För något mer än ett år sedan hände det en sak i mitt liv. Jag köpte två marsvin till min dotter. Jag hade länge lovat henne en kanin men inte känt att hon var mogen. Ett djur är nämligen inget man köper helt lättvindigt.
Efter att dottern fått sköta sin skolgång och städa sitt rum exemplariskt skulle det stora köpet ske. Jag hade vid tidpunkten brutit benet och satt därför hemma framför datorn väldigt mycket, vilket resulterade i att jag läste på otroligt mycket om kaniner, och ganska snart insåg jag att marsvin nog skulle passa henne bättre. Vilket även hon tyckte var en god idé, då man faktiskt fick två djur! Marsvin är nämligen flockdjur, och ska därför hållas med minst en artfrände.
Att köpa ett djur innebär ett ansvar och beslutet bör vara noga övervägt. Man bör ta reda på en rejäl dos fakta. Det spelar ingen roll om det är en hamster eller en häst. Först då kan man ställa sig frågan: pallar jag verkligen med det här?
Om inte bör man ta sig en funderare om det är rätt tillfälle. Detsamma om man köper ett djur till sitt barn. Ett barn bör aldrig ha huvudansvaret för ett djur för barn tröttnar – speciellt om ansvaret blir övermäktigt. Ett marsvin kan leva så länge som sju till åtta år.
Hursomhelst åkte jag och en vän och införskaffade två små Blocketmarsvin. Direkt plockade jag bort höhäckar och saltstenar, saker marsvin inte mår bra av. Saltsten kan till och med skada dem ordentligt.
Genom att jag tog huvudansvaret har min dotter inte tappat intresset utan älskar dem innerligt. De är med vid lek och läxläsning, men även som tröst när hon är ledsen. När hon ger dem hö eller städar deras bur är det för att hon känner ett ansvar som inte är påtvingat.
En gång tappade hon den ena grisen i golvet så den bröt av båda övre framtänderna vid rötterna. Det blev akutresa till djursjukhuset, jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade försäkring. Det blev ganska dyrt ändå – 1 600 samma månad som dottern skulle fylla år. Men för henne var det viktigare att ta hand om marsvinen än födelsedagspresenter (även om hon givetvis fick det sistnämnda med). Så tänk om de små hårbollarna kunde förstå all min tacksamhet för vad de gjort för min dotter och hur de fått henne att växa.
Det är givetvis inte bara ros att ha sällskapsdjur – det innebär en del arbete och pengar – men i det långa loppet är det värt det.
Mitt råd till dig som funderar på att skaffa ett djur till dig eller ditt barn är att ta reda på mycket fakta, och definitivt inte lita på den taffliga information man får i djuraffärer. Fråga dig själv om du orkar med ansvaret med allt vad det innebär. Försäkra djuret och köp ett begagnat djur (har ni otur blir ni som jag, och får Blocketförbud då hjärtat öppnar sig för alla hemlösa, massproducerade och vanvårdade djur).
