Löneförhandlingarna mellan guldbolagen Anglo Ashanti Gold, Harmony och Sibanye och gruvarbetarfacken startade i juni. Arbetarna kräver en ingångslön på 12 500 rand, vilket motsvarar cirka 8 500 svenska kronor, en summa som bär ett symboliskt värde.

Det var vad arbetare i platinaindustrin presenterade som en levnadslön vid strejken 2012. Strejken resulterade i att polisen sköt ihjäl 34 arbetare. Händelsen var den första massakern i Sydafrika post apartheid.

Det är det näst största fackförbundet för gruvarbetare AMCU, Association of Minworkers and Construction Union, som driver förhandlingarna.

AMCU har vuxit explosionsartat sedan massakern 2012, särskilt i platinasektorn. I dag närmar de sig i majoritet i guldsektorn med 40 procent av guldindustrins cirka 100 000 arbetare.

Men förhandlingarna hamnade i dödläge sedan gruvbolagen stod kvar vid sitt erbjudande om knappa 700 kronor mer per månad, medan AMCU kräver lite drygt en fördubbling av de lägsta lönerna.
Dessutom har det visat sig att arbetarna enligt facket blivit lurade på en stor del av sin lön.

Under en  framställan av Anglo Ashanti Gold, som rörde hur de betalar för övertid, framkom att både övertid och lunchrast ersatts av en fast månatlig summa, en så kallad riskpremie.

Kompensation för faktiskt arbetad övertid har inte betalats ut sedan år 2000. Lunch­ersättningen, som ersatt rasten, utgör endast en tiondel av vad den faktiska arbetstiden är värd.  

AMCU:s ordförande Joseph Mathunjwa anser att förhandlingarna gått in i ett nytt skede efter att bolagens fiffel blivit allmänt känt.

– Arbetare sliter upp till 13 timmar per dag under jord. För det får de en riskpremie som är menad att kompensera tre timmars övertid och en inarbetad lunchrast. Med en fast ersättning stjäl bolagen arbetarnas övertid. I 15 års tid har bolagen stulit miljarder från arbetarna, säger han.

– Utöver det bryter bolagen mot bestämmelserna om de åtta timmar en arbetare får vistas under jord för att undvika betydande risker för stendammslunga eller silikos. 20 till 30 procent av våra medlemmar lider av stendammslunga.

AMCU har assisterats av den icke-statliga organisationen AIDC, Alternative Information and Development Centre, i förhandlingarna.

Dick Forslund är ekonomiforskare på AIDC och har tidigare avslöjat kapitalflykt och interna prissättningar i platinasektorn. Han menar att gruvbolagen effektivt gömt en skuld, vilken uppgår till 8 miljarder, till sina arbetare med hjälp av riskpremien.

– Jag har svårt att förstå hur bolagen ska ta sig ur det här. De har undgått att möta den mest basala arbetslagstiftningen. Två av de här tre bolagen är skyldiga sina respektive lägst betalda arbetare 10 500 kronor per år de senaste tre åren. Det uppgår till 31 500 kronor var, säger han.

– Egentligen skulle man kunna släppa tanken på förhandlingar om löneförhöjningar och koncentrera sig på att få dem att återbetala den skuld de har till arbetarna.   

Enligt gällande arbetslagstiftning tillåts fem timmar övertid per vecka. Gruvföretagens branschorganisation, Chamber of Mines, har just lämnat in en ansökan till arbetsdepartementet om att  få tillstånd att utöka övertiden till tio timmar i veckan.

Vid sidan av löneförhöjningen är ett av AMCU:s krav att riskpremien ska höjas till 3 500 kronor per månad, i stället för dagens 400 kronor. De 3 500 kronorna ersätter inte ens de tio timmar övertid som företagen ber om.

Joseph Mathunjwa gav under en presskonferens som hölls den 12 augusti också en känga till medierna, då han fick frågan om förhandlingarna nu kommer sluta i strejk.

– Ställ den frågan till bolagen. Om de inte möter våra krav ger de oss inget val, och då kommer media skriva att gruvarbetare förstör ekonomin, sade han.

– Mellan åren 1995 och 2000 förlorades en miljon arbetstillfällen. Det var inget ni skrev om. När arbetarna krävde en levnadslön besvarade regeringen det med att döda arbetare. I dag hotar man med varsel. Det är hög tid för oss att vakna.

Utöver den uteblivna ersättningen argumenterar Dick Forslund för att företagen dessutom förvränger sanningen om sina vinstmarginaler i löneförhandlingarna.

– Gruvbolagen har omdefinierat vad en vinst är. Sedan 2013 räknar de bort investeringar, beskattningar och till och med aktieutdelningar från vinstredovisningen. Sedan presenteras den ”omdefinierade” vinstrapporten vid löneförhandlingarna, och därefter beskylls arbetarnas krav för att vara fantasisummor, säger han.