Protester växer i Turkiet

Demonstranter med den turkiska flaggan på den tredje dagen av protester mot regeringen över hela landet. Foto: Thanassis Stavrakis / SCANPIX

De omfattande protester som ägt rum i städer runtom i Turkiet den senaste veckan har utvecklat sig till de största regeringskritiska demonstrationerna på årtionden. Polis och myndigheter har inte visat någon vilja till kompromisser, vilket hittills bara ökat på protesternas omfång.

– Det har kommit till en brytpunkt där människor inte är rädda längre, säger statsvetaren och frilansskribenten Ekim Çağlar till Arbetaren över en brusig telefonlinje från Istanbul.

Ekim Çağlar befinner sig under vårt samtal nära det område i Istanbul där de mest omfattande oroligheterna utspelade sig under lördags- och söndagskvällarna. Han har själv bevittnat hur polisen våldsamt angripit människor i centrala Istanbul, till synes utan urskillning.

– De skjuter med tårgasgevär rakt i ansiktet på folk. Det är rena krigsscener man ser, säger han.

Samtidigt har demonstrationerna i Istanbul bara fortsatt att växa. Polisen, som sedan tidigare är ökänd i Turkiet för sin konfrontativa hållning, har tvingats retirera under trycket från folkmassorna.

– I detta nu är centrala Istanbul i demonstranternas kontroll. Polisen har dragit sig tillbaka, säger Ekim Çağlar.
 

Protesterna handlade till en början om att rädda Taksim Gezi-parken i centrala Istanbul från planerna på en shoppinggalleria. Men allt eftersom polisvåldet eskalerat och demonstrationerna vuxit har fokus alltmer hamnat på yttrandefrihetssituationen och de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Samtidigt har även fler och fler städer dragits med i protestvågen. Protesterna omfattar i skrivande stund tio­tusentals människor runtom i Turkiet. Offentliganställda har utlyst en tvådagarsstrejk i sympati med protesterna.

– Alla kämpar nu, ingen är rädd. Det är väldigt mycket frustration som kommer ut. Människor känner att premiärministern politiskt sett ser sina medborgare som slavar, säger Ekim Çağlar.

Är det några särskilda samhällsgrupper som hittills dominerat demonstrationerna?

– Nej, det övergripande mönstret är att det inte finns något mönster. Alla är ute, barn, gamla, väldigt många kvinnor. Det är i stort sett jämn könsfördelning bland demonstranterna.

Vilken roll spelar ursprungsfrågan, motståndet mot en galleria i Taksim Gezi-parken?

– Hotet mot parken är starkt symboliskt. Istanbul är en stad som de senaste åren upplevt en aggressiv stadsförnyelse. Människor har vräkts från sina hem på grund av starka ekonomiska intressen i staden, med nybyggnad av bland annat köpcentra på dagordningen.

– Det som hände i parken var att fredliga demonstranter möttes av ett brutalt övervåld. Det har uppstått en kollektiv medvetenhet om att man måste agera. Folk kräver att bli behandlade som människor igen.

Människorättsorganisationen Amnesty International har uttalat skarp kritik mot den turkiska polisens agerande under protesterna. De betecknar den utbredda användningen av tårgas som ”den mest förödande åtgärden mot demonstranters säkerhet”, och framhåller att användningen hittills gett upphov till ett okänt antal skador, både när polisen siktat direkt på demonstranters ansikten med tårgas och när själva tårgasbehållarna träffat demonstranter i huvudet. Ett antal demonstranter rapporteras ha förlorat synen på grund av användningen av tårgas på nära håll.

– Övervåld från poliser är vanligt i Turkiet men de överdrivet hårdhänta svaren på de fredliga protesterna i Taksim har varit riktigt skamliga, säger John Dalhuisen, chef för Amnesty International Europa, i ett pressuttalande.

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan, från det moderat islamistiska och marknadsliberala AKP-partiet, har hittills valt en konfrontativ linje även i sina ord, med mycket lite utrymme för att diskutera med demonstranterna. På måndagen kallade han i turkisk tv demonstrationerna för en extremistyttring och anklagade oppositionspartiet Demokratiska folkpartiet för att ha provocerat fram protesterna. Han gav även uttryck för sin misstro mot de sociala mediernas roll.

– Det finns nu ett hot som heter Twittter. De främsta exemplen på lögner återfinns där. För mig är sociala medier det största hotet mot samhället, sade Recep Tayyip Erdoğan.

– Det här är en vändpunkt för AKP. Erdoğan är en väldigt självsäker och auktoritär politiker och han lyssnar inte på någon längre. Men han måste förstå att Turkiet inte är något kungarike och att han inte själv kan styra Istanbul från Ankara, säger Koray Çalışkan, statsvetare vid Boğaziçiuniversitetet i Istanbul till The Guardian.

Det är en bild som även bekräftas av Ekim Çağlar.

– Erdoğan har uppträtt direkt hotfullt och talat i termer av hur många fler ”de” är jämfört med demonstranterna. Demonstranter har försökt föra en dialog, men möter än så länge bara tårgas, säger han.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Nyhetsbrevet innehåller:

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar