”Krisen kan utgöra en möjlighet”

Buenos Aires. I motsats till den nyss genomgångna ”matkrisen” kommer den pågående finanskrisen troligen att slå hårdast i de rika länderna, inte i Syd. Men effekterna kommer att skilja sig kraftigt mellan olika länder. Det förutspår den argentinska vänsterekonomen Claudio Lozano.

Argentinarna placerar återigen sina besparingar i ”madrassen”, som under krisen 2001–2002, enligt nyhetsbyrån Reuters. Men några större köer än vanligt utanför bankerna har inte gått att iaktta på plats och argentinska medier har inte rapporterat några tecken på att det finansiella systemet håller på att tömmas den här gången.
– Hittills har vi sett banker gå omkull eller räddas med statligt stöd i USA, Storbritannien, Tyskland och så vidare, men inte i Latinamerika eller andra länder i Syd. Och jag tror inte det kommer att behövas i någon större utsträckning heller, förklarar Claudio Lozano, chefsekonom på den argentinska vänsterfackliga centralorganisationen CTA, Central de los Trabajadores de la Argentina, och parlamentsledamot.

Han tror i stället att krisen kommer att slå hårdast i de rika länderna.
– Grunden till den nuvarande krisen är tillväxten av imaginära rikedomar som är separerade från skapandet av reella värden, en finansbubbla, som kunnat fortgå under så lång tid tack vare uppfinnandet av ständigt nya sorters finansiella ”instrument” exempelvis derivat, vars värde bestämts av amerikanska bolån. Den processen har för det första gått längst i de rika länderna. För det andra har länder i Syd redan gått igenom en serie kriser, i Asien 1997, i Argentina 2001–2002, i Mexiko 1994 etcetera. De kriserna raderade ut en del av de imaginära rikedomarna i desssa länder. I framför allt USA har de däremot kunnat växa under mycket lång tid, vilket innebär att kraschen, när den väl kom, blir så mycket större och effekterna så mycket allvarligare, förklarar han.

Verkningarna på Latinamerika kommer i första hand som en spridningseffekt när finanskrisen återverkar på den reella ekonomin och blir till en recession eller depression i USA och Europa, menar han.
– Det kommer utan tvivel att bli en inbromsning av de senaste årens höga tillväxtsiffror. Men i vilken grad de kommer att variera beror inte minst på vad vi själva gör. Länder som är starkt beroende av pengaöverföringar från migrantarbetare i USA, som Mexiko, El Salvador och Guatemala, kommer att drabbas. I övrigt kommer de länder som mest följt IMF:s och Världsbankens utvecklingsrecept, den exportorienterade modellen, de som är mest beroende av marknaderna i väst och av den internationella finansvärlden, att få det svårast, säger Lozano.

I Argentina har exportintäkterna från sojan, som nyligen stod i centrum för en bitter strid mellan regeringen och landägarna, redan sjunkit märkbart i takt med att priset på bönorna rasat på världsmarknaden.
– För att möta krisen behövs ett byte av ekonomisk modell, från den nuvarande exportorienterade till en baserad på intern utveckling. Där kan krisen i någon mån också utgöra en möjlighet, en chans för länderna i Syd att frigöra sig från sin underordnade position, medan systemet är försvagat, säger han.