Det börjar röra på sig i frågan om våra bostäder. Den allmännyttiga hyresrätten debatteras och försvaras av initiativ som ”Rätt att bo” och liknande.
Det här är givetvis bra, förbaskat bra. Problemet är att problemformuleringarna i hög grad bara är giltiga i tätorter, framförallt storstädernas förorter. Som vanligt hamnar vi som bor på landet på efterkälken.
Det här är inget vi kan kritisera de som driver frågan i städerna för, det är vi själva som måste ta tag i den. Men frågan är hur.
På landet är det största problemet utsattheten som hyresgäst. Det vanliga förfarandet är inte att man hyr av ett bolag med rutiner och erfarenhet av bostadsförvaltning. Tvärtom är det ofta så att man hyr av en privatperson. Allra vanligast är nog situationen att man hyr av en lokal bonde som köpt fastigheten för att komma åt marken och fick kåken på köpet.
Om det finns någon som helst förståelse för hyresgästers rättigheter så grundar de sig i grumliga resonemang om hur det gick till förr i tiden. Renoveringar genomförs sent, inkompetent eller inte alls. Hyreshöjningar sker lite beroende på hur resten av hyresvärdens verksamhet fungerar och grundläggande regler om att det faktiskt är hyresgästen som bor i huset ignoreras ofta helt.
Allt det här är i grund och botten lagbrott och hyresvärden borde i de flesta fall förlora ordentligt om man drog saker och ting till hyresnämnden. Problemet är att som boende i hyrd bostad på landet är man oerhört beroende av ett gott förhållande med sin hyresvärd.
Ofta är hyresvärden någon med inflytande i omgivningen, och man är helt i händerna på hyresvärden vad gäller löpande reparationer. Situationen är än värre om man inte sedan tidigare har ett socialt skyddsnät i det område man bor utan är inflyttad.
Givetvis finns det ”bra” hyresvärdar på samma sätt som det finns ”bra” arbetsgivare. Men grundproblemet är ändå beroendeställningen. Eftersom alternativet med allmännyttiga bostadsföretag inte riktigt finns på landet så är möjligheten att faktiskt äga sin egen bostad en betydligt mer angelägen fråga för låginkomsttagare på landet.
Möjligheten att förvärva ett eget boende och någon form av skydd mot att förlora sitt hem i skrala tider är frågor som rör arbetarklassen på landet i högre grad än de för tätorterna aktuella diskussionerna om hyresrätten. Räntefria bostadslån från det offentliga, likt egnahemssatsningen, ett avskaffande av kravet på total egendomslöshet för försörjningsstöd och en rad andra ganska enkla förändringar skulle kunna förbättra vardagen oerhört för låginkomsttagare på landet. En grundförutsättning är givetvis möjlighet till fasta arbeten med ordentliga löner, det eftersom bostadsfrågan hur man än vrider och vänder på det hör ihop med frågan om inkomst.
