Vardag på krigskliniken

Utanför stenmuren med de övervakande vakttornen kryper Kabuls bilköer sakta fram. Människorna på led utanför hostar av den tunga smoggen. De väntar på att bli insläppta till andra sidan för att få medicinsk hjälp. Och den här dagens ringlande köer är inget undantag. Varje dag väntar drabbade människor från Afghani­stans eviga konflikt på att få hjälp med sina skador på Emergency Surgical Center for War Victims.

Men innanför murarna är stämningen ­annorlunda. Där spatserar patienter på bättringsvägen långsamt över den gröna gräsmattan och försöker vänja sig vid sina nya proteser och livssituationer. Centrets lekplats står tom.

Luca Radaelli, 45 år, arbetar som medicinsk koordinator och sjuksköterska för den italienska hjälporganisationen, och tar emot skadade dagligen. I snart tre år har han hjälpt krigets offer inte bara i Kabul, utan även i Lashkar-gah-provinsen. Han berättar att mycket har förändrats sedan han först kom till landet.

– Vardagen ser annorlunda ut. Allt fler ­patienter kommer till oss och nästan alla våra sängplatser är fulla, trots att det är vinter. Det är fler attacker nu jämfört med förut. Men att centret är fullt är inget ovanligt, speciellt inte under somrarna. 

Och tyvärr är centret, trots murarna, långt ifrån en säker plats. Bara ett stenkast bort ligger FN:s kvarter och Irans ambassad, vilket ökar riskerna för talibanattacker i området. Men det är inget som stoppar Luca, som brinner för sin uppgift. Han stänger profes­sionellt av världen utanför.

– Det är klart att man blir rädd när man hör bomber, eller hur de skjuter utanför, men det är inget som hindrar mig från att göra bra ifrån mig på arbetet.

 

Att ta hand om människor som klivit på minor, hamnat i en skottlossning eller råkat ut för splitter är vardag för Luca och de andra anställda. Hjälpcentrets sex salar är anpassade för alla dem som blivit offer för kriget. Dock är alla, oavsett om det handlar om krigsrelaterade skador eller inte, välkomna när som helst under dygnet. 

– Och all medicinsk hjälp här är gratis, ­säger Luca. Jag tycker det är fantastiskt att kunna bidra med så mycket till alla människor här. Och att ekonomin inte begränsar och utesluter, vilket det ofta gör på andra sjukhus som kostar pengar. 

Och att inte begränsa eller utesluta gäller inte bara när det kommer till pengar. Det är viktigt att alla sjuksköterskor är helt neutrala inför patientens bakgrund, då det händer att talibaner och människor från fängelset vårdas på centret. 

– Det är inget som hindrar mig från att hjälpa dem. Alla är de människor, säger Luca.

Han berättar även om de regler som de som arbetar på centret måste ta hänsyn till. De får inte ha några som helst förbindelser med de italienska militärstyrkorna i landet, och de måste i alla lägen vara politiskt neutrala.

– Hela hjälpcentret är också uppbyggd på att vi inte får ha några vapen här. Vi har kommit till afghanernas hemland för att hjälpa dem, och då måste vi också respektera dem, säger han.

 

Bland de 70-80 patienter som för tillfället vårdas på centret finns alla åldrar representerade. Minorna bryr sig lika lite som centrets personal om vem du är och vad du har för bakgrund. Och att dagligen se gamla och barn med skador kan vara minst sagt obehagligt för någon som inte är van.

Luca berättar om en patient som gjort särskilt stort intryck på honom:

– Det var en liten flicka när jag jobbade i Lashkar-gah som hade fått hett vatten på bröstet. Hon låg där i tre månader, och det är klart att man då får en personlig kontakt. När flickan till slut blev utskriven fick hon två skott i bröstet och dog…

Luca visar hjälpcentret. Walkietalkien är redo i hans hand och han tar oss till en av 

patientsalarna. En helikopter flyger ovanför oss när vi stiger in i den instängda lukten bland de 20 patienter som vårdas i sal A. Många har dropp. 

En fluga slår sig ned på en rosa kopp. Mannen bredvid koppen heter Delajha, och kom till centret igår. Han vänder bort huvudet, andas, och vänder sig sedan tillbaka. Blicken avslöjar hans utmattning direkt. 

– I går när jag gick på åkern för att samla in ved inför vintern till min familj klev jag på en mina, säger han med tårar i ögonen.

Hela familjen kom rusande direkt när de hörde smällen, och han fick snabbt hjälp.

– Jag var i chock och rädd. Smärtan var fruktansvärd, säger Delajha. 

