Motorsport för folket

– Jag har sedan barnsben varit otroligt fascinerad av motorsport där det sladdas på grus, men rally kostar en förmögenhet och är därför helt uteslutet. Sedan får man ju tacklas och krocka i folkrace dessutom, det är inget dåligt plus, säger Jonas ”Heavy” Stentäpp.    

Som barn brukade jag på somrarna följa med farsan till folkracebanan Snickarberget utanför Surahammar. Det var ost och skinkmackor och varm choklad i Tom och Jerry-termos, på en rutig filt i gräset intill banan. Eftersom vi inte kände till förarna var jag mer intresserad av att se de buckliga Saab 99:orna och Volvo PV-bilarna stångas, prejas och krocka, än av vem som kom först över mållinjen. Tävlingarna var välbesökta och för många en familjeutflykt med barnen. 

Jonas ”Heavy” Stentäpp från Borlänge kom i kontakt med sporten på samma sätt, men till skillnad från mig har han fortsatt åka på folkrace i vuxen ålder. Sommaren 2012 körde han för första gången själv en tävling på Motala folkracefestival. 

– Jag fick låna en fläskig BMW av Totto hela den första sommaren, säger Heavy. 

Thorleif ”Totto” Höök har kört folkrace sedan 1986 och varit på de flesta banorna i Sverige, antingen som förare eller speaker. På en grillfest efter Motala folkracefestival 2011 gjorde Heavy, som alltid drömt om att själv köra, en deal med Totto och tävlingsledaren Weine Johansson. Han skulle med sitt punkband Dökött skriva en låt om Motala folkracefestival och i gengäld skulle Totto låna ut en av sina bilar och Heavy skulle få köra på Motalafestivalen nästa sommar. Tyvärr dog Weine Johansson i en hjärtinfarkt under vintern, men Totto stod fast vid sitt ord. 

– Jag minns att jag var vrålnervös och hade rännskita flera dagar innan tävlingen, säger Heavy och skrattar. 

Till skillnad från de flesta andra folk­raceförare har Heavy aldrig haft något intresse av att meka med bilar. Därför är vi på plats i Tottos garage, i skogen utanför Hällefors, där han får hjälp med att få sin Volvo 244 i topptrim inför tävlingen i Borlänge nästkommande lördag. Bucklor ska bucklas ut, ett trasigt avgasrör och en bensinslang ska bytas. Förutom Heavy och Totto är Heavys kompis och mekhjälp Tony Hedström, samt flickvännen Lovisa ”Lollo” Haneskog, som även hon tävlar, på plats i garaget. Regnet står som spön i backen och Heavy konstaterar att det är tur att han har Totto. 

– Tony brukar hjälpa mig med en del småmek hemma på gräsmattan i Borlänge. Men det hade ju inte varit jättekul i det här vädret direkt. 

Totto, som håller på med att kapa av det trasiga avgasröret under den upphissade Volvon, säger stolt att folkrace är till för alla oavsett kön, etnicitet, läggning eller fysisk förmåga. 

– Det är lite av ett adelsmärke för sporten. Johan Öster som blev förlamad från bröstet och nedåt efter en viltolycka när han var 18 år, har fått hjälp med handikappsanpassning av sin bil, från Hedemora kommun. Han har bara 20 procent kraft i armarna och styr bilen med huvudet. 

– Jag var speaker i Charlottenberg i Värmland i helgen, där han var med och tävlade, och han var svinduktig, säger Totto.  

Heavy säger att folk inom folkracevärlden är väldigt bussiga och hjälpsamma. Vid en tävling i Karlstad körde han sönder kamrevet på sin bil. Eftersom han inte själv kan meka gav han upp, gick och köpte en korv med bröd och tänkte se resten av tävlingen från åskådarplats. 20 minuter senare kom ett par medtävlande fram och sa att de hade lagat bilen åt honom. 

– De flesta ska ha igång bilen och köra till vilket pris som helst. Jag känner folk som stått och bytt ut en hel motor, natten innan en tävling, säger Totto. 

Vid en tävling i Karlstad bröt Lollo tummen på två ställen i första heatet och fick åka till akuten för att få den gipsad. Totto som var speaker på tävlingen förutsatte att hon var borträknad från övriga två heat, men fick syn på henne på startplattan, i tredje heatet.

– Jag är inte så glad i beteendet egentligen. Jag har själv en fotled som krånglar efter en folkracekrasch. Det är inte rimligt att riskera hälsan för en tävling, säger Totto.

