[Bok] Elizabeth Smart – Vid Grand Central Station där satt jag och grät (Lind & Co)
Kanadensiska Elizabeth Smart var strax över 20 när hon blev besatt av poeten George Barker. Via gemensamma vänner lyckades hon flyga över honom till den författarkoloni i Kalifornien där hon bodde, och de inledde en lång och rörig kärleksaffär. Det är denna som ligger till grund för Smarts utan tvekan mest kända verk, Vid Grand Central Station där satt jag och grät. När jag läser den tänker jag på T.S. Eliots omdöme om Djuna Barnes Nattens skogar – ”en roman för poesiläsare”. Smart skriver både snårigt och deliriskt, en prosa med hög densitet, svår att bara hasta sig igenom. Men den som är olyckligt kär har som bekant all tid i världen.
[Konsert] Yung Lean på Debaser Strand 5/2
Sedan jag upptäckte den 18-årige rapparen Yung Lean för ett par veckor sedan har jag lyssnat på honom nästan oavbrutet. Jag vet fortfarande inte om jag tycker att det är särskilt bra. Men jag älskar det, och kan inte sluta. När nu Lean och hans Sad Boys, som mest hängt i USA på sistone, återvänder till den avskydda hemstaden Stockholm vill jag inte missa det för något i världen. Deras hyperestetiserade och melankoliska sydstatsrap, lika delar Mario Kart och William Burroughs, är bland det egendomligaste i svensk musik just nu.
[Böcker] Unica Zürn x2
45 år efter sin död är den tyska surrealisten Unica Zürn något av en kultfigur. I Sverige har hon särskilt lyfts fram av poeten Helena Eriksson som tidigare översatt ett antal av hennes skrifter. Nu har hon översatt ytterligare en volym med texter av Zürn, Semester på Maison Blanche och andra texter (Vertigo). Samtidigt ger Eriksson själv ut en essäbok om Zürn och hennes respektive, konstnären Hans Bellmer. I Någon syr, är det du? (Bonniers) prövar Eriksson olika tillvägagångssätt och vinklar för att närma sig paret: genom deras konstnärskap, givetvis, men också genom olika biografiska detaljer, som den psykiska sjukdom som hemsökte framför allt Zürn. Frågan är om det här alls går att skilja på liv och konst.
[Bok] Kobo Abe – Kvinnan i sanden (Norstedts)
Kobo Abe är en av Japans stora modernistiska författare. Hans mardrömslikt tillskruvade romaner har förlänat honom jämförelser med bland andra Franz Kafka. Genombrottsboken Kvinnan i sanden från 1962 översattes till svenska av Irmelin Fritzell och Keiko Kockum 1981, och det är denna översättning som nu kommer i nyutgåva på Norstedts. Här blir en insektssamlare fångad i en sandgrop tillsammans med en okänd kvinna. De kan inte ta sig därifrån, och tvingas varje dag skyffla undan sand för att inte kvävas. Nästan lika bra som romanen är för övrigt Hiroshi Teshigaharas filmatisering från 1964.

