Medan den svenske styrelseordföranden Carl-Henric Svanberg försäkrar att oljejätten BP bryr sig om de ”små människor” som drabbats av oljekatastrofen i USA har vilda strejker brutit ut i Colombia. Efter år av fruktan vädrar facket nu morgonluft.
I regionen Casanare i östra Colombia har BP pumpat upp olja sedan början av 1990-talet. Verksamheten har orsakat miljöförstöring och eldat på det politiska våldet, men enligt kritikerna inte nämnvärt höjt levnadsstandarden för vanligt folk.
– BP:s vinster är oproportionerligt stora jämfört med deras sociala investeringar i området, säger Fabio Díaz, ordförande för oljefacket USO:s sektion för oljeledningar.
En vild strejk inleddes den 22 januari, varade en månad, och ledde till våldsamma sammanstötningar med kravallpolis. Slutligen gick BP med på att förhandla.
Det är de anställda till BP:s underleverantörer som tagit till stridsåtgärder, inte den relativt
välbetalda direktanställda personalen där facket inte har en enda
medlem.
De förstnämnda utgör en stor andel av arbetskraften på BP:s installationer, men har sämre villkor. USO kräver nu att BP skriver ett kollektivavtal som omfattar alla.
– Underleverantörerna används för att undvika ha arbetare direktanställda. Men BP är ägare till fälten, och deras arbete kretsar krig BP. Det handlar om tjänster som permanent utförs åt BP, argumenterar Fabio Díaz.
Parallellt med den fackliga konfliken pressas BP av en sammanslutning av organisationer från civilsamhället, där också USO ingår. De har överlämnat en kravlista där de bland annat anklagar bolaget för att förorena vattnet och skapa geologisk instabilitet genom seismiska test.
De kräver också att företaget ska ge ekonomisk kompensation för de brott mot mänskliga rättigheter som följt i oljans spår. Anklagelserna som riktats mot BP sedan 1990-talet liknar dem som nu hemsöker det svenska bolaget Lundin Petroleum, för dess verksamhet i Sudan.
Företaget självt har en totalt motsatt bild av sin roll. År 2007 kom BP på första plats av 16 oljebolag i en miljögranskning av colombianska myndigheter.
– Under 20 år har BP haft en permanent kontakt och bred dialog med lokalsamhället. Vi har diskuterat en rad ämnen av gemensamt intresse som sociala projekt och jobbmöjligheter. BP:s frivilliga sociala investeringar kommer under 2010 att uppgå till 2,2 miljoner US-dollar, säger Poly Martínez, BP:s presskontakt i Colombia.
Stämningen mellan parterna har stundtals varit hätsk.
– BP hotade att anmäla oss för förtal. Det är ett sätt att få arbetarna att överge rörelsen, säger Fabio Díaz.
– BP har varken gjort några hot eller stämt någon av dem som protesterar, kontrar Poly Martínez.
Den 15 april höll BP årsmöte i London, Carl-Henrik Svanbergs första. Utanför stod folk med plakat som sade: ”Inget blod för olja”. Dessutom lyckades det för brittiska aktivister att gripa mikrofonen och beskriva situationen
i Casanare. Antagligen i onödan, för anklagelserna är välkända
av BP:s styrelse sedan åratal.
Den 21 maj blossade konflikten upp igen när arbetare inledde en ockupation av en av BP:s installationer i Casanare. Den 2 juni kom de i bråk med soldaterna som skyddar anläggningen.
– Det var runt åtta soldater som kom in på området för att provocera. De var beväpnade och anklagade arbetarna för att vara gerillamedlemmar, säger Fabio Díaz.
BP:s version är att ockupanterna försökt hindra en helikopter lastade med kemikalier nödvändiga för produktionens säkerhet att landa, och att soldaterna och delar av BP-personalen försökte hindra en katastrof. Våldsamheter kunde i vilket fall undvikas.
Nu fortsätter förhandlingarna. Kanske kommer BP efter senaste tidens globala kritikstorm känna sig manat att även gå lågavlönade oljearbetare i Casanare till mötes. Eller så visar det sig tvärt om att dessa är ännu mindre än ”små människor” i USA.