Utrikes

“Vem vill ge upp sina privilegier?”

Under en demonstration mot apartheid 1986 sköt poliser mot mig. En av kulorna gick rakt igenom mitt huvud och förlamade delar av min kropp”, säger Mbuyiselo Botha. Men hans kamp mot rasförtrycket i Sydafrika fortsatte. Han ser det som en del av samma kamp som den för jämställdhet. Mbuyiselo Botha har arbetat med jämställdhetsfrågor sedan […]

Under en demonstration mot apartheid 1986 sköt poliser mot mig. En av kulorna gick rakt igenom mitt huvud och förlamade delar av min kropp”, säger Mbuyiselo Botha. Men hans kamp mot rasförtrycket i Sydafrika fortsatte. Han ser det som en del av samma kamp som den för jämställdhet. Mbuyiselo Botha har arbetat med jämställdhetsfrågor sedan 1995. I dag är han en del av The Sonke Gender Justice Network som specifikt fokuserar på att arbeta med män.

Varför män?
– Därför att de flesta förövarna när det kommer till våld mot kvinnor är män. Så om vi vill stoppa våldet mot kvinnor, stoppa våldtäkterna, stoppa spridningen av hiv bland kvinnor, måste vi fokusera på att involvera män. Ibland använder sig män av kultur eller religion som ett sätt att rättfärdiga sitt beteende. De säger till exempel att de har betalat lobola, sydafrikansk hemgift, och därför har rätt till sin frus kropp. Om vi inte fokuserar på män, utelämnar vi den person som är mest involverad i problemet. Det säger sig självt att då går det inte att lösa.
– Och det är män som måste visa och förklara för andra män varför de måste involveras, annars kommer ingen förändring att ske. Att förklara att om männen inte förändrar sitt beteende, kommer kvinnor i deras egna förhållanden, deras egna döttrar, liksom de mödrar som födde dem, att fortsätta våldtas. Vad kommer din reaktion som man bli? Kommer du att sitta med armarna i kors och hålla tyst? Självklart inte, eftersom du vill skydda din dotter. Jag ser det som att i kvinnans frigörelse ligger vår egen frigörelse som män.

Du arbetade och var länge aktiv i anti-apartheidrörelsen, vilka likheter ser du med den kampen och kampen för jämställdhet?
– Alla män måste kunna utmana rasförtryck såväl som könsförtryck. För när man förtrycker kvinnor på grund av att de är kvinnor är det samma sak som att förtrycka någon på grund av ras. Man väljer inte sin hudfärg, lika lite som man väljer sitt kön. Och samma energi som fanns i antiapartheidrörelsen måste genomsyra kampen mot mäns våld mot kvinnor. Man kan inte skilja dessa kamper åt. Det vår organisation bland annat vill, är att skapa en ny typ av man. Någon som inte är rädd för en emanciperad kvinna.
Så, hur skapa en ny man?
– Utbildning. Utbilda barnen, speciellt pojkar och se dem som en partner i arbetet med att stoppa mäns våld mot kvinnor. Men det handlar också om att påverka politiska beslut. Alldeles nyligen träffade jag utbildningsministern och jag sade till den särskilda rådgivaren att vi skulle behöva föra in och utveckla läroplanen på ett sätt som mer systematiskt talar om frågor som mäns våld, så att det inte bara blir en mening om det eller en mening om hiv. Samhället har lärt pojkar att de inte kan visa tecken på svaghet. För om du gör det är du inte en riktig man. En tvåårig pojke är uppfostrad till att förstå att när du är våldsam, när du tar risker och när du är envis så är du en man. Utbildning kan hjälpa oss att förändra detta, och så skapar vi den nya mannen.

Ni har många pågående projekt, kan du berätta lite om dem?
– Du behöver inte tusen män för att förändra. Du behöver en man som kan påverka och inspirera en annan man, som i sin tur påverkar ytterligare en. Det vill säga, en enda man kan i en positiv riktning påverka sin familj, sin arbetsplats, sin församling. Projektet One Man Can handlar om det.
– Vi arbetar både ute på landsbygden och inne i städerna, bland annat med Fatherhood project, där vi försöker få pappor att känslomässigt knyta an till sina barn. Vi måste få ett stopp på samhällets syn på män som bankomater, att pappor endast förväntas vara den som bidrar med pengar. I programmet Brothers for life, som är en nationell kampanj och riktar sig till män över 30 år, försöker vi att minska de risker som är förknippade med att ha flera och samtidiga partners, mäns begränsade medverkan i det egna faderskapet, mäns bristande kunskaper om hiv, mäns låga frekvens när det gäller att testa sig och inhämta information om hiv och mäns i allmänhet bristande hjälpsökarbeteende när det kommer den egna hälsan.

