Den 26 april steg teleteknikern Rémi Louvradoux, 57, som så många andra dagar ut ur sin bil på parkeringsplatsen utanför France Telecom, FT, kontor i Merignac, nära Bordeaux. Därefter dränkte han in sig själv i bensin, tände på och dog på några sekunder i flammorna.
Följande dag samlades runt 300 tidigare kollegor tillsammans med Rémi Louvradoux familj utanför företagets regionkontor i Bordeaux för en tyst minut. Den lokala chefen fick veta att hon inte var välkommen till manifestationen.
– Orsaken till självmordet är helt tydligt hur France Telecom behandlade hans anställning, sade hans son till reportrar på platsen.
2009 skickade Rémi Louvradoux ett protestbrev till företagsledningen där han fördömde FT:s ”feghet, låga moraliska nivå och ansvarslöshet… Folk kastas ut i positioner utan utvärdering eller stöd. Det är en maskin för att göra människor galna, självmord blir den enda utvägen”.
Han hade under de senaste 10 åren inte haft någon fast post utan flyttats mellan olika arbetsplatser. Den senaste var som underchef på ett callcenter, en uppgift han hatade – han tyckte inte om att övervaka andra människor.
Rémi Louvradoux dramatiska död var ingen isolerad händelse: sedan 2008 har 60 FT-anställda begått självmord, flera av dem på sina arbetsplatser; i ett fall stack en man en kniv i magen mitt under ett möte med sin chef.
Det ligger nära till hands att dra paralleller till kinesiska Foxconn, där högt tempo, hårda krav, övervakning och otrygghet ledde till en uppmärksammad självmordsvåg. Men skenet bedrar. Förklaringen till självmorden på FT är inte densamma, utan än mer cynisk.
På Foxconn var den påfrestande arbetssituationen resultatet av högt uppdrivna produktivitetskrav. På FT, däremot, hade den skapats avsiktligt.
Bakgrunden är att det delvis privatiserade telebolaget gjorde stora uppköp av övervärderade bolag under IT-bubblan, och på så vis drog på sig omfattande skulder. Efter att bubblan spruckit blev strategin att försöka återställa vinstnivån genom stora nedskärningar. Mellan 1996 och 2009 minskade arbetsstyrkan från 162000 till 103000 anställda.
Problemet är att merparten av personalen fortfarande räknas som offentliganställda, vilket gör det omöjligt att säga upp dem enligt fransk arbetsrätt. Däremot saknar offentliganställda skydd mot tvingande omplaceringar, och det var den möjligheten FT utnyttjade och missbrukade.
Hur det gick till avslöjades förra året av en tidigare regionchef, ”Christian” för magasinet Les Inrockuptibles.
2004 kallades Christian till möte med 200 andra chefer för att introduceras för den nye vd:n, Didier Lomard.
– Den gode är borta, nu är det den onde, den råe och den fule som gäller! sade Lombard, syftande på sig själv, vice vd:n och personalchefen. Han förklarade där taktiken att ”uppmuntra” anställda att säga upp sig. Personalansvariga i företaget skickades på kurser där FT:s situation jämfördes med slaget om Storbritannien under andra världskriget och fick höra att ”vi befinner oss i krig och i krig blir folk dödade”. De fick rådet att ”sätta upp ouppnåeliga mål för de anställda”.
En annan tidigare topptjänsteman inom FT, managementkonsulten Bruno Diehl, har avslöjat exempel på en övningsuppgift under kurserna: en anställd har en sjuk mamma som han besöker varje dag och lösningen är att flytta honom till ett jobb mer än 100 kilometer bort, så att ”skuldkänslor” får honom att sluta.
Av Oscar, en vän på företagets huvudkontor, fick Christian tag på ett dokument, producerat av konsultföretaget Orga, som visar att FT var fullt medvetet om den psykiska press det utsatte anställda för. Dokumentet beskriver en ”sorgkurva” med sex olika stadier efter en traumatisk omplacering eller annan försämring i arbetssituationen, bland annat ”protest” och ”depression”, som slutar med ”resignation” och egen uppsägning. Vad företaget inte förutsett var att ett en del anställda aldrig gick vidare till det sista steget – i stället slutade kurvan med självmord eller självmordsförsök.
Efter att ha skickat ett mail till personalavdelningen om depressioner, utbrändhet och självmordsvarningar bland hans egna anställda, drabbades Christian själv av total utfrysning och sade upp sig 2007.
Efter avslöjandena har FT bytt vd. Den nye vd:n, Stephane Richard, har lovat att upphöra med tvångsförflyttningar och att företaget inte längre har något samröre med Orga. Vare sig det stämmer eller inte, är det dock tydligt att självmordsvågen på France Telecom ännu inte tagit slut.