Nu väntar han på att det ska bli måndag vilket innebär besökstid och en stund med hans föräldrar. Svetten rinner nedför ansiktet när han tittar ned på det tomrum som så sent som igår var hans högra ben.

 

Inte långt från sal A ligger sal B. En pojke i rullstol ser sig omkring på de andra patienterna. Pojken heter Jumshid och är 13 år gammal, från provinsen Wardak. Han kliar sig på kragen med sin högra hand. Den vänstra handen är, precis som benet, inlindat i bandage. Skinn har lossnat från hans högra ben. Och i sängen bredvid Jumshids ligger hans bror, 18-åriga Mursalin. De båda bröderna var inte långt ifrån att lämna jordelivet. Mursalins arm är amputerad och han täcker snabbt över sina ben med en filt som för att dölja vad som finns där under.

– Vi var bara hemma på gården när min bror tog upp en metallbit och undrade vad det var. Så plötsligt exploderade den, säger Jumshid.

Luca tar mig vidare. Alla de olika salarna tycks leva sina egna liv, och det kommer olika ljud från dem allihopa. Från sal C, vilken är till för kvinnor och barn, hörs förtvivlade skrik, medan det i salen bredvid skramlas med matvagnarna. Längst där inne ligger en liten pojke med något på halsen. Han har precis fått sin mat som består av tonfisk, ris och bröd. Istället för tuggande hörs tunga andningsljud. Plötsligt gungar pojken fram och tillbaka och huden på hans panna dras sakta in som i en grop.

– Det här är Gulmohamad. Han är min son, säger pappan Abdul Samat.

Gulmohamad kan inte prata, så Abdul får berätta vad som hänt honom i stället. Det som sitter på hans hals är syretillförsel kopplat till en respirator. Läkaren hoppar in i samtalet och berättar att Gulmohamad varit på centret i snart tre månader, och att det från början varit väldigt svårt att veta om han ens skulle överleva. Hans tragedi inträffade långt bort från Kabul, i byn Loghar. Det var en helt vanlig dag och Gulmohamad, som själv alltid drömt om att bli läkare, var på väg hem från skolan.

Plötsligt utbröt en konfrontation mellan talibanerna och den amerikanska militären. Alla i byn fick gömma sig. Så dök bomben upp. Någon tog upp den just i det ögonblick den exploderade, och Gulmohamad blev träffad av splittret både i huvudet och i ena benet, berättar Abdul.

 

Situationen blev så allvarlig att Gulmohamad blev tagen till den paktistanska gränsen för hjälp. Men resan var förgäves. Där fanns inte de resurser och kunskaper de hade hoppats på, och det fanns inte mycket annat att göra än att ta sig tillbaka till Afghanistan, den här gången till Kabul.

Ytterligare ett djupt andetag hörs från Gulmohamad. Trots att hans kom undan med livet i behåll den här gången är ingenting som det varit. Bara åtta år gammal kommer han från och med nu vara ännu mer beroende av sina föräldrar och de sex äldre syskonen än tidigare. Och skadan är så komplicerad att kunskaperna på hjälpcentret inte räcker till. 

– Vi behöver ta in en specialläkare från Italien för att kunna lösa problemet. Det har förekommit vissa problem i det ärendet, ­visumansökan krånglar och Gulmohamad har inte mycket tid kvar, säger Luca.

Utöver den akuta sjukvården erbjuder centret sjukgymnastik, röntgen och apotek. Vad som lämnats därhän är situationen för den drabbade efter tiden på centret. Ingen finns där att hjälpa dem att ta sig igenom det psykiska traumat, som oftast hänger kvar mycket längre än vad de kroppsliga problemen gör.

– Patienterna har rätt till sjukgymnastik efteråt, och ibland tar vi även hjälp av Röda korsets internationella kommitté för att de ska få hjälp att hantera sin nya livssituation. Där tillverkas även alla proteser. Och fastän vi vet att de behöver psykologisk hjälp är det inget vi kan hjälpa till med. Vi har inte den möjligheten, säger Luca.

 

Solen börjar sakta sjunka och förvandlar en helt vanlig dag till ett kaos. En vitröd Toyota Landcruiser med emblemet Emergency Surgical Cener for War Victims ger sig iväg med full fart, sirenerna på. Samtidigt hörs det fullt av sirener från poliser och andra ambulanser. En annan Landcruiser anländer utanför hjälpcentret och in kommer det tjugo-trettio tal personer på bårar som fallit offer för två självmordsattacker, blodiga och förmodligen döda. Luca sätts i arbete och de tre tälten de har ute på gården fylls snabbt upp av skadade människor. Skadade från krigets Afghanistan.

 
Publicerad Uppdaterad
10 hours sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
2 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad