”Ukrainare vill också ha lyxproblem”

Skiljelinjen mellan dem som gillade Sovjetunionen och de som aldrig gjorde det har blivit mycket tydlig inom den ukrainska vänstern, skriver Olga Lännevall, V, och fem andra undertecknare i sitt svar till Jens-Hugo Nyberg från Arbetarmakt.

Debatt
Ukrainare vill ha samma "lyxproblem" som de boende i Väst, och slippa vara rädda för polisen, skriver debattörerna. Här demonstrerar invånare i Mariupol i sydöstra Ukraina mot kriget och mot den ryska regimen.
Foto: Sergiy Vaganov/TT

Jens-Hugo Nyberg undrade vilka vänstergrupper menade vi som pseudo och Putinstyrda. Vi får upprepa namnet igen – ”Donbassföreningen”.

Frågan ”vilka är Putinstyrda” är retorisk. De som åt från Kremls hand under sovjettiden, brukar i praktiken vara de som också gör det nu – allehanda stalinister, marxist-leninister och så vidare. På samma sätt är de som aldrig varit Kremls vänner – den frihetliga vänster som härstammar från 1968, anarkister, och så vidare är inte det heller nu. Denna skiljelinje, som inte alltid är så klar i väst, har blivit oerhört tydlig inom den ukrainska vänstern. De som gillade Sovjet vs de som aldrig gjort det.

Frågan kan ses som mindre viktig i Sverige, eller i Spanien, men inte i Ukraina. Där handlar det om att göra sin historieläxa. Att denna läxa behöver läras förstår man om inte annat av kommentarerna på Jens-Hugo Nybergs artikel. Där blir både vi och han ”Nato-, Bildt- och Löfven-lakejer”, resten påminner starkt om Russia Today. Lika starkt som hans uttryck ”Kievregimen”.

Jens-Hugo Nyberg frågar hur ska vänstern ställa sig till kriget i Ukraina? Vårt svar: mot Rysslands aggression och inte mot Ukraina.

Hur ställer vi oss till Ukrainas nuvarande makthavare? De har inte vårt helhjärtade stöd. Precis som vi inte helhjärtat stödjer Sveriges eller USAs makthavare. Men vi föredrar dem framför makthavarna i Ryssland, Vitryssland eller Kazakstan, och definitivt framför Janukovitj.

Poroshenko liknar västerlandets skitstövlar, medan Janukovitj mer liknade diktatortrion Putin-Lukashenko-Nazarbaev, om än inte riktigt lika slipad. Att byta Janukovitj mot Poroshenko är ett klart framsteg. Inte avgörande men…

Den västerländska vänstern måste ge upp sin självgodhet. Inse, Jens-Hugo, du har lyxproblem och ukrainare vill ha detsamma. De vill inte vara rädda för polisen som folk i Ryssland eller Uzbekistan. De vill kunna hata makten för dess nyliberalism. Precis som du!

Så lämna din egen förträfflighet åt sidan nu, kära vänstermänniska från väst, och inse att denna strävan efter en framtid i EU är själva drivkraften i den ukrainska revolutionen. Inse därefter hur vidrig är retoriken om ”två lika onda makter som krigar i östra Ukraina” (utan att nämna vem som gynnas av sådan retorik). Ta då in att Poroshenko inte har lika mycket makt som Putin, att han inte varit lika länge vid makten och att han inte härstammar från KGB. En liten detalj till: Ukraina har anfallits.

Idén om den ”jämnt spridda ondskan” sprids flitigt nu i vänsterkretsar i både Öst- och Västeuropa. Det enda vi kan säga: Gå inte på den retoriken. Sprider du sådana idéer själv (och inte är anlitad) gör du dig bara till en nyttig idiot.

Det finns ytterligare en förklaring till den ”jämna ondskans” teori, en konspirativ sådan. Att det är inte bara Ryssland och Ukraina som krigar men i själva verket är det USA som med sina tentakler kommer åt Ryssland genom Ukraina.

Problemet är bara att denna paranoia, serverad av Russia Today varje dag, blir extra farlig för alla dem inom vänstern som avskyr USA. Hatet mot USA, en supermakt värd att klandras för mycket, får rättfärdiga rysk imperialism.

Men nationalisterna, frågar du. Varför bortser ni från dem? För att nationalismen i Ukraina inte var artikelns ämne, utan Donbassföreningen. Temat ”ukrainsk nationalism” är rätt stort, så det får bli en separat artikel. En sak bör man inse när det gäller ukrainsk nationalism. Den är byggd av samma stoff som nationalismen inom IRA, Peshmerga eller i värsta fall Hamas. Något ”ukrainskt Hamas” skulle aldrig ha uppstått utan Kremls enorma politiska och militära press på Ukraina.

På samma sätt skulle sammandrabbningar mellan irländare och unionister i Ulster aldrig skett om inte London stött unionisterna. När London babblade på om ”inbördeskriget” på Irland och skyllde allt på ”nationalister” så insåg ju de allra flesta vilka lögner det var.

Så varför denna ovilja från vänster nu att förstå när samma babbel kommer från Ryssland och gäller Ukraina? Vill vi inte fatta?

Istället hör man: Skyll inte allt på Ryssland. De inhemska ukrainska nationalisterna startade ”inbördeskriget” där.

Det är ju uppenbart att Donbass-regionen aldrig skulle ha bråkat med resten av Ukraina om inte Kreml stod bakom spelet.

Hur ska den ryska imperialismen bemötas? Europa har två val – beväpna sig själv eller beväpna Ukraina. Ett skräckscenario för en vänster som ogärna talar i termer av upprustning. Valet står mellan det dåliga och det mycket dåliga, antingen bildar Ukraina en nationalstat (en självklar sak för oss västerlänningar med lyxproblem) eller så bildar Ryssland en imperiestat.

För att vi nu inte ska anklagas för att sakna belägg, här är vad sanna vänsteraktivister från Ukraina skriver:

https://peopleandnature.wordpress.com/2014/10/19/ukraine-truce-the-least-bad-option-but-it-gave-space-to-fascists-on-all-sides/

http://avtonomia.net/2014/01/18/open-letter-european-left/

http://avtonomia.net/2014/03/03/statement-left-anarchist-organizations-borotba-organization/

https://peopleandnature.wordpress.com/2014/06/16/libertarian-in-spirit-the-left-and-maidan/

 

Olga Lännevall, Vänsterpartiet
Eugene Wolynsky, poet, journalist, sångare
Kurdo Baksi, Miljöpartiet
Kent Vilhelmsson, journalist, socialist
Zurab Rtveliashvili, poet, performance-artist
Philip Galtsov, politisk flykting från Bolotnaja-processen