Enligt svensk lagstiftning är förföljelse på grund av sexuell läggning eller könsidentitet giltiga asylskäl. Ändå är det många HBTQ-personer som får avslag, trots att Migrationsverket inte ifrågasätter deras sexuella läggning eller könsidentitet. Det säger Aino Gröndahl, jurist vid RFSL och offentligt biträde vid asylprövningar.
– Jag är ombud åt Joe Katende från Uganda som har fått avslag tre gånger. Han ansågs inte vara trovärdig eftersom han lämnat delvis olika uppgifter om till exempel datum. Det visade sig sedan att tolken översatt fel. Däremot ifrågasattes aldrig varken hans sexuella läggning eller den mycket svåra situation som råder i Uganda för homosexuella, vilket borde vara det viktigaste i det här fallet.
Den 1 augusti arrangerar RFSL Asylforum, en heldag om asylpoltik och asylpraktik i samband med Pridefestivalen i Stockholm. Joe Katende är en av de HBTQ-personer som fått avslag och som den första augusti kommer delta i samtal om sina erfarenheter av asylprocessen. I Uganda riskerar han ett långt fängelsestraff, samt förföljelse av både myndigheter och privatpersoner för sin sexualitet. Enligt Aino Gröndahl är han inte ensam om att gå en osäker framtid till mötes.
– Trots att Sverige enligt utlänningslagen och Migrationsverkets egen rättschefs rättsliga ställningstaganden inte får skicka tillbaka människor till länder där de riskerar att straffas för sin sexuella läggning så skickas HBTQ-personer tillbaka till länder som Uganda och Iran, säger hon.
En av orsakerna till att många HBTQ-personer nekas asyl är enligt Aino Gröndahl att förarbetena till utlänningslagen är tvetydiga. Dels står att Sverige aldrig får utvisa en person till ett land där denne måste dölja sin sexuella läggning. Samtidigt får handläggaren ta hänsyn till huruvida personen tidigare dolt sin homosexuella läggning i sitt hemland vid bedömningen av risken att personen förföljs vid ett återvändande.
– Förarbetenas formuleringar möjliggör avslag med motiveringen att personen ska dölja sig sexuella läggning, trots att det enligt samma förarbeten, samt Migrationsverkets egna riktlinjer och internationella riktlinjer, aldrig ska få ske.
Migrationsminister Tobias Billströms pressekreterare Linda Norberg anser dock att både utlänningslagen och dess förarbeten ger ett gott skydd åt HBTQ-personer som söker asyl.
– Det kan aldrig krävas av den enskilde att han eller hon döljer sin sexuella läggning för att undgå förföljelse vid ett återvändande. Det är en grundläggande förutsättning vid en riskbedömning. Det framgår både av propositionen och av riksdagens utskottsbetänkande, och återspeglas i Migrationsverkets riktlinjer, skriver hon i ett mejl till Arbetaren.
Aino Gröndahl anser dock att förarbetena bör göras om och förtydligas. I väntan på en lagändring tycker hon även att Migrationsöverdomstolen ska pröva ett HBTQ-ärende och därmed skapa en praxis.
– Migrationsöverdomstolen har inte prövat ett enda HBTQ-fall. Därför blir det oklart hur lagen ska tolkas. Nu finns Migrationsverkets rättsliga ställningstaganden. Enligt ett av dessa ska handläggaren ta hänsyn till hur personen kommer att ”manifestera sin homosexualitet” i sitt hemland. Det begreppet är skamligt i Sverige 2013, säger Aino Gröndahl.
Fredrik Beijer, rättschef på Migrationsverket, menar att det är viktigt att ställa frågor om framtiden vid asylprövning. Om en person exempelvis inte vill leva öppet med sin sexualitet kan det komma att påverka rätten till asyl, även om homosexualitet är förbjudet i personens hemland.
– Även om det vanliga är att den asylsökande vill leva ut sin sexualitet så måste vi ställa frågan. Om svaret är nej måst vi också fråga varför. Är det på grund av hot och förföljelse ska personen ha asyl, men vissa kan ha andra skäl som inte ger rätt till asyl.
På frågan om det inte kan vara svårt att prata med myndigheter om sin sexualitet för en person som levt i ett land där personens sexualitet är olaglig svarar Fredrik Beijer att handläggaren måste ha förståelse för individens bakgrund och upplevelser.
– Vi måste givetvis ta hänsyn till att vissa har svårt att prata om sin sexualitet eftersom det är tabubelagt i landet de kommer ifrån. Men det får inte hindra oss från att ställa frågan. I stället får vi jobba med att personen får prata med en lämplig handläggare men också med en lämplig tolk.
Trots många brister i svensk lagstiftning och lagtillämpning menar Aino Gröndahl att läget ändå blivit lite bättre.
– Migrationsverket har utbildat HBTQ-experter som ska vara med i handläggningen av dessa fall, vilket är bra. Samtidigt måste HBTQ-experterna utgå från de rättsliga ställningstagandena och fråga asylsökande hur de kommer att manifestera sin sexuella läggning i sitt hemland. Därför är det viktigt både att reglerna ändras men och att utbildningen av experterna fördjupas och följs upp.
