Sifferlösa kollektivavtal – ”arbetsköparnas dröm”

De sifferlösa kollektivavtalen utan garanterad löneökning blir fler och fler. Bra för både företag och anställda, säger arbetsköparna och kräver fler i 2016 års avtalsrörelse. Ett hot mot både solidaritetstanken och den solidariska löne­modellen, säger LO.

Inrikes
Från arbetsköparhåll ser man de sifferlösa avtalen tillsammans med den individuella lönesättningen som ett verktyg att öka de anställdas insats.
Foto: Janerik Henriksson/TT

Arbetsköparorganisationerna fortsätter målmedvetet att arbeta för sifferlösa avtal, det vill säga centrala avtal utan angiven löneökning. På tjänstemannasidan är nu över hälften av de centrala kollektivavtalen helt sifferlösa, med mildare varianter uppgår andelen till närmare 80 procent.

I 2016 års avtalsrörelse hoppas arbetsköparna bräcka LO-barriären och ta de sifferlösa avtalen in på arbetarsidan.

– Det är arbetsgivarens största dröm som skulle gå i uppfyllelse om de fick igenom det för LO-kollektivet. Då kan de helt fritt förfoga över vilka individer som får och inte får högre lön, säger Lasse Thörn, chef på LO:s arbetslivsenhet.

Edel Karlsson Håål är lönebildningsexpert på arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv. Hon beskriver rörelsen mot sifferlösa avtal som en utveckling som slutligen ska omfatta hela den svenska arbetsmarknaden.

–  Vår lönepolitiska inrikting gäller oavsett facklig tillhörighet. Att utveckla den verksamhetsnära lönesättningen är något vi vill göra för alla medarbetare inom Svenskt Näringslivs-sfären. Det blir en förhandlingsfråga hur långt vi når, säger hon.

Men det är inte mellan parternas olika centralorganisationer som striden kommer att stå under 2016, utan mellan deras medlemsförbund respektive företag. Almega Tjänsteförbunden är en av de arbetsköparorganisationer som kommer att ställa krav på sifferlöshet, enligt förbundsdirektören Stefan Koskinen.

– Det är ett ovanligt bra läge. Kanske utifrån det att parterna står väldigt långt ifrån varandra och de stora skillnaderna i förutsättningar mellan olika företag. Då är fler sifferlösa avtal en möjlighet, säger han.

Sifferlösa avtal, processavtal, avtal med lokal lönebildning – avtalsformen har många namn. I praktiken innebär den att fackförbund och arbetsköparorganisationer tecknar centrala avtal utan att ange storleken på löneökning under avtalsperioden. I stället sker förhandlingarna om nivåer mellan lokala fackklubbar och företagen, men då utan strejkvapnet som möjlig åtgärd.

Från arbetsköparhåll ser man de sifferlösa avtalen tillsammans med den individuella lönesättningen som ett verktyg att öka de anställdas insats. Enligt Edel Karlsson Håål är det ett behov som också finns hos de anställda.

– De är bra för det speglar företagens och verksamheternas behov och kan bättre svara upp mot medarbetares behov att få lön efter hur de bidragit till företagets utveckling, säger hon.

I dag sätts den generella löneökningsnivån i industrins kollektivavtal. Det blir sedan ”märket” som övriga avtal förhåller sig till. Statistiskt sett har löneutvecklingen i de sifferlösa branscherna följt märket.

Men med för många sifferlösa avtal riskerar modellen, enligt LO, att falla. Facket förlorar då sin möjlighet att påverka lönebildningen.

Lasse Thörn ser drivkraften bakom arbetsköparnas strävan mot företags- och individknuten lönesättning som ett sätt att skjuta solidaritetstanken i sank.

– Deras strategi är att splittra och sära. Ju mer de kan splittra och sära oss desto större makt kan de få, säger han.

Stefan Koskinen kallar påståendet för en konspirationsteori. Men håller med om att den lokala lönebildningen förändrar fackets roll. Facket får sätta sig i baksätet.

– Lite så blir det, men framför allt är det medarbetaren som får en mer aktiv roll. Fackets roll blir då att vara revisorer av systemet.