Bör man förbjuda att någon täcker sitt ansikte? Låt mig börja med att säga att jag absolut menar att det finns vissa situationer där man inte kan acceptera att ansiktet hos en person är täckt. Och ja, arbete på förskolor och skolor är ett sådant område. Det verkar finnas en ganska stor samsyn om detta, även bland kvinnor som bär någon form av ansiktsslöja. Det är en konsekvens man kan få ta om man väljer att täcka sitt ansikte.
Men hur talar vi egentligen om problemet? Vad är det vi gör till ett problem? Varför svarar statsministern på frågan om det bör vara tilllåtet att bära burka eller niqab med att säga att det inte bör vara tillåtet att tvinga någon att bära den. Det är det inte i Sverige, och det bör det självklart inte vara. Men det bör inte heller vara politiskt acceptabelt i ett så kallat öppet samhälle att förbjuda täckande klädsel på allmän plats.
Centerriksdagsmännen Staffan Danielsson och Lennart Petterson motionerade i höstas om ett sådant förbud, och vädrar nu morgonluft igen. Kollektivtrafiken är en plats möjlig för sådana förbud, ja alla offentliga platser är tänkbara, säger Danielsson någon dag efter att Fredrik Reinfeldt sagt att ”i det öppna samhället Sverige täcker vi inte våra ansikten”. Och detta är faktiskt ett problem, att så många av problemformuleringarna handlar om att klädseln i fråga inte är förenlig med att vara ”svensk”, ”dansk” eller ”fransk”, eller med själva samhällena i fråga.
Varför får kristna nunnor gå med täckta huvuden utan att anses förtryckta? frågar en niqabbärande kvinna, Marianne, som intervjuas i Sveriges Radios P1-Morgon. Det är en bra fråga, som fick komma fram. Respekt åt journalisten som senare i intervjun frågar hur Marianne ställer sig till att hennes klädsel i många länder symboliserar förtryck. Hon vill inte kännas vid att något sådant förtryck skulle finnas. Det har hon faktiskt alldeles fel i. Att förbjuda hennes klädsel
förändrar dock ingenting.
Vi har mängder med symboler för kvinnoförtryck omkring oss. Många kommer rakt ur det typiskt svenska eller västeuropeiska traditionella kvinnoförtrycket och har transformerats in i subkulturer eller pornografi, och används av många kvinnor på ett självklart, frivilligt och medvetet sätt.
Den principiella poängen är därför att det ”öppna samhället” inte bör svara på problem a) att kvinnor i vissa regimer och samhällen tvingas/föreskrivs att klä sig på vissa sätt med att skapa problem b) att förbjuda kvinnor att klä sig på det sättet i ett annat samhälle.
Det är märkligt hur snabba en del liberaler har varit att till och med driva att kränka individuella rättigheter på det här området.
Det är inte rimligt att förutsätta att kvinnor inte kan välja själva. Den absoluta rätten för en människa – att få visa sitt ansikte – kan inte leda till en skyldighet att i alla sammanhang göra det.
