Jag fastnar i tv-soffan en trött kväll efter läggning. Handen orörlig på fjärrkontrollen medan Nannyakuten rullar igång.
En ensamstående mamma med två barn håller på att gå under av utmattning och desperation när hon lättar sitt hjärta: hur ska hon få sina barn att samarbeta och lyda? Hon går hemifrån sju varje morgon, kommer hem vid sex. Ibland är det helgjobb. Barnen är ofta först lämnade och sist kvar på dagis, de drar täcket över huvudet på morgonen, vägrar gå och lägga sig på kvällen, slåss vilt med varandra, slår sin mamma.
Med något slags naiv förhoppning fortsätter jag ändå att titta, sträcker på mig för att se över tvättberget, orkar inte resa mig från soffan. Exempel efter exempel på misslyckade föräldrar radas upp i rutan, företrädesvis människor från arbetarklassen, ofta med fler barn än genomsnittet, med tuffa arbetsvillkor som nattskiftarbeten och vårdjobb.
Och sedan den obligatoriska uppläxningen från supernannyn – korta, klatschiga tips på hur trotsiga, krånglande barn bör hanteras. Femminutersmetoden: ”så får du ditt barn att sova på bara fem minuter-tipset”, och time-out: ”så får du ditt barn att ge upp sin egen vilja och tycka som du genom att isolera barnet och säga att barnet är dåligt-tipset”, är regel.
Medan jag sjunkit ner än djupare i soffan och supernannyn skäller ut den gråtande ensamstående mamman faller något på plats: ingen förälder förtjänar att klandras för sin otillräcklighet eller sina tillkortakommanden.
Jag väntar på att supernannyn ska säga att det inte är mammans fel att hon har det tufft med sina barn. Att det är klassamhällets fel som gör att hon har så lite tid med dem och alldeles för dåligt med stöd och avlastning.
Det säger inte supernannyn. Hon säger skäms! Hon säger styr upp ditt liv!
Kapitalismen gör oss till dåliga föräldrar. Vi ställs inför omöjliga villkor och en quick-fix-trend som älskar enkla och snabba lösningar.
Quick-fix-trenden står inte ut med att vissa saker tar tid och är komplexa. Den vägrar se strukturerna bakom problemen.
Inte nöjd med ditt utseende? Operera! Inte nöjd med dina barns lärare? Byt skola!
Nu har man dessutom i denna quick-fix-anda bestämt att föräldrar med mer pengar än andra föräldrar ska få köpa loss tid och avlastning genom att betala för läxhjälp eller en barnvakt som hämtar tidigt på dagis, avdragsgillt på skatten.
Men allvarligt talat. Att ta från de föräldrar som har minst och ge till de som har mest, var det verkligen det bästa de kunde komma på? Jag släpar mig upp ur tv-soffan och går och lägger mig mellan barnen.