Mycket vaga svar om H&M:s skuld

Tre veckor efter den förödande fabriksbranden på Garib & Garib tyder nu det mesta på att det bara var en tidsfråga innan en olycka inträffade. Fabrikens största kund, svenska H&M, svävar på målet om hur företaget lever upp till sina uppförandekoder.

Dålig ventilation var den främsta orsaken till att 21 personer dog vid klädfabriksbranden i Gazipur, strax utanför Dhaka i Bangladesh, den 25 februari. Det slog en undersökningskommitté som ny-ligen överlämnade sin rapport till myndigheterna fast.
Det mesta tyder nu på att det bara var en tidsfråga innan en olycka skulle ske vid fabriken. Elva vakter fanns på plats den ”svarta torsdagen” men ingen av dem viss-te hur brandutrustningen fungerade.
Och trots att H&M förnekar att fabrikens dörrar och fönster ska ha varit låsta vid brandtillfället tyder mycket på att de var det. Bilder från olycksplatsen visar till exempel fönster med nät och järngaller som brandmännen tvingades slå sönder för att rädda instängda klädarbetare.
Arbetaren har varit i kontakt med H&M. Företaget har inte velat ställa upp på en intervju med ”så kort varsel” utan i stället bett att få frågorna per mejl. Flera timmar efter att Arbetaren skickat frågorna kommer ett allmänt hållet svar.
”Trots förebyggande åtgärder kan olyckor tyvärr inträffa. Om och när det händer vidtar H&M direkta åtgärder, och det är precis det vårt team i Bangladesh gör just nu”, skriver företaget om brand-katastrofen.

När elden, som snabbt spred sig, började konsumera syre, fångades arbetarna högst upp i byggnaden
i en dödlig fälla. De som arbetade på sjätte våningen, där en majoritet av de dödade befann sig, kunde inte nå nödutgången eftersom trapphuset fyllts av tjock rök.
Landets lagar kräver att kläd-fabrikerna ska vara utrustade med två trappor, en för ordinarie bruk och en för nödfall. Visserligen har många fabriker skaffat nödutgångar men precis som hos Garib & Garib gör de ofta ingen nytta eftersom de används som lagerutrymme.

Frågan som infinner sig nu, tre veckor efter den förödande branden, är hur de stora, utländska köparna undgått att upptäcka bristerna trots att de, enligt egen ut-sago, gör regelbundna kontroller
i fabriken? Direkt efter branden hävdade företrädare för H&M att de inspekterat Garib & Garib så sent som i oktober 2009 och inte funnit något anmärkningsvärt. Har de inte upptäckt att fabriksledningen inte fyllt på vatten
i befintliga vattenposter trots kritik efter den förra dödsbranden
i augusti? Kräver inte en stor köpare som H&M att alla vakter ska visa att de förstår hur brandutrustningen fungerar? Och kräver inte företaget att fabriksgrindarna ska vara upplåsta under arbetstiden?

H&M skapade sina så kallade uppförandekoder 1998, efter svidande kritik i en tv-dokumentär, och har alltså haft 12 år på sig att se till att de efterlevs.
Frågan som ställs nu är om H&M är berett att på allvar ta ansvar för produktionen i de fabriker det köper ifrån eller om företagets uppförandekoder bara är ett sätt att tysta kritiker och ta udden av de kampanjer som lanserats i Sverige och övriga Europa? Kampanjer som riskerar att ”svärta ned” den lönsamma kedjans rykte.