”Trams” – så avfärdar LO arbetsköparnas kritik

LO:s avtalssekreterare avfärdar arbetsköparnas anklagelser om att låglönekrav drabbar invandrare och saboterar svensk lönebildning. Samtidigt förutspår LO-veteraner att den nya modellen vilar på arbetsköparnas goda vilja – en vilja som tycks vara obefintlig.

Inrikes
Om LO:s kravmodell ska få effekt i avtalsrörelsen tycks facken behöva göra sig redo för att sätta tryck bakom kravet. Om en sådan förberedelse görs är dock inget som avtalssekreteraren Torbjörn Johansson ger något entydigt svar på.
Foto: Anders Wiklund/TT

Med en ny kravmodell hoppas LO kunna rikta krav på höjda låglöner inom alla avtalsområden, även de med hög andel högavlönade. Förslaget togs emot med omedelbara anklagelser från arbetsköparna om att LO frångår den svenska lönemodellen och saboterar för nyanlända. Det avfärdar avtalssekreterare  som ”trams”.

– Det är bara trams. För det första gillar de inte att höja löner över huvud taget och allra minst gillar de att höja de lägsta lönerna. Allt som sägs nu är riktad propaganda och något som måste tas med en nypa salt, säger han.

Länge såg det ut som att denna avtalsrörelse skulle bli utan LO-samordning i likhet med den förra. Men en låglönekompromiss har nu enat förbunden.

Årets kravmodell går ut på att kravet för alla som tjänar under 24 000 kronor räknas i krontal, medan övrigas löner höjs enligt industrimärket. Enligt avtalssekreteraren ska det innebära en högre höjning för de lägst betalda, utan att resten behöver gå ned i nivå.

I princip kommer alla avtal i någon del utnyttja det här ”knäet” vid 24 000 kronor. Byggsidan som är vår högst avlönade har fortfarande byggstädare, vars löner är på helt annan nivå.
Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare

Förra året utbröt internbråk inom organisationen sedan ett antal förbund krävde löneökningar över industrimärket. Anledningen var att förbund med generellt hög lönenivå inte bedömdes kunna satsa på de i avtalsområdet, som till skillnad från flertalet, var lågavlönade. Det problemet hoppas nu LO-förbunden ha undanröjt.

I stället för att krontalsräkning blir aktuellt enbart för avtalsområden med störst andel lågavlönade, ska nu satsningar kunna göras på alla avtalsområden.

– I princip kommer alla avtal i någon del utnyttja det här ”knäet” vid 24 000 kronor. Byggsidan som är vår högst avlönade har fortfarande byggstädare, vars löner är på helt annan nivå, säger Torbjörn Johansson.

Allt som innebär kostnadsökningar ska rymmas inom märkets ram. Denna centrala princip för svensk lönebildning kommer Svenskt Näringsliv och våra medlemsförbund inte att rucka på.
Peter Jeppson, Svenskt Näringslivs vice vd 

Samtidigt har den nya modellen även fått inomfacklig kritik för att vara matematiskt krånglig, men också i för hög grad förlitar sig på arbetsköparnas goda vilja. Till tidningen Arbetet säger den nu pensionerade LO-utredaren, Ingemar Göransson, att antalet lågavlönade inom ett avtalsområde inte alltid är helt klart för andra än för arbetsköparna själva.

­– Facken har inte alltid den här lönestatistiken, de måste förlita sig på att arbetsgivaren är samarbetsvillig, säger Ingemar Göransson till tidningen.

Om samarbetsvilja finns, ges den åtminstone inte i uttryck i den skriftliga kommentar på den nya kravmodellen som Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppson ger Arbetaren.

”Parterna har att förhålla sig till det märke som sätts av industrin. Det ska gälla för alla andra branscher och är ett kostnadstak. Allt som innebär kostnadsökningar ska rymmas inom märkets ram. Denna centrala princip för svensk lönebildning kommer Svenskt Näringsliv och våra medlemsförbund inte att rucka på”,  skriver Peter Jeppsson.

Om modellen ska få effekt i avtalsrörelsen tycks LO behöva göra sig redo för att sätta tryck bakom kravet. Om en sådan förberedelse görs är dock inget som Torbjörn Johansson ger något entydigt svar på, innan han skyndar in på ett möte.

– Det är en väldig skillnad när 14 förbund är överens och enade om kraven mot när vi inte vara överens.