Skandalen ”Egor Putilov”

Jag ber som Arbetarens ansvarige utgivare förbehållslöst alla som varit i förbindelse med – eller omskrivits av – ”Egor Putilov” i hans frilansskrivande för Arbetaren, om ursäkt. En särskild ursäkt går till alla som på något sätt drabbats negativt av hans artiklar.

Ledare
När Arbetaren efter att "Egor Putilovs" dubbelspel redan avslöjats ställde honom intervjufrågor om det faktum att han fortsatt sin journalistiska verksamhet efter att han börjat jobba för Sverigedemokraterna nekade han till att så skulle vara fallet. Även hans sista kontakt med Arbetaren utmynnade i en lögn.
Foto: Merzperson/Wikimedia Commons

Det här är ingen ledartext i vanlig mening. Det är ett yttrande från mig som tidningen Arbetarens ansvarige utgivare över den skandal som de senaste dagarna skakat oss och flera andra svenska medier.

Många av er som läser det här känner säkert redan till det inträffade. Under mer än fem års tid har en frilansjournalist som gått under pseudonymen ”Egor Putilov” publicerat artiklar i några av landets största riksmedier – och även i Arbetaren, där flera av hans tidigaste svenska alster trycktes. Under sin riktiga identitet är ”Egor Putilov” sedan i mitten av februari anställd av Sverigedemokraternas riksdagskansli.

Under sin riktiga identitet är ”Egor Putilov” sedan i mitten av februari anställd av Sverigedemokraternas riksdagskansli.

Trots det har hans alter ego fortsatt att utge sig för att vara journalist och försökt få journalistiskt material publicerat under samma pseudonym som tidigare, ”Egor Putilov”.

Vissa av ”Egor Putilovs” artiklar i Arbetaren är föga uppmärksammade i dag. Andra har väckt desto större uppmärksamhet – framför allt den artikel där en rysk vänsteraktivist i exil utmålades som anknuten till den ryska regimen. Den texten blev Arbetaren också klandrad för i Pressens Opinionsnämnd, för att den utpekade inte fått reella möjligheter att bemöta uppgifterna.

Samtliga av ”Egor Putilovs” artiklar i Arbetaren publicerades före min tid som chefredaktör och ansvarig utgivare, så jag kan inte i formell mening ta på mig ansvaret för hans medverkan i tidningen.

Vad jag som nuvarande ansvarig utgivare kan göra är dock att å tidningens vägnar be om ursäkt för det inträffade, och det gör jag nu:

– Jag ber som Arbetarens ansvarige utgivare förbehållslöst alla som varit i förbindelse med – eller omskrivits av – ”Egor Putilov” i hans frilansskrivande för Arbetaren, om ursäkt. En särskild ursäkt går till alla som på något sätt drabbats negativt av hans artiklar. Det hela är en stor skam för Arbetaren, och för de andra medier som publicerat ”Egor Putilov”.

Ingen intervjuperson, läsare eller annan ska behöva möta en företrädare för Arbetaren som visar sig agera med medvetna lögner och dubbelspel.

I kölvattnet till skandalen har många debattinpass gjorts, från olika håll. Bland annat har det hävdats att det ”är uppenbart att [”Egor Putilov”] alltid delat SD:s konspiratoriska och rasistiska idéer i många frågor”.

Det hade underlättat om så varit fallet, men tyvärr är det en förenkling. I själva verket är det, vid en tillbakablick, egentligen inget särskilt som för den oinformerade skulle tyda på att författaren till exempelvis artikeln om det eskalerande våldet i Syrien från februari 2012 eller de nyliberala landvinningarna i Egypten efter den arabiska vårens initiala hoppfullhet från oktober 2013 skulle vara skrivna av en person med högerradikala sympatier. Vi vet inte ens om sådana sympatier – eller allianser – i det fördolda drev ”Egor Putilov” då, eller om det är något som tillkom efterhand.

Genom sitt bedrägliga agerande har ”Egor Putilov” omöjliggjort varje form av tilltro till hans artiklar.

Men saken är att det inte längre spelar någon roll. Genom sitt bedrägliga agerande har ”Egor Putilov” omöjliggjort varje form av tilltro till hans artiklar. Även om, hypotetiskt sett, samtliga citat i ”Egor Putilovs” tidiga alster skulle vara korrekta, alla sakförhållanden nogsamt återgivna och ingen underliggande agenda då legat bakom, kan vi aldrig veta, och ”Egor Putilov” själv har inte varit behjälplig att kasta ljus över frågan. (När Arbetaren efter att hans dubbelspel redan avslöjats ställde honom intervjufrågor om det faktum att han fortsatt sin journalistiska verksamhet efter att han börjat jobba för Sverigedemokraterna nekade han till att så skulle vara fallet. Hans sista kontakt med Arbetaren utmynnade även den i en lögn.)

Skandalen ”Egor Putilov” har skadat många. Som ansvarig utgivare för Arbetaren beklagar jag tidningens del i den djupt.