Högre vinst – lägre lön

Trots att produktionsutvecklingen inom näringslivet ökat kraftigt de senaste 30 åren har arbetstiderna för de anställda förblivit oförändrade. Och även om reallönerna stabiliserats något hamnar fortfarande allt mindre av företagens välstånd i arbetarnas plånböcker.

Inrikes
De senaste 30 åren har modern teknik hjälpt till att öka mervärdet i produktionen. På bilden syns en arbetare vid en maskin på LM Ericsson 1988.
Foto: Scanpix

arbetstid

Värdet av varje arbetad timme, så kallat mervärdesuttag, har blivit högre i och med allt från kompetenshöjning bland personal till effektivisering av tekniken på flera arbetsplatser.

Men de senaste 30 åren har löntagarnas del av BNP minskat och andelen som tillfaller företagschefer och aktieägare har ökat.

– Samtidigt jobbar allt fler betydligt mer och de som står utanför arbetsmarknaden får det svårare att ta sig in, det säger Lennart Schön, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.

Han säger också att löneandelen inte ökat sedan mitten av 1990-talet, men att den dock stabiliserats något. Anledningen, menar han, är en allt mer globaliserad ekonomi där arbetare i till exempel Sverige tvingas konkurrera med arbetskraft i låglöne­länder i bland annat Asien och Östeuropa.

Det var i vintras som Svt:s Dokument inifrån visade dokumentären Lönesänkarna, om hur allt mindre av de ökade vinsterna inom industrin kommer arbetarna till del.  I dokumentären, som fick stor uppmärksamhet, säger Lennart Schön att de senaste 30 årens utveckling i Sverige saknar historiskt motstycke. Till exempel måste man gå så långt tillbaka som till det tidiga 1900-talets början för att finna att en lika låg andel av företagens inkomster tillföll löntagarna som de gör i dag.

Inte heller arbetstiden har förändrats trots att effektiviteten, inom bland annat industrin, ökat kraftigt de senaste decennierna. Någon arbetstidsförkortning har inte varit aktuell sedan 40-
timmarsveckans införande på 1970-talet.

– Tidigare såg det annorlunda ut. Då hade vi en mer utbytbar arbetskraft som var relativt lätt att ersätta vid semestertider eller vid hög övertidsbelastning. I dag ser det inte riktigt ut så, då allt fler jobbar med kundkontakt och information än med själva produktionen vid maskinerna. Men jag ska inte säga att det är omöjligt att genomföra arbetstidsförkortningar på grund av det, säger Lennart Schön.

– Företagen måste ju hålla igång ändå, oavsett arbetstid. Och då måste fler göra jobbet. Men i dag är vi betydligt mer beroende av specifika kompetenser så det gäller i sådana fall att fler får rätt utbildning. 

Miljöpartiet är, tillsammans med Vänsterpartiet, de riksdagspartier som varit positivt inställda till förkortad arbetstid. Per Bolund, ekonomiskpolitisk talesperson för Miljöpartiet, säger att partiet gärna ser en förändring av dagens situation.

– Det här är en fråga som alltid varit viktig för arbetarrörelsen men av någon anledning tycks det i dag vara en naturlag med 40 timmar i veckan. Vi måste få igång en större diskussion om det här, säger han.

Precis som Lennart Schön håller Per Bolund med om att det inte är alldeles enkelt att helt dela på jobben enbart genom att arbetstiden kortas. Däremot finns det andra viktiga perspektiv som måste föras in i debatten och som väger tungt, tycker han.

– Vi måste börja prata om det här med att ekonomisk tillväxt blivit som ett mantra. Vad är egentligen viktigast, fler
prylar eller tid till att umgås med vänner och familj? Jag tror också att vi med hjälp av utbildning lättare skulle kunna dela på jobben om arbetstiden förkortades.