Opinion

Godheten

Den organiserade solidariteten med flyktingar som svept genom Sverige kan vara den största rörelsen för rätten till asyl som vi sett i landet någonsin. Samtidigt har flera opinionsbildare till höger efter danskt mönster börjat ironisera om ”godhet”, menat som självgodhet. Det är en välbekant trop, och i Danmark lyckades den vrida orden ”antirasist” och ”anständig” […]

Den organiserade solidariteten med flyktingar som svept genom Sverige kan vara den största rörelsen för rätten till asyl som vi sett i landet någonsin.

Samtidigt har flera opinionsbildare till höger efter danskt mönster börjat ironisera om ”godhet”, menat som självgodhet. Det är en välbekant trop, och i Danmark lyckades den vrida orden ”antirasist” och ”anständig” från att associeras med något positivt till att stå för hycklande politiskt korrekt elit på ett årtionde.

Retoriken om godhet kan faktiskt slå an en ton inom delar av arbetarklassen. Vare sig arbetarrörelsens företrädare eller asylrättsaktivister talar ofta om asylrätt som ett försvar av arbetarklassen.

Invandring kan ställas mot välfärd därför att vi inte med självklarhet säger annat utom möjligtvis reaktivt. Arbetarrörelsen skulle vara en våt fläck om det inte vore för rätten till asyl.

Arbetare vore superexploaterade nästan överallt om det inte vore för möjligheten att röra sig. Diktatoriska regimer skulle vara nära odödliga utan möjligheten till organisering i exil.

I söndags i Svt:s Agenda fick arbetsköparnas representant Carola Lemne breda ut sig om att sänkta löner behövs för att vi ska kunna ”klara av ökad invandring”.

Vilket är att ställa allt på huvudet. Det är just för att folk inte får migrera – att de är utvisningsbara – som skrupelfria arbetsköpare kan pressa ner löner absurt mycket.

Det är just för att de som är här på arbetsvisum behöver nyanställning inom tre månader för att inte utvisas som arbetsköpare kan hota med att de som organiserar sig inte kommer få ny anställning.

Lemne ville så klart exploatera den villighet till uppoffringar som finns till att framställa det som att försämringar för arbetare (inte för direktörer) är ett måste.

Regimer förföljer oppositionella här. Att försvara förföljda kvinnorättsaktivister, fackliga organisatörer, hbtq-aktivister och författare är ingen filantropisk gåva utan ligger i vårt kollektiva intresse.

Kom ihåg avrättningen av PKK-veteranen Sakine Cansiz tillsammans med Fidan Dogun och Leyla Söylemez 9 januari i Paris 2013. Med största sannolikhet det som fick fredsförhandlingarna mellan PKK och turkiska regimen att kollapsa. I dag ser vi konsekvenserna.

Liknande saker kan och kommer hända här, men från extremhögern anförs våld mot människor i exil som skäl att begränsa rätten till asyl, snarare än för att stärka den.

Det sarkastiska pratet om godhet är ett irrspår, och självklart är det välkommet med de liberala röster som står upp för asylrätten. Men vänstern måste prata mer om att vi ytterst försvarar våra gemensamma intressen när vi försvarar förföljda.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Prenumerera på nyhetsbrevet och få vår samlade rapportering om kurdisk frihetskamp i inkorgen.

Klicka här för att stänga