Turkiska staten stoppade storstrejk

Den 30 januari, bara en dag efter att tusentals stålverks­arbetare gått ut i strejk, beslutade Turkiets ministerråd att strejken skulle skjutas upp i 60 dagar. Det då rådet ansåg att strejken hotar den nationella säkerheten. Beslutet fördöms av fackföreningen Birleşik Metal-İş, som vägrar erkänna rådets rätt att stoppa strejker.

Utrikes
”Efter att staten stoppat strejken är alla arga och ännu mer övertygade om att vi måste fortsätta kampen, oavsett vad priset blir”, säger Eyup Ozer, internationell sekreterare på metallfacket Birleşik Metal-İş.
Foto: Birleşik Metal-İş

Morgonen den 29 januari lade tusentals turkiska stålverksarbetare från 20 företag ned arbetet och gick ut på gatorna för att få gehör för sina krav.

Tanken var att stänga ned ytterligare 22 företag den 19 februari, varpå uppåt 15 000 arbetare skulle omfattas av strejken. I stället stoppades strejken av Turkiets ministerråd efter bara en dag.

– När vi började planera strejken var arbetarna fast beslutna att kämpa. Efter att staten stoppat strejken är alla arga och ännu mer övertygade om att vi måste fortsätta kampen, oavsett vad priset blir. Vi vägrar erkänna deras rätt att förbjuda strejker, säger Eyup Ozer, internationell sekreterare på Birleşik Metal-İş, som organiserar turkiska metallarbetare

Anledningen till att strejken kunde stoppas är en lag som ger ministerrådet rätt att skjuta upp strejker i 60 dagar om den anses hota allmän hälsa eller den nationella ­säkerheten.

Om ingen överenskommelse har träffats mellan parterna inom dessa 60 dagar så avgör skiljedomstolen konflikten inom sex arbetsdagar. Detta innebär i praktiken att strejken stoppas, snarare än skjuts upp.

Bakgrunden till strejken är att förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal mellan Birleşik Metal-İş och metallarbetsköparföreningen gått i lås. Birleşik Metal-İş har två huvudkrav, varav det första är att kollektivavtalet ska fortsätta gälla i två år medan arbetsköparföreningen vill ändra tiden till tre år.

– Eftersom den turkiska ekonomin är instabil så går det inte att förutse vad som kommer att hända under tre år, och det kommer drabba arbetarna, säger Eyup Ozer.

Det andra, och enligt Eyup Ozer viktigaste, kravet är att höja lönerna för de lågavlönade arbetarna inom den turkiska metallsektorn. Det eftersom många, främst unga arbetare tjänar betydligt mindre än sina kollegor, trots att de utför samma arbetsuppgifter.

– I stället för att gå med på våra krav så ökade arbetsgivarföreningen klyftan mellan olika arbetare genom att teckna avtal med andra fackföreningar. De har bland annat infört speciella löner för nyanställda som ligger strax över den lagstadgade minimilönen, säger han.

Eyup Ozer säger att arbetarna var beredda att strejka tills de fått igenom sina krav, men att det nu blivit omöjligt efter att strejken förbjudits.

– Genom att stoppa strejken har staten flyttat kampen både till gatorna och in i fabrikerna. När arbetarna tvingas arbeta i stället för att strejka är de inte motiverade att göra ett bra jobb, vilket påverkar effektiviteten.