Inrikes

Ockupation vanligare kampmetod

Det senaste året har husockupationer blivit vardag i Sverige. Från Umeå i norr till Malmö i söder tar sig aktivister in i tomma hus som väntar på att rivas. Ockupationerna bottnar i en allt mer enkelriktad bostadspolitik där bara de välbärgade räknas.

Den 18 december gick polisen in i Lärje stationshus i Göteborg. Med neddragna visir skrek polisen åt aktivisterna och ryckte upp dem ur sömnen. Husockupanterna togs till polisstationen där de fick lämna DNA-prov med motiveringen att de var misstänkta för ett grovt brott. Så slutade årets sista ockupation.

Under 2008 har ett tiotal hus i Sverige tagits i besittning.

Malmös islamiska kulturförening ockuperade i november sin moské i Rosengård för att stoppa en vräkning. Knappt en vecka senare låste byggarbetare in sig i ett hus på Gärdet i Stockholm, som en protest när fastighetsägaren vägrade att betala ut lönerna till byggfirman DVS Entreprenad.

Detta har varit undantagen, de vanligaste ockupanterna är autonoma aktivister och bostadslösa som reagerat på bostadssituationen och bostadspolitikens utveckling. En av dem är 20-årige Johannes, som varit med och ockuperat flera hus i Göteborg och därför inte vill avslöja sitt riktiga namn. Han menar att det inte finns något uttalat gemensamt mål, men däremot en gemensam känsla av att det är nog.
– Jag har aldrig haft en egen bostad. Tidigare hyrde jag ett rum hos min mamma för 3000 kronor i månaden, säger han.

Aktionerna har fått mycket stöd från allmänheten, något Johannes inte hade räknat med från början.
– Vi har fått med oss många som vi inte trodde skulle vara här nu. De har insett att bara för att en lag är skriven behöver den inte vara rätt, säger han.

Han skulle gärna se att allmänheten kunde ha en direkt dialog med politiker, och var vägen till ett samtal med dem som bestämmer kortare så kanske de slapp ockupera. Johannes tycker att bostadspolitiken är absurd. Samtidigt som ekonomin krisar för att människor tagit för många och dyra lån byggs bostäder som vanligt folk har råd att bo i endast om de tar lån.
– Det behövs frizoner, ställen som inte kostar pengar att vara på.

De svenska husockupanterna har kanske inte brutit mot lagen. Erik Mägi, förhandlingssekreterare på SAC Syndikalisterna och medlem i vänsterjuristerna, har tittat närmare på juridiken kring bostäder och fastigheter.

När huset på Holländareplatsen i Gamlestan i Göteborg ockuperades vägrade fastighetsägaren, Poseidon, att prata med ockupanterna.
– Ockupanterna tolkade det som att Poseidon godtog att de var där. Har fastighetsägaren samtyckt så är det lagligt att ockupera. Ockupanterna bildade en hyresrättsförening och begärde hyresförhandlingar med Poseidon. De folkbokförde sig också på adressen. Att gå in i huset och kasta ut dem kan då vara ett hemfridsbrott. Men Poseidon anlitade en egen advokatfirma, som försökte motbevisa att de samtyckt och visa att det rörde sig om olaga intrång. Trots att fastigheten varit olåst och att anslag om tillträde förbjudet saknades gick polisen på Poseidons linje. Den 18 november vräktes ockupanterna.
– Ockupanterna övervägde att polisanmäla Poseidon, men chansen att vinna i domstol är liten, säger Erik Mägi.

Husockupationerna började till synes plötsligt, men det är ingen slump att det sker just nu, menar Catarina Thörn som är doktor i sociologi och forskar på samhällsbyggnad.

Hon tror att dagens problem grundlades på 1990-talet, när man började överlåta utvecklingen till marknaden. Resultatet blev brist på billiga hyresrätter.
– Tendensen är att man vill sälja attraktiva stadskärnor och dra till sig boende som är välutbildade och tjänar bra.

Bit för bit rustar man upp, först i centrum och sedan utåt. Därför är det ingen slump att tomma hus står strax utanför den föryngrade statskärnan.

Håkan Thörn, professor i sociologi med ett forskningsprojekt om husockupationer, berättar att det är en klassisk strategi att låta gamla hus stå och förfalla. När de blivit helt obrukbara river man och bygger nytt och högre hyror kan tas ut. Han vet inte om ockupationerna är ett tecken på att människor i allmänhet har blivit mer aktiva i den ekonomiska krisens kölvatten.
– Men när en rad mindre grupper av aktivister dyker upp är de ofta toppen på ett isberg, säger Håkan Thörn.

Ockupanterna har fått beröm från borgerliga tidningars ledarsidor, något mycket ovanligt för direkta aktioner. Hyresgästföreningen och andra institutioner har också börjat aktivera sig och ockupanterna tror att bostäder har potential att bli en stor fråga i nästa val.

Fakta/Husockupationer 2008
11 april: Tullkammaren, Umeå 12 april: ”Drakbåten”, Göteborg5 maj: Kvarteret Hammaren, Umeå14 maj: Agnesbergs stationshus, Göteborg2 juni: Övägen, Umeå17 juni: Agnesbergs stationshus, Göteborg11 oktober: Smultronstället, Lund31 oktober: Djursjukhuset, Umeå4 november: Bankgatan och Klosterängsvägen, Lund8 november: Holländareplatsen i Gamlestaden, Göteborg15 november: ”Tåget”, Malmö23 november: Islamiska kulturföreningen, Rosengård, Malmö28 november: DVS Entreprenad, Gärdet, Stockholm30 november: Behandlingshem, Kviberg, Göteborg9 december: Lärje stationshus, GöteborgKällor: Yelah, Motkraft, Ockupantscenen, Fria Tidningen, dn.se, sr.se och gp.se

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984