Hur ser ett typiskt möte med de män ni jobbar med ut och vad för typer av övningar arbetar ni med?
– Vi arbetar mycket med olika typer av öppna dialoger och samtal. Vi ställer olika frågor eller kommer med olika påståenden och så får de resonera kring olika svar. Till exempel kan jag ställa frågor om vad det innebär att vara man. Svaren handlar ofta om att det betyder att jag måste ha kontroll, att jag måste vara den starka, att jag är den som ska stå för ekonomin, vara den som mest njuter av sex. Ja, en rad stereotyper som vi försöker slå hål på. Vi använder oss också av teaterliknande övningar där man får testa på olika roller och där vi bland annat försöker skildra vad våldtäkt handlar om. Efter en pjäs går vi igenom de olika reaktionerna bland männen i gruppen. Tyckte ni att mannen handlade rätt? Hur skulle han kunna ha handlat? Det som dessa öppna samtal gör är något som samhället tidigare inte har tillåtit – det att låta män tala om saker som varit förbjudet som man. De många olika övningarna vi använder oss av handlar om att hålla igång en pågående dialog och engagemang i dessa frågor bland och mellan män.

Vad är det bästa med ditt arbete?
– Att se män förändras. En ung man sade till mig: ”vet du Mr Botha, när min partner brukade köra bil var jag rätt respektlös och sa kränkande saker till henne när jag kommenterade hur hon körde. Men nu efter våra diskussioner känner jag att jag vill be henne om ursäkt för mitt beteende”. Visst kan man argumentera för att detta bara är en enda individ, men kom ihåg att en enda människa kan påverka många. Ett annat exempel gäller en äldre man. Till en början var han mycket skeptisk och tyckte det var struntprat det vi tog upp under de workshops om sex, hiv och mäns ansvar för att använda kondom, som han deltog i. Han menade att han med sina 65 år inte längre hade någon användning av kondomer. Efter tre dagar kom han tillbaka och frågade efter fler kondomer för han skulle lära sina barn det jag hade berättat för honom. Han hade aldrig talat med sina barn om sex och relationer tidigare. Det är naivt och orimligt att tro att man kan förändra män inom en tioårsperiod. Det kommer att ta tid, för vem vill ge upp sina privilegier? Många män är nöjda med den maktstruktur som genomsyrar alla samhällen. Tony Blair, Gordon Brown och jag är alla lika med avseende på synen på kvinnor som vi har fått oss itutad sedan barnsben. Det som skiljer oss åt må vara klass och ras.

Den senaste tiden har det skrivits mycket i sydafrikansk press såväl som i internationell media om ledaren för ANC:s ungdomsförbund, Julius Malema. Han har bland annat yttrat, i samband med kvinnan som anklagade president Jacob Zuma för våldtäkt, att ”when a woman didn’t enjoy it, she leaves early in the morning. Those who had a nice time will wait until the sun comes out, request breakfast and ask for taxi money.” Mbuyiselo Botha och Sonke valde att stämma honom för hets mot folkgrupp.

Varför – och vad representerar en man som Julius Malema enligt dig?
– Vi valde att stämma honom för de saker han sa om hur en kvinna skulle ha agerat om hon hade blivit våldtagen, och om hur en kvinna skulle ha agerat om hon inte hade blivit våldtagen. Vi valde att ställa honom inför rätta för att han representerar en toxisk maskulinitet – den är farlig. Julius Malema är en populär ledare som många unga ser upp till. Allt han gör, vilka kläder han bär, vilken bil han kör, vilken uppfattning om hiv han har – allt som han gör och de tankar han uttrycker påverkar unga människor. Om han, på den positionen han är, kränker och förnedrar kvinnor och den bilden sedan projiceras ut i media, underminerar det vårt arbete. När han åtalades var det inte han, utan det han representerar som stod inför rätta, det vill säga en bakåtsträvande mentalitet och uppfattning om vad det innebär att vara man. Patriarkatet stod inför rätta och vi vann.

FAKTA Stridbart nätverk för jämställdhet

• The Sonke Gender Justice Network bildades i Sydafrika 2006. Nätverket arbetar med flera olika projekt som syftar till att öka jämställdheten mellan kvinnor och män, förebygga sexuellt våld och arbeta för att reducera spridningen av, och öka kunskaperna om hiv och aids. Internationellt har de fått stor uppmärksamhet för sitt arbete med att engagera män och unga pojkar i jämställdhetsarbetet.

• Våren 2009 drev Mbuyiselo Botha och The Sonke Gender Justice Network en rättsprocess mot Julius Malema, ledaren för ANC:s ungdomsförbund, efter dennes kränkande uttalande om den kvinna som anklagat Sydafrikas president Jacob Zuma för våldtäkt. Nätverket vann processen och fick Malema fälld och dömd för hatbrott till att betala motsvarande 50000 svenska kronor i skadestånd till ett kvinnohärbärge, samt be om ursäkt offentligt.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Världen har ögonen på svenskars stöd för PKKs syriska grenar i Rojava. Men hur mycket vet du om PKK, PYD och YPG? Prenumerera på vårt nyhetsbrev nu så får du ett samlat paket av Rojava-rapportering och upplåsta reportage direkt i brevlådan.

Klicka här för att stänga