– Vi vill få fram tre budskap. Till palestinierna: Vi stödjer er kamp för frihet och rättvisa och en egen stat! Till israelerna: Vi accepterar inte er ockupationspolitik! Vi kräver att ni rättar er efter internationella rättsregler! Till idrottsrörelsen: Vi kräver att ni följer era egna ideal om jämlika idrottsmöjligheter för alla.
Så förklarade Per Gahrton, ordförande för Palstinagrupperna i Sverige, demonstrationens syfte innan avmarschen mot Baltiska hallen där Davis Cup-mötet ägde rum.
Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly fanns också bland talarna vid samlingen på Stortorget:
– Vi demokrater måste protestera mot alla försök att normalisera förhållandena med ockupationsmakten Israel, sade han.
Vid ett tillfälle lösgjorde sig maskerade demonstranter från folkmassan och attackerade polisen med gatstenar och slangbomber. Många av de övriga demonstranterna skanderade då:
– Kom tillbaka, kom tillbaka!
Kravallsituationen lugnade dock snart ned sig. I stället tog en katt och råtta-lek vid när stenkastare gjorde mindre attacker för att sedan gömma sig i folkmassan där civilklädda poliser snabbt försökte identifiera och gripa dem.
Senare uppstod även ett visst handgemäng mellan några demonstranter som med våld ville ta sig in i Baltiska hallen och några av de som önskade en stillsammare avslutning med musikuppträdanden.
SSU:s ordförande Jytte Guteland, enda kvinnliga talare vid avslutningen av demonstrationen, valde i stället att lämna platsen när oroligheterna utbröt.
I måndags skrev hon på Svenska Dagbladets ledarsida att den demokratiska vänstern måste ”ta i hand på att inte släppa in Afa eller andra våldsverkare i demonstrationstågen.”
– Jag tror det är helt fel väg att gå, replikerar Ann-Sofie Jakobsson som ingick i ledningen för ”Nätverket mot israels krig och ockupation”.
– Dialog och överenskommelser är bättre än splittring. De autonoma grupperna valde att inte vara med i nätverket. Hade de dessutom inte fått gå med i tåget är risken att det blivit betydligt mer våld än vad det nu blev. I den breda vänstern i Malmö finns en positiv atmosfär där vi hyser respekt för varandra. Det är något att bygga vidare på.
Ett hundratal demonstranter omhändertogs av polisen varav ett fåtal kan räkna med rättsliga efterspel. Ingen skadades dock allvarligt.
Demonstrationsledningen möttes även av kritik från vissa aktivister på grund av att inget gjordes för att ”stoppa matchen” på riktigt. Under fredagen, då matcherna startade, arrangerades ingen samlande protest. Dock genomförde International solidarity movement, ISM, en egen mindre blockad.
Ann-Sofie Jakobsson tycker ändå att arrangörerna gjorde det bästa av situationen med tanke på den korta förberedelsetiden.
– Det är klart att vi exempelvis kunde ha försökt oss på en blockad av Baltiska hallen under fredagen, som ISM. Men matchen fick ju spelas utan publik så även om den inte stoppades så blev det nog samma opinionsbildande effekt.
– Själva parollen ”Stoppa matchen” såg jag mest som en historisk referens till Davis cup-protesterna i Båstad 1968 och 1975, mot aparheidregimen Rhodesia och Pinochets Chile.
Hon ser helgens samling som en seger att vara stolt över, eftersom opinionsrörelsen lyckades samla så många.
Totalt samlade manifestationerna vid Davis cup-mötet omkring 7 000 deltagare. Det var alltså något färre än de 10 000 som arrangörerna i förväg hade hoppats på.
– Sverige, med Malmö i spetsen, framstår i dag som drivande i kraven på en bojkott av Israel, sammanfattar Ann-Sofie Jakobsson.
