Det senaste nedskärnings- och privatiseringspaketet, tillsammans med den fortsatta ekonomiska nedgången, har gett de grekiska protesterna ny styrka. Flera strejker pågår på statliga företag hotade av privatisering, däribland på kraftbolaget PPC vilket under veckan ledde till strömavbrott i Atens förorter och på flera andra håll i landet. Arbetarna har också stängt av strömmen till regeringsbyggnader. Under tisdagen inleddes ännu en 48-timmars generalstrejk.
Men den största proteströrelsen för tillfället är de människomassor som ockuperar Syntagmatorget utanför parlamentet, en ockupation som pågått i över en månad och fått efterföljare i Thessaloniki och flera andra städer. Demonstranterna har tidvis närmast belägrat parlamentet och drabbat samman med polisen upprepade gånger.
Ockupationen har utvecklats till en permanent ”folkförsamling” med dagliga rådslag. Politiska partier är bannlysta och rörelsen har ”verklig demokrati” som slagord. I Atenförsamlingens resolutioner heter det bland annat ”vårt mål är inte bara att stoppa paketet utan ett fritt och rättvist samhälle, utan exploatering”. Ett beslut är att göra upp planer för att tillsammans med offentliganställda ockupera privatiseringshotade institutioner och driva dem självorganiserat.
Åsikterna om den nya rörelsen varierar. Trotskiska World socialist web site kritiserar den som formlös, apolitisk och handlingsförlamad. Grekiska anarkister beskriver å sin sida manifestationen som hoppingivande, radikaliserande sig och ökande i styrka. Båda kritiserar dock rörelsen för nationalism: grupper av fascister tilläts delta under flera veckor innan de kastades ut, och medan partifanor är förbjudna är torget fullt med grekiska flaggor.
Sociologen Panagiotis Sotiris skriver däremot på nättidningen Z Magazine att flaggorna inte ska tolkas som nationalism, utan som ”ett försvar för rätten till självbestämmande mot EU, IMF och finansmarknaderna”.
