Allt fler frågetecken hopas kring hur stor kursändring det i praktiken kommer att bli med Barack Obama i Vita huset. Detta efter att Obama i måndags efter veckor av spekulation offentliggjorde att Hillary Clinton blir landets näste utrikesminister.
Utnämningen var ingen överraskning men kritiken från liberaler, vänsterfolk och antikrigsaktivister växer mot att Obama hittills utnämnt flera personer som beskrivs som hökaktiga till sin kommande regering.
Det har talats mycket om att Obama tagit fasta på sin förebild Abraham Lincolns vana att skaffa sig medarbetare vars åsikter ofta gick isär med hans egna, och att Obama nu sätter ihop ett ”lag av rivaler”. John Nichols skriver dock på den amerikanska tidningen The Nations hemsida att Obama och Clintons rivalitet främst handlat om vem som skulle nomineras till demokraternas presidentkandidat, inte så mycket om innehållet i utrikespolitiken. Han pekar på Israel-Palestinafrågan, i vilken Obama och Clinton försökt överträffa varandra om vem som är störst Israelvän.
Justin Raimondo på antikrigssajten antiwar.com har länge propagerat mot Clinton och anser att utnämningen av henne bara är ett i raden av illavarslande tecken om att den förändring som fick folk till valurnorna håller på att säljas ut. Raimondo menar att det är i utrikesfrågorna som Obama och Clinton skiljer sig åt mest. Han pekar på att Clinton inte bara röstade för Irakkriget utan även motsatt sig en tidtabell för de amerikanska truppernas tillbakadragande från landet, samt motsatt sig Obamas linje vad gäller Iran. Obama har förespråkat diplomati och direkta samtal mellan Washington och Teheran, och även sagt att han personligen är beredd att träffa iranska representanter. Detta sista avfärdade Clinton under presidentvalkampanjen som ”oansvarigt och naivt”, och under kampanjen profilerade hon sig genom att inta en mycket skarp och vapenskramlande hållning gentemot Iran.
Förutom Clinton offentliggjordes flera andra namn, varav flera suttit i administrationen under Bill Clintons tid. Den pensionerade maringeneralen James Jones blir nationell säkerhetsrådgivare och tidigare CIA-chefen Robert Gates som nu är försvarsminister får behålla posten. Den utnämningen är den som oroar The Nations redaktör Katrina vanden Heuvel mest. Hon menar att detta är oroväckande och hon ifrågasätter varför inte ett enda av toppnamnen i Obamas utrikes- och säkerhetsteam utgörs av någon som motsatte sig Irakkriget.
Även den blivande stabschefen Rahm Emanuel beskrivs som en utrikespolitisk hök. Enligt Philip Giraldi på antiwar.com har Emanuel vad gäller Mellanöstern-åsikter som ligger ”närmare George W Bush och Dick Cheney” än många av Obamas väljare. Emanuel var ivrig anhängare till båda Irakkrigen, och tjänstgjorde som frivillig icke-stridande inom den israeliska armén under det första Gulfkriget. Tillsättningen av Emanuel har oroat palestinier bland annat då hans pappa var medlem i den ökända israeliska terrorgruppen Irgunligan som låg bakom massakern på den palestinska byn Deir Yassin 1948.