Signerat

God morgon 2012

Knappt hinner man klia sig i skallen innan floden av elände sköljer över en. Insikten att min första vecka av det nya året är obehagligt lik revolternas 2011. Det lilla i det stora. Livet, ni vet. Gipsade armar, hångel, vinterkräksjuka och otrohet. Allt på sju dagar. Dessutom alldeles för mycket rödvin och det gör ju […]

Knappt hinner man klia sig i skallen innan floden av elände sköljer över en.

Insikten att min första vecka av det nya året är obehagligt lik revolternas 2011. Det lilla i det stora. Livet, ni vet. Gipsade armar, hångel, vinterkräksjuka och otrohet. Allt på sju dagar. Dessutom alldeles för mycket rödvin och det gör ju sitt för att sätta känslorna ur spel. Så. Glädje och förhoppningar byttes efter tolvslaget mot skepsis och oro.

Syrien, upproren i Nordafrika, hungerkatastroferna, härdsmälta och protesterna mot Putin. 2011 var hopp och förtvivlan om vartannat. Där ute i det stora, så väl som här hemma i trerummaren vecka ett 2012.

Överallt känslor. Det är lätt att bli pessimist när graderna håller sig kring noll. Det varken snöar eller töar utan allt bara är. Apatin vid ännu en grådisig januarimorgon och över vänsterpolitikernas fortsatta oförmåga att spela bollen i det vidöppna målet.

Allt går i cirklar, är och förblir. Bildt, oljan och Dagens Nyheter som hälsar på hemma hos Anders Borg.

Minns hur man kände sig hoppfull. Och nu, huvudvärken. Hur jag står lurad och ­liten på perrongen och vinkar av ännu ett år med grusade förhoppningar och ser nästa rulla in med Reinfeldt som leende lokförare längst fram.

Tag plats.

2012 mot framtiden. Avgår nu eller aldrig.

Så snurrar det på, vardagslivet.

Ett presidentval i USA.

Hopp om förbättring?

Njae.

Militären som återtagit kontrollen över gatorna kring Tahrir och ett Gaza alltjämt lika isolerat från omvärlden.

Förändring? Suck.

Och så hon som sitter bredvid och förklarar att det visst kan bli bättre igen.

Jag skiner upp, känner hopp i ett dygn, torkar mina tårar och delar en avslagen folköl under kökslampan. Vi somnar och ute är det plus minus noll. Men ingen snö lyser upp den hala asfalten utanför. Den är bara mörk, hård och kall.

Alliansen på gatunivå.

Så minns jag en vän som har det svårt. Han avslutar sina brev med orden ”Det var inte bättre förr, det blir bättre sen”.

Jag hoppas han har rätt. Än kan det vända. Till något som förhoppningsvis ordnar upp sig. Som är bättre. Eller åtminstone inte apatiskt och ledsamt.

Välkommen till Arbetaren 2012.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984