Lollo håller upp den sneda tummen och skrattar. 

– Jag bröt den precis i starten och körde sedan två och ett halvt varv, skrikande, med bruten tumme. I tredje heatet såg jag ut som drottning Silvia. Jag styrde med en hand och satt och ”vinkade” med den andra, som var gipsad, ha ha ha. 

Heavy voltade för första gången med sin lila Volvo 740, vid sin senaste tävling i värmländska Fredriksberg. Själva rullningen av banan skrämde inte upp honom det minsta. Men biltaket trycktes in, vilket resulterade i att Heavy satt fastklämd mellan hjälmen och det intryckta taket. 

– Blodet strömmar snabbt till huvudet när man sitter upp och ned. Där satt jag och kunde inte ta mig ur bilen för egen maskin. Då fick jag lite panikkänslor, säger han. 

Heavy och Lollo snålar inte på säkerheten, utan har tvärtom kostat på sig den bästa tänkbara utrustningen. 

– Det finns de som skadar sig mer än vad de skulle behöva, för att de snålat på säkerhetsutrustningen. Man vill inte gärna bli invalidiserad i onödan, säger Heavy. 

Folkracebilarna är vanliga bruksbilar som blivit utrustade med störtbåge, en speciell stol där nackskyddet i vilket hjälmen spänns fast ska skydda mot whiplashskador, fyrapunktsbälte, en speciell bensintank som placeras i bagageutrymmet, samt är trimmade och tömda på all överflödig utrustning som passagerarsäten och mattor. Förarna bär hjälm, brandsäker overall och nackkrage. Maxfarten på banan är 80 km i timmen, men Heavy säger att det definitivt går snabbare. Ett varv på folkracebanan tar tre till fem sekunder och varje heat består av tre varv. Varje tävling består av tre heat, från vilka de förarna med sammanlagt bäst placeringar går till a-, b- eller c-final. 

Jag frågar vem av Lollo och Heavy som är den bästa föraren och Totto, som är upptagen med att montera det nya avgasröret, gormar ”LOLLO!”, inifrån garaget. 

– Nja, alltså, det är ju lite nivåskillnader på dam- och herrklassen. Det är färre konkurrenter i damklassen och därmed lite lättare för Lollo att nå en bra placering. Vi klockade varandra nu senast på Motalafestivalen. Lollo körde ett varv på 42 sekunder och jag på 36, säger Heavy. 

Trots att det är färre kvinnor än män som kör folkrace är det i jämförelse med andra motorsporter många kvinnliga deltagare. Heavy uppskattar det till runt 20 procent kvinnliga förare. 

Lockelsen för honom har alltid varit motorsport i vilken man sladdar och kör på grus. 

– Köra på två hjul är jag rädd för och rally är på tok för dyrt, så folkrace är det naturliga valet. Det kostar ju en del även att köra folk race, men de 20 000 jag fick lägga ned på att köpa bil och utrustning är ändå en överkomlig summa, säger Heavy. 

Efter varje tävling är samtliga bilar till salu för övriga deltagare, till ett fast pris på  6­ 500 kronor. Men det är inte så enkelt att man kan köpa vilken bil man vill. Intresserade spekulanter får köpa lotter för 200 kronor styck på det bilnummer de siktat in sig på. Den spekulant som sedan vinner lottodragningen får lov att köpa bilen till det fasta priset. Heavy säger att försäljningen och det låga priset är en viktig del i sporten, med syftet att bibehålla folkligheten och möjligheten för gemene man att ha råd att delta.

– Du kan aldrig köpa dig till framgång genom att investera i en topputrustad, dyr bil. Gör du det blir du av med den direkt. Det är det som är hela poängen, säger han. 

Lollo säger att hon och Heavy aldrig blivit av med någon av sina folkracebilar. 

– Det är ingen som velat köpa dem. Förmodligen för att de lägger ut en blå dimma av avgaser efter sig, som Kit i Nightrider, säger hon och skrattar. 

Några prispengar att tala om i tävlingar finns det inte heller. 

– Du får vara glad om du får en läsk. Jag har vunnit en julskinka och ett par pokaler. Man håller på för att det är roligt, inte för att bli rik, säger Heavy.

Något officiellt SM finns inte, men Vimmerby semesterrace och Motala folkracefestival är de två prestigefyllda tävlingarna, där nivån på bilarna och förarna är i absolut toppklass. 

