Efter några timmars nattpaus i förhandlingarna återsamlades delegaterna på lördagsmorgonen lokal tid. Ett kompromissförslag som alla förväntades skriva under på låg då på bordet. Men Indien, med stöd av Kina, protesterade mot skrivningarna där krav ställs på att även utvecklingsländer ska vidta åtgärder mot klimatförändringarna. Mötet ajournerades i flera timmar.
När förhandlingarna återupptogs – efter bland annat ett uppfordrande tal av FN:s generalsekretare Ban Ki-moon – lades ett ändringsförslag av Indien och ytterligare tillläggsförslag av Bangladesh och Costa Rica – som krävde att kraven på utvecklingsländer uttrycktes mildare, och att utvecklingsländernas skilda möjligheter att bidra till utsläppsminskningar skulle uttryckas tydligare i överenskommelsen.
Indiens förslag fick snart stöd av EU och en lång rad utvecklingsländer.
Men USA förklarade att ändringen skulle rubba balansen, och kunde därför inte godta den. Uttalandet följdes av stark kör av bu-rop.
Därefter följde en lång rad hårda ord mot USA, i vad som skulle kunna beskrivas som ett uppror från den fattiga delen av världen.
– Att utvecklingsländer över huvud taget går med på att göra utsläppsminskningar har inte hänt förut. Tidigare var något sådant otänktbart, sade Sydafrikas representant och påminde om att alla utvecklingsländer accepterat att USA blockerat en överenskommelse med starkare krav inklusive siffror på hur mycket den rika världen måste minska utsläppen.
– Vi ber därför USA att fundera över sitt ställningstagande.
Efter ytterligare press från flera utvecklingsländer blev Sydafrika bönhörda – USA gjorde en helomvändning och accepterade kraven från Indien med flera. I stället för bu-rop: applådåska och glädjetårar.
Överenskommelsen var därefter i hamn.
– Parterna har lyssnat till nödvändigheten att kämpa mot klimatförändringarna och har kommit med ett politiskt svar på det som forskarna har förklarat att vi måste göra, kommenterade Indonesiens miljöminister och klimatmötets ordförande Rachmat Witoelar.
Utanför möteslokalen stod en rad representanter från Climate Action Network, CAN, och hyllade överenskommelsen.
– Jag har varit aktiv i miljörörelsen i över tjugo år och aldrig har jag varit med om något så dramatiskt som i dag. Att USA är med i processen är väldigt vitkigt. Jag tror vi kommer kunna nå ett avtal, men det kommer bli två år av hårt arbete, säger Alden Meyer från Union of concerned scientists som ingår i CAN.
– Det här innebär ett dramtiskt konsensus om klimatvetenskapen. Det är en verklig vinst och en bra grund att bygga på, säger Matthias Duwe från CAN:s Europakontor.
Emma Lindberg, klimatexpert på Svenska Naturskyddsföreningen, säger till Arbetaren att överenskommelsen är en acceptabel kompromiss.
– Det viktigaste är att man fått med alla på den här uppgörelsen. Att få med USA i det här läget, måste ändå ses om en framgång.
USA lyckades dock med att blockera målsättningen om att minska utsläppen i rika länder med 25–40 procent till 2020.
– Siffrorna försvann ur överenskommelsen för ett internationellt avtal, men alla som var med säger att 25–40 procent är dit vi är på väg. Sen är nog alla överens om att det behövs mycket mer än så.
Färdplan Bali, som överenskommelsen döpts till, siktar på att nå ett nytt avtal under det klimatmöte som hålls i Köpenhamn 2009.
