Arbeta mer eller mindre?

Samhället har förändrats mycket sedan 40-timmarsveckan infördes fullt ut 1973. Fram till dess hade successiva arbetstidsförkortningar gjorts, men därefter har det stått still – åtta timmars arbetsdag förefaller vara slutpunkten för arbetstidsreglering nedåt. Måste vi arbeta mer eller mindre för att hela samhället ska fungera optimalt? Arbetaren ställer frågorna.

Reportage
En skiftarbetare på Arla i Kallhäll stämplar in på jobbet.
Foto: Janerik Henriksson/Scanpix

arbetstid

År 2006 kom den borgerliga minoritetsregeringen till makten. En av de första konkreta åtgärder den klubbade igenom var nedläggningen av det statliga Arbetslivsinstitutet som hade inrättats 1995 och bedrivit forskning om bland annat arbetsrätt och arbetsmiljö. 

I juli 2007 slogs institutets portar igen, vilket kom att innebära slutet för runt 400 på­gående forskningsprojekt på arbetsmarknads­området. Ett av dem var en omfattande studie om arbetstidsförkortning, som hade påbörjats 2005, en undersökning beställd av närings­departementet under den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

I studien ingick 400 offentliganställda på 17 arbetsplatser inom olika områden i elva av Sveriges kommuner, dessa fick gå ned till 75 procent av arbetstiden med bibehållen lön. 400 andra anställda på liknande arbetsplatser arbetade som vanligt och fick utgöra en referensgrupp. Efter ett år kontrollerades den upplevda och den objektiva hälsan hos deltagarna, och efter ytterligare ett år gjordes kontrollen igen strax innan projektet alltså fick avslutas.

 Göran Kecklund är docent vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet med specialområdet ”Arbetstider, hälsa, säkerhet och trötthet”. Han var en av de forskare som var med när Arbetslivsinstitutet genomförde studien om arbetstidsförkortning mellan 2005 och 2007.

– Upplevelsemässigt blev det en jättesuccé, alla gillade det skarpt även om en del kanske hade föredragit att i stället arbeta fyra lite längre dagar och vara helt lediga tre. Personerna som fick gå ned i tid upplevde sig som friskare och att de fick tid till återhämtning, säger Göran Kecklund.

De anställda som fick sänkt arbetstid vittnade bland annat om mindre värk, stress och trötthet, ökad jämställdhet hemma och ett bättre socialt liv. Flera av försökspersonerna slutade röka, började träna och uppgav att de fick en bättre sömn.

Göran Kecklund beskriver projektet som ett fantastiskt bra initiativ genomdrivet av Miljöpartiet och Vänsterpartiet och som stöddes av hela fackföreningsrörelsen. Men från högre instans mötte det motstånd. Svagheten med projektet, påpekar Göran Kecklund, var att det tilläts pågå alldeles för kort tid för att man på ett adekvat sätt skulle kunna mäta de mer objektiva och långsiktiga resultaten av en arbetstidsförkortning.

– Från politiskt håll valde man att inte satsa på det här eftersom man inte kunde se några tydliga effekter på de objektiva mått man satt upp, så som sjukfrånvaro och biologiska hälsomarkörer, säger han.

Varför tror du att frågan om arbetstidsförkortning inte ges något utrymme i den politiska debatten numera?

– Alliansregeringen driver en linje om att vi ska jobba mer och det är den som är ton­givande. Sedan tror jag att arbetstidsfrågan är mer intressant för vissa yrkesgrupper än för andra. Jag som forskare med goda arbetsförhållanden och villkor har inga problem att arbeta 40 timmar medan arbeten som är betydligt tuffare än mitt skulle vara förtjänta av en arbetstidsförkortning med bibehållen lön.

Göran Kecklund tycker att det ska bli intressant att se om det är någon politiker eller något parti som vågar sticka ut hakan och göra frågan till sin i valrörelsen inför nästa års riksdagsval.

– Men om det inte blir till det här valet så är jag säker på att frågan kommer att bli aktuell i något av de kommande. För jag tror att det finns en klyfta mellan vad medborgarna i det här landet vill och den politiska retorik som förs, säger han.

