Det blir inga fler placeringar inom arbetsmarknadsåtgärden Fas 3 i Västerås kommun. Kommunal säger helt sonika nej till alla förslag med hänvisning till att de ersätter riktiga jobb. Och eftersom ett godkännande från kollektivavtalsslutande fack enligt
Arbetsförmedlingens praxis anses nödvändigt – och tillräckligt – för att uppfylla lagens krav på att undvika ”undanträngning”, sätter det stopp för verksamheten.
I S-styrda Malmö å andra sidan har kommunen meddelat att man framöver tänker erbjuda alla 100 Fas 3-are inom kommunen, efter ett års åtgärd, tillfällig anställning under två år. Anställningarna ska finansieras genom att utnyttja olika statliga bidrag, betalas avtalsenligt och ge rätt till a-kassa och därmed en väg ur åtgärdssystemet för den arbetslöse.
Dessa två exempel visar att arbetarrörelsen faktiskt lokalt kan göra en hel del för att blockera den kritiserade åtgärden. Men trots att det uppmanats till efterföljd har initiativen hittills inte spritt sig (i Borlänge har dock Vänsterpartiet krävt att kommunen vägrar skapa nya Fas 3-platser).
LO-distriket Väst har istället formulerat en lista med ”7 krav på Fas 3”, bland annat på handledare och utvärdering. Listan har mött kritik från flera arbetslösa som menar att kraven är tandlösa.
Åsiktsklyftan inom socialdemokratin skärptes betydligt när nye partiledaren och ekonomiske talesmannen, Håkan Juholt och Tommy Waidelich, nyligen uttryckte sitt stöd för förslaget om ”Välfärdsjobb”, ursprungligen lanserat av näringslivstankesmedjan SNS.
I SNS förslag är formuleringen ”sysslor som annars inte skulle bli utförda” närmast ordagrant tagen från reglerna för Fas 3. Platserna skulle skapas i offentlig sektor, samt eventuellt i privata välfärdsföretag, och bidraget till anordnaren skulle ligga på runt hälften av vad det är i Fas 3, vilket skulle eliminera skandalomsusade entreprenörer som Jobbfabriken och Personalstrategerna, men inte innebära någon förbättring ur de arbetslösas synvinkel. Tvärtom skulle det bli en betydande skärpning i det att åtgärden skulle sättas in efter så lite som ett halvårs arbetslöshet.
Rent ideologiskt är SNS språkbruk också ett trendbrott: hittills har alla arbetsmarknadsåtgärder, även Fas 3, i teorin motiverats med den arbetslöses eget intresse – för att ge erfarenhet, referenser, ”bryta passiviteten” och så vidare. SNS däremot talar om att den arbetslöse ska jobba oavlönat som en ”plikt mot samhället”.
Juholts Välfärdsjobb innebär en genuin kursändring. När Ylva Johansson, socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson, tidigare attackerat Fas 3 i talrika inlägg på sin blogg har hon istället talat om att ersätta det med utbildningsvikariat (lätt omarbetade friårsvikariat) och plusjobb, en åtgärd med avtalsenlig lön som många arbetslösa i dag ser tillbaka förhållandevis positivt på.
Tidningen Arbetsmarknaden nämner dock att Sveriges kommuner och landsting, SKL, efterlyst ”så kallade samhällsnyttiga jobb”. Med tanke på Juholts omtalade förankring ute i landet är det kanske inte helt otroligt att han fått impulser därifrån.
Kommunals Annelie Nordström var snabbt ute med att fördöma Juholts förslag. Bland S-märkta bloggare tycks reaktionen också vara övervägande negativ: Marcus Gustavsson, SKTF:s ordförande i Göteborg, är ”väldigt skeptisk” till ”lågt betalda tvångsjobb”, Claes Krantz tycker att ”Håkan Juholt och Tommy Waidelich låter som Anders Borg”.
Men det finns också de som uttrycker stöd: Tord Oscarsson, riksdagsman från Härnösand, kallar det ”viktiga steg som bör diskuteras vidare”.