litteratur #10/2017

Pusselbit i Stockholms internationella pussel

I Agas verkstäder på Lidingö jobbade under 60-talet många italienare som kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare. I boken Invandrat och utvandrat glöms de strömmar av italienare, finnar och jugoslaver som lockades till Stockholm för att utföra det industri- och hemarbete som de goda tiderna lät svenskarna slippa, menar Josephine Askegård. Foto: Arne Schweitz/TT

[BOK] Invandrat och utvandrat. Stockholms stadsmiljö i ett internationellt perspektiv Samfundet S:t Eriks årsbok 2016 Historiska media Sedan Stockholm grundades har det varit invandringen som drivit på utvecklingen, socialt, ekonomiskt och inte minst bebyggelsehistoriskt. De vattenvägar som omger staden har förstås gett rika möjligheter till utbyte från och till alla väderstreck. Spåren från tidig medeltid […]


[BOK] Invandrat och utvandrat. Stockholms stadsmiljö i ett internationellt perspektiv
Samfundet S:t Eriks årsbok 2016
Historiska media

Sedan Stockholm grundades har det varit invandringen som drivit på utvecklingen, socialt, ekonomiskt och inte minst bebyggelsehistoriskt. De vattenvägar som omger staden har förstås gett rika möjligheter till utbyte från och till alla väderstreck.

Spåren från tidig medeltid till stormaktstid, 1800-talets stora industribyggprojekt och skrytbostadshus och 1900-talets modernism kan vi se bara vi promenerar några kvarter i innerstad såväl som kransförorter. Överallt och under alla tider har det funnits arkitektonisk vilja och strukturell planering som inbegripit många.

Samfundet S:t Erik och Historiska media har gett ut en tjock, men inte svårtillgänglig lunta, med ett fantastiskt fint bildmaterial, som berättar om spåren efter tyskar, holländare, finnar, fransmän, och inflytande från rysk och amerikansk merkantilism och ideal.

Staden har varit öppen för intressen och behov hos inflyttarna genom alla sekel. Fredric Bedoire, professor emeritus vid Konsthögskolans arkitekturskola och mannen bakom en rad böcker om Sveriges arkitekturhistoria, bland annat den klassiska Stockholms byggnader och Den svenska arkitekturens historia 1000–1800, skriver om det kosmopolitiska Stockholm sett i stadsbildens perspektiv.

Det var utländska kontakter som vid medeltidens slut gjorde Stockholm till landets enda stenstad.

Bedoire naglar fast att Stockholm inte fått någon större betydelse utan de utländska intressenter, handelsmän, förläggare och skeppare som lockades av Bergslagens järn. Det var utländska kontakter som vid medeltidens slut gjorde Stockholm till landets enda stenstad.

Och så har det fortsatt. Först under Gustav III:s tid började man tala om Stockholm som svensk, kungen hade nationella ambitioner, vilket mer ledde till trakasserier mot de invandrade hantverkarna, konstnärerna och byggnadsarbetarna – färre har de aldrig blivit. En tillgång är de förstås fortfarande för socialt och kreativt stadsliv.

Årsboken saknar tyvärr ofta dessa perspektiv på djupet. Ibland glömmer författarna att stadens arkitektur inte bara består i vackra parker eller ståtliga palats och kyrkor, och strängt uppritade och brutalt genomförda stadsplaner som stadens underprivilegierade bara har att rätta sig efter.

Detta är en bok med slagsida åt merkantilismen och företagandet som drivkraft i stadens utveckling. Att Stefan Fryxell, som själv arbetat med planeringen av Hammarby Sjöstad, skriver om områdets internationella status i termer av ”event och projekt utomlands” med ”koppling till Hammarby Sjöstad” sänker intresset.

Industriarbetarna som kom under senare delen av 1900-talet inhystes ofta i barackliknande längor som kanske också borde få sin bebyggelsehistoria skriven.

Det tunnar också ut trovärdigheten lite när man ”glömmer” strömmarna av italienare, finnar och jugoslaver som lockats till Stockholm för att utföra industri- och hemarbetet som de goda tiderna lät svenskarna slippa (tänk bara på de tyska unga flickorna som kom i strömmar efter andra världskriget för att ta hand om svenska barn och hem).

Industriarbetarna som kom under senare delen av 1900-talet inhystes ofta i barackliknande längor som kanske också borde få sin bebyggelsehistoria skriven. Monica Andersson, forskare i stadsplanering och förvaltningspolitik, skriver om de sköna trädgårdsstäderna, oaser tänka för de många, men som är en utopi för de flesta.

Stadens enorma tryck på bostadsbyggande leder lätt till att exploateringstalen tänjs till det yttersta, en tradition som inte betjänar det goda byggandet i längden och naturligtvis ger minskad respekt gentemot politiker och stadens tjänstemän.

Monica Andersson är en av alltför få skribenter som problematiserar storskalebyggandet, hon citerar Göran Cars, professor i samhällsplanering på KTH, som sagt att bostäder i dag produceras ”på samma villkor som glass”. ”Ändå fortsätter ansvarig politiker att förorda urholkade regler”, skriver hon och påpekar hur utvecklingen i sin förlängning skulle leda till att korruption får fäste i byggsektorn.

Invandrat och utvandrat är en pusselbit – intressant, men dock en försvinnande liten aspekt av det friska inflytande staden behöver för sin utveckling och, faktiskt, överlevnad.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984