– Vinner du där är du jävligt bra. Nivån på bilarna är en helt annan och värdet på dem ligger runt 40 000 kronor. Även om man kan buda på sin egen bil är det chanslöst för deltagarna att få behålla dem här. Det läggs omkring 400 anbud per bil i Motala, säger Heavy. 

Folkrace är en utbredd folklig sport med omkring 400 svenska tävlingar per år även om storleken på evenemangen varierar från 15 000 betalande besökare i Motala, till strax över 300 i Värmländska Likenäs. Totto som kört 320 tävlingar i Sverige, 70 i Norge och bara i år arbetat som speaker på 26 olika evenemang, säger att intresset är störst i Dalarna, Värmland och Skåne.

– Tyvärr är intresset lite klenare här runt Örebro. Men det är en kulturell fråga tror jag. I Dalarna har varenda tonåring en gammal skrotbil de kör omkring med på åkrarna, långt innan de får körkort. Det är klart det spelar roll. Sedan ska det finnas en eldsjäl på orten också, som tar tag i föreningen och arrangemangen, säger han. 

Lollo beskriver tjusningen med folkrace. 

– Det bästa är nog när man står där på startlinjen med pirret i magen, foten på kopplingen och darret i benet. Under själva racet är det roligast att jaga. 

Heavy håller med. 

– Att leda är inte så roligt. Då känner man sig bara jagad och nervös. Det är roligare att ligga tvåa eller trea och ha en chans att gå om. Sedan är det ju väldigt roligt att tacklas lite. När det börjar smälla rejält och fyra bilar vill åt samma håll, då växer hornen ut i pannan. 

Alla former av krockar är inte tillåtna i folkrace. Det är inte tillåtet att trycka till en annan bil med syfte att få den att snurra eller glida av banan. Det som är tillåtet är tacklingar för att ta sig förbi medtävlande som valt samma färdbana. De flesta krascherna sker på startsträckan då ingen viker sig en tum för någon annan. Heavy säger att han blivit modigare under de tre år han tävlat. 

– Första omgångarna ville man ju bara ta sig runt banan helskinnad. I dag blir jag inte så rädd när det smäller i plåten, utan vågar gasa mig ur en sådan situation. 

Han menar att det är just den kvaliteten som skiljer en bra förare från en sämre. Att man vågar. 

– Sedan handlar det så klart om erfarenhet också. De förare som kört länge har gjort alla banor och vet hur de ska ta kurvorna, säger Heavy. 

Lördag morgon klockan tjugo över tio står Heavy startklar och i köposition, för att köra ned till startlinjen och första heatet på Amsberg folk racebana, utanför Borlänge. Solen skiner från en klarblå himmel och temperaturen har nått upp till dryga 20 grader. Trots att vi är i mitten på september. 

– Jag har varit ovanligt nervös hela morgonen, jag vet inte varför, säger Heavy. 

Heavy kör ned, ställer sig i position, medan jag själv söker upp en bra plats i mitten av banan, för att fota starten. Men så lägger bilen plötsligt av och sex stycken funktionärer rusar fram för att rulla Heavy och bil bort från startlinjen. Starten går och Heavy står snopet kvar. En stund senare får jag veta att något är fel på bensinslangen. 

– Som tur var hade den inte lossnat, utan gått sönder. Eftersom det enda jag bidrog med i måndags var att sätta dit den där slangen. Faaan vilket antiklimax det här blev!

Chanserna att gå till final blir avsevärt decimerade eftersom Heavy får noll poäng i första avbrutna heatet, men Tony Hedström kryper in under 244:an och byter till en ny bensinslang. En halvtimme senare är Heavy på banan igen och placerar sig på en andra plats i det andra heatet. Hoppets stjärna lyser åter. 

– Om jag vinner sista heatet kan jag nog ändå ta mig till c-final, eftersom så många kört av i dag. Jag ska baske mig vinna tredje heatet, säger han förhoppningsfullt. 

Men direkt efter start i tredje heatet uppstår en gruppkollision och Heavy hamnar näst sist, av de sex bilarna. Han kör in ett par placeringar och slutar på en tredjeplats. 

– Jag är ändå rätt nöjd. Jag körde bra och gjorde två snygga omkörningar under sista varvet, säger Heavy som tillsammans med Lollo och Tony får se resten av tävlingen från åskådarplats. 

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
2 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad