Debatt

G8 är en del av problemet

Den 6–8 juni träffas ledarna för G8-gruppen i Tyskland. Viktiga saker som klimatfrågan finns på dagordningen, men G8 kommer förmodligen, sin vana trogen, lova runt och hålla tunt. Det menar Sven Elander, som ska åka till Heiligendamm för att demonstrera.

En tiondel av världens befolkning bor i G8-länderna – ändå agerar G8 som om det vore en världsregering med mandat att fatta beslut om allt från internationella handelsregler till globala regelverk för skuldsanering. Hundratusentals människor kommer att demonstrera mot denna självutnämnda världsregering. Dels därför att den saknar legitimitet att fatta beslut i frågor som rör hela planetens framtid, dels därför att den kategoriskt visat sig oförmögen att lösa politiska problem.
Vad G8-länderna borde diskutera är hur man kan förändra sin egen politik för att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling i världen. Men de globala ödesfrågorna lyser med sin frånvaro på G8:s agenda. Det verkar i stället som om man kommer att ägna sig åt samma sak som under de senaste G8-mötena:
• Tala om för resten av världen hur de ska bete sig.
• Lova en massa saker som man sedan inte håller.

Klimatfrågan finns med på G8:s dagordning. Frågan är naturligtvis av högsta vikt. G8-ländernas utsläpp av växthusgaser per person ligger cirka fem gånger högre än resten av världens. Men i det förslag till slutdokument som läckt ut finns föreslagna formuleringar om att utsläppen globalt ska minska med 50 procent fram till 2050. Huruvida formuleringen finns kvar i slutdokumentet efter G8-mötet är oklart, men det rimliga vore naturligtvis att G8 satte upp bindande mål för de egna utsläppen snarare än att tala om för resten av världen vad som ska göras.
Vid det förberedande möte mellan G8:s finansministrar som hölls i förra veckan uttrycktes oro över Kinas roll som lån- och biståndsgivare i Afrika. Kinas ökande utlåning hotar att leda fram till en ny skuldkris, menar man.
I stället för att gråta krokodiltårar över den ”nya skuldkrisen” skulle G8 kunna börja med att ta ansvar för den gamla. En studie från nätverket Eurodad som presenterades tidigare i vintras visar att G8-länderna under decennier lånat ut stora belopp till fattiga länder, trots att man i förväg visste att dessa lån skulle försvinna i korruption eller i diktatorers fickor. I dag tvingas medborgare i fattiga länder betala igen dessa skulder.

Förutom att tala om vad resten av världen ska göra så har det blivit tradition att G8 vid sina möten ger löften som man sedan inte håller. Vid G8-ländernas möte i Skottland 2005 lovade man att skriva av de fattigaste ländernas skulder. Det totala biståndet från G8-länderna skulle dessutom öka med 50 miljarder dollar till år 2010, varav hälften skulle gå till Afrika.
G8-ländernas initiativ var ett svar på flera år av internationella påtryckningar, bland annat genom kampanjen ”A Global Call for Action Against Poverty” som drevs av folkrörelser i hela världen under 2005 och som krävde att de rika länderna skulle leva upp till åtagandena i FN:s millenniemål.
Vad har då hänt sedan 2005? I dag har 24 fattiga länder fått hela skulden till Världsbanken, IMF och Afrikanska Utvecklingsbanken avskriven. Initiativet är naturligtvis ett steg i rätt riktning, men man ska komma ihåg att de 24 länderna endast utgör en minoritet av dem som skulle behöva en total skuldavskrivning för att uppnå FN:s millenniemål. För att bli ”godkända” för skuldavskrivningar har länderna dessutom tvingats följa Världsbankens och IMF:s krav, som kör över demokratiska processer och som delvis är skadliga för fattigdomsbekämpningen. Skuldavskrivningarna har dessutom till största delen betalats med biståndsmedel.
När det gäller löftet om 50 miljarder i ökat bistånd till år 2010 ser det mörkt ut. Om nuvarande trend fortsätter så kommer G8-ländernas totala bistånd 2010 att uppgå till ca 60 miljarder dollar 2010, mer än 30 miljarder lägre än vad man lovat.

Så i stället för att tala om vad resten av världen ska göra, eller ge löften som man sedan inte håller, borde G8 vända luppen mot sitt eget agerande. För oavsett om det gäller klimatfrågan eller frågan om fattiga länders skuldbörda så är det G8 som är problemet, inte lösningen.

Sven Elander är medlem i Attac.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984