 Att det verkligen finns en motsättning mellan vad folket önskar och vad politikerna driver står alldeles klart. Helena Rohdén är statsvetare vid Göteborgs universitet och har forskat på attityder till arbetstidsförkortning. I sin avhandling har hon analyserat opinionsdata från SOM- och väljarundersökningar från 1970-talet fram till i dag och kartlagt både väljare och riksdags­ledamöter.

– Det finns en positiv folkopinion för arbetstidsförkortning och har gjort det ända sedan frågan började mätas 1976. Det är tydligt att väljarna tycker att sex timmars arbetsdag är ett bra förslag, säger Helena Rohdén. 

Bland riksdagspolitiker har det däremot varit en tämligen stabil majoritet emot generell arbetstidsförkortning. 

– Det är bara under 1980-talet som det fanns en svag majoritet till förmån för förslaget bland politikerna. Opinionsgapet mellan medborgarna och deras folkvalda har dessutom ökat allt mer sedan 1990-talet, säger hon.

Varför tror du att frågan har dött politiskt?

– Det beror troligen på att de aktörer som tidigare drev på om arbetstidsförkortning, till exempel Socialdemokraternas kvinnoförbund och Kommunal, nu har släppt frågan helt. 

I både opinions- och politikerundersökningarna kan man tydligt se könsskillnaderna. Kvinnor, så väl väljare som politiker, är generellt mer positiva än männen till sex timmars arbetsdag. 

– När man studerar argumenten för en ­arbetstidsförkortning ser man att det handlar om kopplingen till det obetalda arbetet i hemmet där det i huvudsak är kvinnor som tar det tyngsta ansvaret. Det är också kvinnor som i högre grad arbetar deltid för att hinna och orka med allt som ska göras, säger Helena Rohdén.

Tror du att frågan kan bli en valfråga i något av de närmaste valen?

– Det beror på om ­något parti lyckas vässa argumenten och skaka liv i den. ­Tidigare har man framfört argument om jämställdhet men nu finns det ju även argument om att vi måste arbeta mindre för att få en långsiktig hållbarhet när det gäller miljö. 

Något som har kunnat påvisas är att de ekonomiska svängningarna nationellt inte tycks påverka frågan särskilt mycket.

– Inte ens under de perioder när landet har haft starkare ekonomi är frågan aktuell bland politikerna. Argumentationen mot handlar alltid om att det skulle bli för dyrt och att det skulle bli brist på arbetskraft. Det är argument som Svenskt Näringsliv alltid drivit men som man numera kan höra från de aktörer som tidigare varit för, säger Helena Rohdén.

En gång i tiden var Svenska arbets­givareföreningen, SAF, det som numera är Svenskt Näringsliv, med på samförståndståget för att korta arbets­tiden. Men i dag tror Svenskt Näringsliv ­absolut inte på en generell arbetstidsförkortning.

– Utmaningen för Sverige, om vi vill behålla vårt välstånd, är att öka antalet arbetade timmar och då måste fler människor komma ut i arbete. När det kommit till att färre ska försörja allt fler så faller sådana här idéer om kortare arbetstid rätt platt, säger Svenskt Näringslivs presschef Peter Isling. 

Men skulle inte en arbetstidsförkortning för dem som redan har jobb innebära att fler människor kom ut i arbete?

– Jo, men det fungerar inte så. Företag är beroende av en viss typ av kompetens. Det är inte säkert att man hittar två människor med samma kompetens så det går inte att bara dela på jobben.

Er föregångare SAF tyckte ju en gång i tiden att 40-timmarsveckan var en bra idé. Varför går den magiska gränsen vid åtta timmar per dag?

– Visst har vi varit med på arbetstidsförkortningar historiskt. Men i det globala ekonomiska läge som är i dag måste vi ha konkurrenskraftiga företag och då kan vi inte arbeta mindre. Det skulle vara förödande för Sverige.

Vill ni rent av ta bort den arbetstidsreglering som finns så att människor kan arbeta mer?

– Vi har inte direkt några synpunkter gällande rådande lagstiftning på det här om­rådet. Det som det handlar om är att vi måste ha fler arbetade timmar och vi måste ha en politik som skapar nya jobb, som gör det lättare för företagen att anställa fler.

Den regering som suttit vid makten sedan 2006 har inte skapat fler jobb, i stället har ­arbetslösheten ökat. Anser ni att regeringen har misslyckats?

