Tre frågor till Liv Marend, generalsekreterare för SAC Syndikalisterna, som lagom till Internationella kvinnodagen den 8 mars lanserar sin kampanj ”Vi väntar inte 100 år till” för lika löner.
Vad är syftet med kampanjen?
– Syftet är att göra något åt löneskillnaderna mellan män och kvinnor och lyfta fram SAC som en feministisk fackförening. Lika lön är en superviktig fråga att driva även om det så klart finns många andra viktiga frågor när det gäller kvinnor på arbetsmarknaden. Att kvinnor år 1914 tjänade 86 procent av männens löner för samma arbete och det 100 år senare snarast gått bakåt, är så fruktansvärt graverande. Det visar att samhället inte tar frågan om kvinnors löner på allvar. Därför vill vi erbjuda verktyg för att göra något åt det.
Hur ska vi komma åt lönediskrimineringen?
– Verktygen är kollektiv kamp och direkt aktion. Vi har märkt att sektioner som arbetar med lönefrågor kollektivt och som utför lönekartläggningar kan påvisa att kvinnor har halkat efter i löneutvecklingen. Ett tight arbetsplatskollektiv kan lyfta den här frågan bättre och sätta betydligt större press på arbetsköparna. Och det här är inte bara en kvinnofråga, det är verkligen på tiden att män går i bräschen för att kräva kvinnors rätt. Jag tror att vi framöver kommer att få se SAC lägga varsel och att kvinnor börjar strejka för att synliggöra den här diskrimineringen.
Varför ska kvinnor organisera sig inom SAC?
– Därför att vi bedriver ett aktivt feministiskt arbete, vi har en analys som visar på en systematisk diskriminering på arbetsmarknaden och inte att kvinnor skulle vara mindre ambitiösa än män och välja att sköta barn och hem. Vi lever i ett patriarkalt samhälle som konsekvent nedvärderar kvinnors arbete. SAC var den första uttalat feministiska fackföreningen och vi arbetar aktivt för att motverka mansdominans inom organisationen.
