”En kvinna i medelåldern vistas ensam på solsemester. På en bar dricker hon sig full, dansar på borden och trakasserar övriga gäster.” Så beskrevs Johannes Nyholms kortfilm Las Palmas i SVT:s programtablå. Nästan 14 miljoner har redan sett ett kortare klipp på YouTube och filmen har belönats av flera festivaler. Kvinnan gestaltas av en ettårig […]
”En kvinna i medelåldern vistas ensam på solsemester. På en bar dricker hon sig full, dansar på borden och trakasserar övriga gäster.” Så beskrevs Johannes Nyholms kortfilm Las Palmas i SVT:s programtablå. Nästan 14 miljoner har redan sett ett kortare klipp på YouTube och filmen har belönats av flera festivaler. Kvinnan gestaltas av en ettårig flicka, resten av rollerna av marionettdockor.
Flickan har rosiga kinder, friskt bebishull och färgglada barnkläder. Hon kladdar storögt med den enorma glass hon serveras. Hon håller precis på att lära sig gå. Charmigt? Jag vet inte. Översatt till den medelålders kvinna hon ”spelar” (en ettåring kan inte spela, hon bara är) skulle det ju snarare bli blekfet, smaklös, glosögd och klumpig.
Och det är förstås poängen, men är den rolig? Själv kan jag inte befria mig från en kletig känsla av klassförakt, förakt för charterturister, ”smaklösa svenssontyper”, ensamma och kärlekstörstande kvinnor i medelåldern. Men kanske har jag bara fel sorts humor.
På Svtplay.se till 1 februari.