– Nej, det gör vi inte. Deras politik har många gånger varit bra. Det är bra att fler i dag är anställningsbara och att utbudet på arbetskraft har ökat, att fler vill ta ett arbete i stället för att gå arbetslösa. Sedan ska vi komma ihåg att vi under den här perioden har genomgått en väldigt turbulent tid med globala kriser och Sverige har klarat sig bra. 

Oavsett att Svenskt Näringsliv menar att det inte bara går att dela på jobben, så är det precis det man har gjort i drygt ett decennium på Toyota Center i Mölndal i Göteborg. 2002 införde bilverkstaden sex timmars arbetsdag i två skift med bibehållen lön. Resultatet har varit över all förväntan.

– Vi har fått ned väntetiderna för våra kunder, en ökad effektivitet i användandet av maskiner och lokaler och de anställda mår bättre och orkar mer, säger servicemarknadschefen Martin Banck.

– Det vi ser är att produktiviteten är lika stor eller större än konkurrenternas. Med en åttatimmarsdag är det start och stopp hela ­tiden, fikarast och elvakaffe, och på så vis blir produktiviteten lägre. Det undviker vi på det här sättet.

Martin Banck berättar att arbetsplatsen har låg personalomsättning, att personalen trivs med arbetstidsmodellen och väljer att stanna kvar. Därtill har de sedan sextimmarsskiften infördes kunnat se att korttidsfrån­varon sjunkit.

– Innan när man jobbade sju till fyra så skulle man åka hemifrån i rusningstrafik samtidigt som alla andra, jobba åtta timmar med avbrott för lunch och sedan ha resan hem. Det blev lätt att man var borta hemifrån elva timmar om dagen, vilket är väldigt länge. Med kortare dagar är det betydligt lättare att orka med även om man skulle vara lite småkrasslig en dag, säger Martin Banck.

Så ni har inga planer på att gå tillbaka till åtta­timmarsdagar?

– Nej, det kommer vi aldrig att göra. Vi byggde en helt ny anläggning i Bäckebol 2009 som är helt anpassad efter sextimmarsskift. Folk undrade då om vi inte skulle bygga större och ha fler maskiner, men det behöver vi inte med det här systemet.

Tror du att en generell arbetstidsförkortning skulle gynna samhället i stort?

– Jag är väl kanske inte rätt man att svara på det, men säkerligen skulle folk må bättre. Med mer fritid är det lättare att hinna träna mer och sköta sin hälsa bättre. Jag tror absolut att många branscher skulle vinna på att sänka arbetstiden, där det är tunga jobb och dyra maskiner. Det skulle bli mindre förslitningsskador. Ta en undersköterska till exempel som lyfter tungt hela dagarna, med kortare dagar sliter hon inte ut sig i förtid.

Den enda modell för arbetstidförkortning som debatterats är just att korta arbetsdagarna. Men det finns andra förslag. Ett av dem är modellen 3-3 som är utformad av uppfinnaren Sune Nygren. Enligt 3-3-modellen skulle man arbeta 8,5 timmar per dag i tre dagar och sedan vara ledig tre dagar på rullande schema året runt med undantag för semester och vissa storhelger. 

På så vis skulle alla sektorer i samhället gå på skift.

– Alla skulle arbeta hälften av alla mån­dagar, tisdagar och så vidare, men också hälften av alla helger. Kompensationen för det är totalt mot­svarande sju veckors extra ledighet på ett år, säger Sune ­Nygren.

Varför skulle din modell vara bättre än sex timmars arbetsdag?

– Grundeffekten är att man verkligen kan finansiera en 15-procentig arbetstidsförkortning genom den här modellen om hela samhället går över till den. I dag har det moderna samhället allt för höga fasta kostnader. Med 3-3 kan de fasta kostnaderna bli hälften så stora vilket de inte blir med en sextimmars dag eftersom lokaler då ska stå tomma och alla ändå ska ta sig till och från jobbet sam­tidigt. 

Sune Nygren hävdar att om samhället ställde om sig enligt 3-3 skulle byggnader, infrastruktur och andra samhällsfunktioner utnyttjas på ett mer kostnads­effektivt sätt. Till exempel kan skolor byggas mindre eftersom bara hälften av eleverna och lärarna kommer att befinna sig där samtidigt. 

– Och föreställ dig att bara hälften av människorna skulle använda sig av kollektivtrafiken i Stockholm samtidigt. Du vet, då kommer Förbifarten i ett helt annat läge, säger han

En annan av hans argument för 3-3 är återhämtningsmöjligheten för de anställda. I det nuvarande 5-2-samhället finns det många som upplever att de aldrig är utvilade, att tröttheten på fredagskvällen knappt lagt sig till måndag morgon.

– Kommer du ihåg vilket ramaskri det var när man skulle ta bort annandag pingst för att folk då inte skulle få den där välbehövliga sammanhängande tredagarsledigheten? På det här sättet har du alltid tre sammanhängande dagars fritid, säger Sune Nygren.

Just kontinuerliga, sammanhängande ledig­heter är något som stressforskaren Göran Kecklund berättar att många av försökspersonerna i Arbetslivsinstitutets undersökning hade föredragit framför kortare dagar.

– Jag tror det är viktigt att lyssna på vad individerna har för behov. Det är inte nödvändigtvis så att sex timmars arbetsdag är det bästa utan kanske modeller där man arbetar tre dagar och är ledig tre, eller fyra dagar och är ledig två. Men helt klart är att de som bor i det här landet vill ha mer inflytande över sin egen arbetstid, säger han.

För Sune Nygren är saken glasklar, 3-3 skulle öppna för ett helt annat samhälle än det vi har i dag. Flexibiliteten för medborgarna skulle öka. Några av de exempel han tar upp är att det skulle bli lättare att plugga och arbeta samtidigt och att föräldraledigheten kunde förlängas på så vis att föräldrar kan ha arbetstider som går lite omlott under småbarnsperioden.

– Så mycket skriverier som det har varit om detta livspussel. Tänk dig småbarnsfamiljer där båda föräldrarna förvärvsarbetar, hur svårt och tungt de har det för att få allt att gå ihop, säger han.

Men det argumentet, att de flesta vill arbeta mindre för att få tid att hinna med allt i vardagen, biter inte på Peter Isling på Svenskt Näringsliv.

– Vi ska definitivt lyssna på och ta in den typen av åsikter och ta dem på största möjliga allvar. Men om folk har svårt att få det att gå ihop, hämta på dagis och liknande, så ska vi snarare ordna så att det blir lättare för dem utan att det för den sakens skull behöver innebära att de ska ­arbeta mindre, säger han.

Signalerna från regering och arbets­köpare är entydiga – vi måste jobba mer och längre, helst tills vi är nära 70 år. Det samtidigt som 395 000 personer, 8,4 procent av arbetskraften, är utan arbete. ­Under förra året arbetade 17 procent av dem som har jobb övertid och övertidstimmarna motsvarade totalt mellan 117 000 och 150 000 heltidstjänster, enligt Statistiska Central­byrån. Ständigt kommer nya rapporter om hur bland annat vårdpersonal går på knäna och upprepade gånger larmas det om bristande patientsäkerhet och omänskligt hög arbetsbörda.

Trots det verkar en generell arbetstidsförkortning vara långt borta. Men i Lindesbergs kommun ska det åtminstone bli ändring på den höga och ojämna arbetsbelastningen inom äldreomsorgen. Där har Sune Nygren anlitats för att hjälpa kommunen att ställa om till 3-3-modellen.

– När jag suttit och gått igenom deras scheman så ser jag att folk arbetar upp till 19 dagar i rad med bara endagarsledigheter då och då. Det är ju katastrofalt, säger han.

Sedan 1978 har Sune Nygren arbetat och räknat på sin modell. Nästa år fyller han 70 och är klar över att den inte kommer bli verklighet fullt ut under hans livstid. Ändå känner han sig övertygad om att arbetsmarknaden på sikt måste anpassas till hur samhället ser ut om 20, 30, 40 år och att hans förslag då kan komma på tapeten.

– Varför ska vi jobba mer om vi kan jobba smartare? Om effektiviteten och produktiviteten kan ökas är det väl klart att vi ska ta ut det i kortare arbetstid. Det är ju inget självändamål att jobba.