”Svårt att ha några förväntningar på julen”

Kevin, som sitter inlåst på ett ungdomshem, har många tankar om hur denna jul kommer bli. Kommer den inte att påverka honom speciellt mycket eller kommer han bli avundsjuk på alla som firar i frihet med nära och kära?

Krönika: Ung och inlåst
"Mina tankar vandrar hela tiden iväg och jag längtar bara hem. Inte för julens skull utan för att jag är trött på att vara inlåst", skriver Kevin.
Foto: Håkon Mosvold Larsen/TT

De senaste åren har julen inte betytt något speciellt för mig, så på något sätt vill jag inbilla mig att julen på låst institution inte kommer påverka mig speciellt mycket. Samtidigt känner jag att en avundsjuka börjar växa fram. En avundsjuka gentemot alla er som är ute och får fira med era vänner och familjer.

Vännerna är nog det jag kommer sakna mest. Att veta att de får sitta och chilla tillsammans medan jag måste vara inlåst, enbart för att jag drog nitlotten och hamnade här. Nitlotten som vem som helst av oss lika gärna hade kunnat dra. Vi satt liksom alla i samma båt.

Det är jobbigt att höra personal och andra säga att det inte är en nitlott att hamna här utan en möjlighet. Jag förstår vad de menar samtidigt som jag känner mig rätt ointresserad av att sitta inlåst på obestämd tid.

Jag tror det hade räckt med en längre vistelse på avgiftning i stället för en behandling som är påtvingad. Jag tror mer på ett fritt val av den fria individen.

Jag förstår hennes frustration på ett helt annat sätt i dag en vad jag gjort de senaste jularna, för det har aldrig varit någon som direkt hjälpt henne att förbereda inför julen.

Många skulle nog säga att det är julklapparna och maten de skulle sakna mest, men inte jag. Det jag kommer sakna mest är gemenskapen med familjen.

”Skriva för förändring” är ett nationellt Arvsfondsprojekt för frihetsberövade ungdomar. Ungdomarna utbildas i journalistik och uppmuntras att skriva om den egna situationen och erfarenheter av inlåsning, missbruk och brott. Arbetaren har tidigare skrivit om – och publicerat material från – projektet. Under helgerna publicerar vi nu texter som rör de ungas tankar kring julen.

För hur konstig gemenskap min familj än har i juletid så kommer jag ändå sakna den och jag kommer sakna min stressade mammas vanliga julfras ”Detta kommer definitivt bli den sista julen vi firar, nästa år skiter vi i det här för ni är så otacksamma”.

Jag förstår hennes frustration på ett helt annat sätt i dag en vad jag gjort de senaste jularna, för det har aldrig varit någon som direkt hjälpt henne att förbereda inför julen.

Men jag vet också varför jag har skitit i julen, jag har helt enkelt inte velat kräva något av min familj och jag vill inte ha julklappar av mina föräldrar som socialen ändå har betalat. Nej, då chillar jag hellre med mina vänner när det traditionella julfirandet och julstressen är över.

Att sitta inlåst för att slippa julen är därför inget jag önskar och om jag känner mig själv rätt så kommer alla känslorna komma upp till ytan ju mer jag tänker på det. Därför är min strategi att inte tänka på det för mycket utan i stället fokusera på min behandling.

Tyvärr inser jag redan nu att det inte kommer fungera, för man kommer säkert få en ordentlig bekräftelse på att man sitter inlåst och inte kan fira som alla andra när julen väl är här. För det är ju bara jul en gång om året, det är inget som jag upplever varje dag.

Därför är det svårt att ha några speciella förväntningar på julfirandet. Mina tankar vandrar hela tiden iväg och jag längtar bara hem. Inte för julens skull utan för att jag är trött på att vara inlåst.

Skulle jag mot all sannolikhet få flytta hem innan jul så är det bara ett plus (snacka om riktigt önsketänkande), och hade varit den bästa av alla julklappar.