Spanska företag har svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen. Fackföreningarna föreslår investeringar och utbildning, men arbetsköparna och medier skyller den låga produktiviteten på arbetarna.
Spaniens ekonomi har problem, stora problem. Arbetslösheten nådde 21,3 procent under första kvartalet i år och 4,9 miljoner människor står utan jobb. Den ekonomiska krisen har varit särskilt svår för Spaniens unga och ungdomsarbetslösheten är nu nästan 45 procent. En del av förklaringen är att spanska företag lider av låg produktivitet, och har svårt att konkurrera med resten av världen.
På detta problem har olika lösningar föreslagits. Fackföreningarna och delar av vänstern förordar utbildning och investeringar för att öka produktiviteten medan arbetsköparorganisationer, spanska centralbanken och EU vill lösa problemen genom att sänka lönerna och göra det billigare att säga upp. Centralbankschefen Miguel Fernández Ordóñez har särskilt ivrigt förespråkat en reducering av arbetarnas rättigheter och förmåner som ett sätt att få bukt med arbetslösheten och därmed budgetunderskottet. Även CEOE, Spaniens största arbetsköparorganisation, har framfört dessa åsikter. I början på juni bröt förhandlingarna mellan CEOE och de största spanska landsorganisationerna CCOO och UGT, om en ny modell för kollektivavtal, ihop. I sista stund övergav arbetsköparorganisationen kompromisslösningen som var så gott som i land och krävde mer radikala reformer.
”CEOE förhindrar en överenskommelse, och återgår till att kräva det de alltid velat: företagaren som herre, det bästa kollektivavtalet är det som inte finns och ju längre fackföreningarna är ifrån arbetsplatsen desto bättre”, skrev Ramón Górriz från CCOO på landsorganisationens hemsida.
Arbetsköparorganisationens nya mod kommer efter att den lyckats åstadkomma en förskjutning i den allmänna debatten i landet. I massmedia låter det nu närmast som om det är fackföreningarnas och arbetarnas fel att företagen inte är konkurrenskraftiga. I takt med att hundratusentals arbetstillfällen förstörts i den privata sektorn så har också offentliganställda – som i Spanien inte kan bli uppsagda – blivit mer och mer populära måltavlor för högerpopulistiska utfall, även om också de drabbats i och med en generell lönesänkning på 5 procent förra året.
– Arroganta och opålitliga offentliganställda ska straffas, sade Juan Rosell, ordföranden för CEOE, vid en konferens arrangerad av affärstidningen El Economista den 21 juli.
Utspelet väckte ilska på den fackliga sidan:
– Om Rosell är medveten om några missförhållanden som gör att han uttalar sig så, så borde han anmäla det till myndigheterna och inte demonisera offentliganställda som redan fått sin lön sänkt, sade Ignacio Fernández Toxo, generalsekreterare för CCOO och tillika ordförande för den Europeiska fackliga samorganisationen.
– Det är ett orättvist uttalande som försöker måla upp en bild av offentliganställda som myglare, tillade han.
I det hårda samhällsklimat som uppstått är de spanska fackföreningarna allt mer trängda. Landets system med stora bidrag till de största fackföreningarna oberoende av medlemskap och bindande kollektivavtal för alla företag i en bransch har lett till att den fackliga organisationsgraden är väldigt låg: under 20 procent. Detta har gjort att när det spanska tillväxtundret på några år vändes till en svår kris så var det svårt för dem att organisera ett starkt fackligt svar. Istället har de kunnat utmålas som själva problemet och sägs inte alls representera arbetstagarna.
Kritiker från vänster menar att all fokus på fackföreningarnas och den offentliga sektorns tillkortakommanden döljer den verkliga frågan om de ekonomiska problemen. Spanska arbetare har lägre löner och arbetar fler timmar än arbetare i de flesta andra euroländer. Trots detta verkar arbetsköparorganisationer och EU-institutioner tycka att förklaringen till problemen ligger i arbetsrätten, och att lösningen är att jobba mer för mindre.
Fackföreningarna och delar av vänstern ser hellre en lösning med mer investeringar i omställningen till kunskapssamhället och en mer rationell företagsstyrning. I Spanien härskar fortfarande auktoritära, hierarkiska strukturer i företagen och det finns en motvilja hos arbetsköparna att anpassa sig till den moderna, plattare organisationer där anställda har mer att säga till om och också är mer produktiva. I Baskien, den autonoma region som alltid legat i framkanten vad gäller industri, tillväxt och levnadsvillkor i Spanien, provas nu en annan metod. Där skrev i våras ett antal arbetsköparorganisationer och fackföreningar under ett avtal som ska ge anställda mer inflytande i företagen. Tanken är att ledarskap ska ersätta auktoritet och att företagen ska bli mer flexibla och decentraliserade.
– Tanken är att hitta en medelväg mellan kooperativ och 1800-talets företagsstyrning som redan nått sitt bäst före-datum, sade lokalpolitikern Pello González i samband med att avtalet skrevs under.